Let Me In

Nu har jag sett Let me in och den var absolut inte lika bra som Låt den rätte komma in.

Den var inte dålig, men eftersom jag har läst boken, sett den svenska filmen och nu den amerikanska versionen så gillar jag den svenska filmen, men det beror säkert bl a på att John Ajvide själv skrivit manuset till filmen.

Det som var lite roligt att se var att Owen var väldigt lik Oskar i filmen och att Per Ragnar hade en dubbelgångare i USA.

Jag tror jag hade gillat filmen bättre om jag inte läst boken eller sett den svenska filmen för man sitter automatiskt och jämför alla tre med varandra.

Jag tycker att man absolut ska se den här filmen, speciellt om man är fan av vampyrfilmer och gillar John Ajvide Lindqvists böcker.

Lilla Stjärna av John Ajvide Lindqvist

Lilla Stjärna av John Ajvide Lindqvist är hans bästa bok.

Innan var min favorit Låt den rätta komma in, men Lilla Stjärna är snäppet bättre.

Boken börjar med att en man hittar ett spädbarn nedgrävt i skogen, han tar med henne hem och håller henne gömd för myndigheterna.

I den andra berättelsen föds det en flicka som hela tiden känner sig utanför.

När den första flickan är med i en Idol-uttagning ser den andra flickan henne på TV och bestämmer sig för att besöka henne.

Där börjar den riktiga bra historien. Det finns en dyrkan och samhörighet flickorna emellan, och det kommer fler flickor som behöver den första flickan Liten.

Och tillsammans ska de uträtta stordåd.

Som vanligt överträffar John Ajvide Lindqvist sig själv och jag är fascinerad över att han som man kan skriva om två tonåriga flickor, deras känslor och behov.

Vampyrfilmer

Jag gillar vampyrfilmer, det gjorde jag långt innan Twilight blev populär.

Jag gillar att läsa böcker om vampyrer och varulvar också, också långt innan det blev populärt att göra det.

Min absoluta favorit inom vampyrfilm är Lost Boys. Så nedgjord när den kom, men idag en kultfilm.  Keither Sutherland gör en superb roll som tonårsvampyr. Slutet är lite snaskigt men det passar in med humorn i filmen. Typisk 80-tals rulle.

Det har gjorts en 2a av Lost Boys men den var inte ens sevärd.

Min andra favorit är faktiskt Twilight, jag gillar det romantiska i filmen och de underliggande erotiska tonerna.

Och så självklart John Ajvide Lindkvist Låt den rätte komma in. Finns det någon bättre svensk vampyrfilm?

En vampyrs bekännelse var en toppenbok, alla böckerna Anne Rice skrev var bra. Filmerna floppade. De skulle inte ha använt sig av Tom Cruise eller Brad Pitt, det funkade liksom inte. Däremot var Christian Slater suverän som journalisten.

Queen of the Damned var bättre, men inte så bra såklart som boken.

True Blood? Tja vad ska man säga om den? Jag gillar absolut inte Anna Paquin i rollen som Sookie. Rollfigurerna känns så lama på något sätt.

Moonlight var en kul serie som tyvärr bara gick en säsong.

From Dusk to Dawn och alla varianter som den kom i. Tarantino höjd till skyarna som vanligt. Nej tack, jag höll på att garva ihjäl mig när det visade sig vara en vampyrfilm. Såååå dålig.

Salem’s Lot I o II. Ettan var okej, tvåan sådar. Men jag fattar fortfarande inte varför man går in i rum utan att tända lampan, eller gå inte dit det är farligt och så går man självklart dit. Såna filmer irriterar jag mig på extremt mycket.

Underworld vet ni redan vad jag tycker om. Men jag ska se de andra bara för att visa att jag har ett öppet sinne. 🙂

Bram Stoke’s Dracula har gjorts i ett otal variationer men jag gillar den från 1992 och Gary Oldman som Dracula. Han gör det extremt bra och här kan vi snacka om erotiska undertoner.

Mannen älskar Nosferatu med Klaus Kinski i rollen som Nosferatu. Själv har jag inte sett den.

