I höstas blev jag o JK intervjuade för tidningen Allas. Här är resultatet
Och så här ser artikeln ut, lite mer lättläst.
Text av Agneta Larsson. Foto av Tommy Persson
Att vara förälskad är en oslagbar kick, just nu svävar jag omkring på små lätta moln.
Annika Käller ler och berättar om mannen hon just börjat flirta med. Hemma finns hennes sambo Joakim, men han vet redan allt om hennes nya förälskelse. Både Annika och Joakim är polyamorösa och tillåter varandra att ha flera kärleksrelationer samtidigt.
Vi träffas på ett indiskt tehus i Gamla stan i Stockholm och dricker grönt te tunna porslinsskålar. Annika har bekväma jeans, t-shirt och bakåtkammat, grått hår.
– Jag vill visa att vi polyamorösa är som vilka Svenssons som helst, säger hon.
Att ha flera paralella partners uppfattas ofta som kontroversiellt och polyamorösa brottas fortfarande med en fördomsfull omgivning. Det var först i början av 2000-talet man började prata mer om polyamori i Sverige, och i dag vetman inte exakt hur många som lever som poly. De flesta är försiktiga och har inte vågat komma ur garderoben än, tror Annika. För henne finns det bara fördelar med polylivet.
– Jag och min sambo begränsar oss inte till en enda relation utan tillåter oss att bli kära i andra. Jag kan bejaka känslan av förälskelse, men älskar inte Joakim mindre för det. Och jag behöver inte lämna honom, för vi betraktar ju inte det här som otrohet.
Annika använder istället ordet ”medglädje” när hon pratar om polylivet – att kunna dela med sig av allt man upplever när man går in i en ny relation och vara glad för att ens partner blir älskad av någon annan. Med Joakim kan hon prata om den första förälskelsen, de kan fnissa tillsammans som två tonåringar, diskutera öppet om hur de ska tolka blickar och flirtiga inviter de fått av andra.
– Men vi kan förstås också gråta ut hos varandra. När Joakim blev dumpad av en kvinna han träffat under en period var det jag som tröstade honom.
Annika, 56, visste redan i tonåren att hon var polyamorös, ”det fanns ju så många att bli förälskad i”, som hon uttrycker det. Men när hon var ung försökte hon anpassa sig mer efter normen, hon förväntades gifta sig och få barn. Och tanken var också att hon skulle gifta sig när hon var 18, men innan bröllopet började Annika studera på en folkhögskola.
– Där blev jag förälskad i olika killar som jag också hade sex med. Då bestämde jag mig för att jag ville fortsätta leva så och gjorde slut med min fästman en vecka innan bröllopet. Jag ville ha flera relationer samtidigt, men visste inte att det fanns ett namn för det då.
Senare i livet levde Annika i en monogam relation med en man som hon också fick sina två barn med. När äktenskapet slutade i skilsmässa träffade Annika fjorton år yngre Joakim som hon bor ihop med sedan 10 år. Det var hon som föreslog att de skulle prova att leva polyamoröst, något som Joakim först värjde sig mot. Han ville ha Annika för sig själv. Men efter att ha lyssnat på en föreläsning om polyamori på Pridefestivalen bestämde de sig för att gå med i en samtalsgrupp för att lära sig mer. Här diskuterades hur en öppen kommunikation ofta är förutsättningen för att leva polyamoröst. Det krävs också att man har en ärlig diskussion om vilka förväntningar man kan ha på respektiva relation.
– De polyamorösa nätverken kan förstås se olika ut, berättar Annika, men vanligast är att alla partners känner till varandra och det är så hon och Joakim har bestämt sig för att leva.
Annika erkänner att svartsjukan var ett stort problem i början. Hon minns känslan när Joakim började få mejl från andra kvinnor och framför allt när han började dejta en kvinna som var 30 – då hon själv var 25 år äldre.
– Jag tänkte ”Gud, vad gammal jag är!”, skrattar hon. Men sedan insåg jag att jag bara var löjlig och att det handlade om mina egna rädslor. Det är ju ändå naturligt att bli förälskad eller sexuellt attraherad av andra under en lång relation, det händer alla. Och vill Joakim lämna mig för en yngre kvinna så kan jag ju ändå inte hindra honom.
Men jag vet att han har tillräckligt med kärlek så att det räcker både för mig och andra partners.
