Hugo Cabret

Idag har vi varit på förhandsvisning av Hugo Cabret i 3D.

Innan jag skriver vad jag tycker om filmen kan jag helt klart säga att 3D-film är bara för dem som har perfekt syn. Jag är översynt, astigmatisk och bär progressiva glasögon. Och då är det inte lätt att se på 3D.

Först var man tvungen att försöka fokusera blicken nära och långt borta om vartannat, vilket var svårt och gjorde att filmen stundtals blev extremt suddig. Sen kunde inte 3D-glasägonen sitta rakt på näsan, för då såg man ingenting, utan var tvungen att hitta ett läge där det passade mitt synfel genom mina vanliga glasögonen för att jag skulle kunna se korrekt. När två timmar hade gått hade jag extrem huvudvärk, så nej tack, inga fler 3D-filmer för mig.

Så till filmen, den är ju baserad på boken En fantastisk upptäckt av Hugo Cabret skriven av Brian Selznick. Selznicks berättelse är inspirerad av den franska filmpionjären Georges Méliès liv.

Så här skriver adlibris;”12 årige Hugo bor i väggarna på Paris tågstation. Hans överlevnad hänger på hemlighetsmakeri och anonymitet. Men när Hugos värld plötsligt hakar samman, som kugghjulen i en klocka, med en märklig flicka och en bitter gammal man som är ägare till en leksaksaffär på stationen sätts hans liv och dyrbaraste hemlighet på spel. En kryptisk teckning, en älskad anteckningsbok, en stulen nyckel, en mekanisk man och ett dolt budskap är några av ingredienserna i detta spännande och fantasifulla mysterium.”

Och filmen följer väldigt väl dessa händelser.

För en vuxen blir filmen ganska långrandig, och jag kan tänka mig att vissa saker beskrivs bättre i boken – som jag inte läst – än vad som görs i filmen. Jag kan tänka mig att barn i åldern ca 10-13 år älskar filmen, för det är nog spännande med ett föräldralöst barn, som bor och arbetar på en tågstation, får en ny vän i en flicka, mysteriet med den mekansika dockan och ett slut som gör alla gråtfärdiga av lycka.