Christopher Lee har gjort en utmärkt tolkning av Dracula i flera filmer.

Buffy blir i långa loppet ganska tråkigt, och så gillar jag inte att vampyrerna är så fula.

Inte heller varulvarna i t ex Underworld. Varulvar ska vara stora, pälsiga, storkäftiga hundar.

Ska jag nämna någon varulvs-film blir det väl En amerikansk varulv i London som har satt de djupaste spåren.

Wolverine med Hugh Jackman är väldigt modern men ändå intressant.

Jack Nicholsons Wolf tillsammans med Michelle Pfeiffer var inte så dum den heller.

Sen har vi ju filmen Van Helsing där det förekommer både vampyrer och varulvar. Men in den filmen finns alla gamla böckers fantasifigurer med som Frankenstein’s monster och Dr Jekyll o Mr Hyde som exempel.

Så summan av kardemumman är att det finns många filmer at välja på och de nyaste behöver inte vara de bästa. Men man kan helt klart ha ett vampyrmaraton och jämföra filmer och sen själv välja vilken man tycker är bäst.

Kom gärna med förslag på fler filmer.

Hanteringa av odöda – John Ajvide Lindqvist

Nu har jag lyssnat klart på ännu en av min favoritförfattares böcker – Hantering av odöda.

Det här är en bok om zombies! En sommarnatt vaknar alla döda som dött inom en period, och de kallas för omlevande.

När jag började lyssna på boken så jämförde jag väldigt mycket med Låt den rätte komma in. Men det är två helt olika böcker, som handlar om två helt olika saker.

Boken är bra, extremt bra och det är alltid mysigt att höra John Ajvide Lindqvist läsa själv.

Slutet är lite förvånande och jag hoppas det kommer en fortsättning.

Lina bästa svenska vampyr

Lina Leandersson som spelade Eli i Låt den rätte komma in har i USA Today blivit rankad som bästa kvinnliga huvudroll och bästa genombrottsroll.

Grattis Lina. Tycker det är kul att blott 13-åriga Lina kommer så högt bland etablerade skådespelare. Hon gjorde en bra roll, trots att hennes röst var dubbad. Men det kan ju självklart inte vara en flickröst utan en mer ung men gammal röst om man är en vampyr som levat i flera 100 år.

Läs mer i dalademokraten

Filmrecension – Låt den rätte komma in

 

Då har man sett årets mest hajpade film. Och vad ska man säga? Jag tycker det är en poetisk kärlekshistoria mellan två utstötta barn.

Den var inte som boken, det var mycket man tappat bort och lite ändringar. Jag blev förvånad när jag såg att det var John Ajvide Lindkvist som hade skrivit manus. Så han har väl gjort de ändringar han tycker passar.

Men man ska ju alltid tänka på att en film är baserad på en bok och inte en kopia.

Jag tycker filmen var bra, jag tror jag förstod mer av filmen eftersom jag läst boken. Men man kanske får en annan upplevelse om man inte läst den, svårt att veta eftersom jag nu har läst boken.

Jag tycker ni ska gå och se filmen om ni vill se en vacker berättelse om två barn som inte är som andra.

Ljudboksrecension – Låt den rätte komma in av John Ajvide Lindqvist

Nu har jag avslutat  ännu en ljudbok av Johan Ajvide Lindqvist. Det bästa  med att lyssna på hans böcker är att han läser själv. Han vet hur det ska vara, hur det ska låta. Dessutom gör han inte olika röster. Han blir kanske lite mjukare eller lite hårdare på rösten om det är en man eller kvinna. Men ingen teater.

John kan verkligen skriva, och skriva om skräck är han också bra på. När man lyssnar så vet man att han vet hur det är att vara den där mobbade pojken. Och han vet hur det smakar och låter och luktar och han förmedlar den känslan väldigt bra.

Jag ser fram emot den svenska filmen som har premiär i oktober och jag kommer även att se fram emot den amerikanske versionen även om man vet att de  kommer göra sönder hela storyn.

Med andra ord, jag rekommenderar er att läsa denna bok.

Läs mer om den kommande filmen på bio.nu, imdb.com, filmklipp på youtube