Annika ser Joakim som sin huvudsakliga partner. De bor ihop, har delad ekonomi och det förändras inte även om de träffar andra.
– Det är Joakim som kommer i första hand, understryker Annika. Om det skulle hända honom något, om han skulle bli sjuk till exempel, skulle jag släppa allt jag hade för händer för att ta hand om Joakim.
Men att bli förälskad är inte svårt, menar Annika, det svåraste är att hitta en partner som också kan tänka sig att leva polyamoröst. I somras träffade hon en man som hon flirtade med, och som visste att hon var poly. Hon bjöd hem honom på middag när Joakim var hemma och över köksbordet ställde hon frågan: ”Kan du tänka dig att bli min nya pojkvän?”
– Det kanske inte var så lyckat, han blev väldigt generad och nästan chockad eftersom Joakim var där, ler Annika. Han berättade snabbt att han själv är monogam och föredrar att träffa en kvinna i taget.
Annika tycker att hon ibland fungerar både som pionjär och lärare. och mycket tid går åt till att förklara. Många ser det som en ursäkt för otrohet och en möjlighet att ”ligga runt”. Andra förväxlar det med polygami, termen för månggifte.
Som exempel tar Annika en man som hon blev förälskad i redan vid första dejten. De började träffas men han mejlade senare och erkände att han var sambo sedan femton år. Annika bröt direkt eftersom hon inte ville smussla eller bara finnas till hands när det passade honom.
– En del män tror att man är ute efter ett hemligt äventyr. Men förutsättningen ska är ju att Joakim och alla inblandade känner till varann.
Att leva polyamoröst kräver både tid och planering och Annika och Joakim delar en kalender på nätet med de personer de har kärleksrelationer med. Här kan alla gå in och se när respektive person träffar varandra.
– Som poly kan Joakim och jag göra olika saker med de vi träffar. Joakim älskar till exempel opera vilket jag inte vill följa med på, så då kan jag odla mina intressen med andra män.
Det kan vara en svår balansgång att veta vem man kan avslöja sin livsstil för. Annika, som jobbar som sekreterare, har berättat för några få arbetskamrater. De tog det bra, tycker hon, och kommenterade att de aldrig skulle klara av att leva poly eftersom de är så svartsjuka. Hennes vuxna barn vet förstås, liksom hennes 75-åriga mamma.
På Västerbrons räcke finns en märklig samling hänglås. Traditionen med låsen sägs komma från Kina ursprungligen, där par sätter fast ett hänglås vid en bro och sedan slänger nyckeln i vattnet, en handling som ska symbolisera evig kärlek.
Just där låsen hänger har Annika, Joakim och andra polyamorösa samlats till en manifestation. De vill visa att det finns många olika sätt att ha relationer på och deras tanke är att knyta fast band i olika färger som kan fladdra fritt i vinden ovanför hänglåsen.
– Vi behöver inte låsa in vår kärlek, den räcker till fler än en partner, säger Joakim.
– Det kändes stort, säger Annika och ler samtidigt som hon är tårögd. Det här visar att kärleken inte är statisk, den förändras hela tiden, liksom banden som kan knytas upp och knytas om.
Största fördelen med att leva polyamoröst är att han och Annika kommit varandra närmre, menar Joakim. Men liksom Annika erkänner han att han varit svartsjuk i början.
Han var rädd för att Annika skulle lämna mig om hon började träffa andra.
– Men jag insåg snart att det var löjligt att jaga demoner och hela tiden oroa sig för att man inte räcker till. Nu är vi mycket kärare i varandra när vi tillåter oss att vara oss själva istället för att försöka passa in en norm som andra har bestämt. Vi har också blivit bättre på att prata öppet om känslor och problem. Och så kan jag glädjas med Annika när hon blir kär, det syns direkt. Då ler hon hela tiden och blir så där flickaktig, skrattar Joakim.
Men kan man verkligen älska flera personer samtidigt och lika djupt? Att skapa närhet och förtroende tar tid och förutsättningen är att då att deras partner också ska kunna umgås med varann, annars kommer det inte att hålla i längden, menar både Annika och Joakim. När de har djupare relationer som de vill satsa på skulle de vilja bo ihop med sina respektive partners.
– Vår dröm är att träffa en annan man och kvinna som vi kunde ha kärleksrelationer med och bo ihop alla fyra. Det skulle betyda att vi kunde dela allt – även sex, säger Annika.
Aurora Aurum - Var dag med mig 