#EFIT #EttFotoITimmen torsdagen den 28 mars 2019

Så är det EFIT igen, här kommer min dag.

6-tiden börjar jag min dag att fotografera kortet jag gjorde igår. Jag har köpt glitterglue från Panduro och det behövde torka över natten.

7-tiden sitter jag och gör ett nytt kort

8-tiden är jag framme på Linnégatan för frukostseminariet – Skyddar vi demokratin på arbetsplatsen med hjälp av diskriminteringslagen?

9-tiden talar fd JämO Lena Svenaeus

10-tiden talar Dolores Kandelin Mogard som är projektledare för Universell Utformning av arbetsplatser

Och sen var jag tillbaka till jobbet och hade så mycket att göra att jag glömde bort att fota

15-tiden kom jag på, visst fan jag skulle ju fota, så det blev en bild på mitt tangentbord

17-tiden är jag hemma och plockat upp dagens skörd av Postcrossing-vykort

18-tiden registrerar jag mina vykort jag fått i brevlådan

Bonus

I högen med postcrossing-kort låg även ett vykort från min moster i USA, hon hade hittat gamla Stockholms-kort i en butik i Bishop Hill, Il

19-tiden står jag och stirrar ned i boxen med goda kokosbollar. Ländia är de bästa på marknaden. Jag har reda glufsat i mig en, men jag skulle nog kunna trycka i mig alla. Men då skulle jag nog må bra illa också.

20-tiden sitter jag och läser en rysk fantasyförfattare – Sergei Lukyanenko – the Twilight Watch – det här är tredje boken i en serie av sex stycken. Tyvärr så är det bara första boken som är översatt till svenska.

Och det får bli den sista bilden för idag. Tack för att du kika in och ta för kommentarer

#blåpenis #blåsnopp #carolinafalkholt Den blåa snoppen i Stockholm

Foto: Annika Siegers

Ibland blir man paff över hur folk reagerar, eller egentligen så borde jag väl inte bli det eftersom vi tydligen har nått någon slags nymoral i Sverige, typ USA, där man ska förskräckas över allt som har med kön och sex att göra.

Å ena sidan viskar och fnittrar man över 50 shades på fikarasten men förfasas över en konstnärligt blå snopp på en husvägg i Stockholm. I det offentliga rummet är vi tydligen alla könslösa.

Så nu har fastighetsägaren känt sig tvungen att måla över konstverket trots att det egentligen var meningen att det skulle finnas på husväggen i ca 6 månader. Knappt en vecka fick den finnas där.

Vad jag kan läsa mig till så har Carolina Falkholts konst tidigare tagits bort eller målats över pga av sin sexuella karaktär, snippor och snoppar hör tydligen inte hemma i den moralistiska konstvärlen, eller är det i folkhemmet de inte hör hemma?

Hur som så vill jag med mitt blogginlägg stötta Carolinas verk, genom att publicera den härligt blåa snoppen i all sin glans. Så även om den målas över, så kommer den att finnas kvar, i minnet ljuvt bevarad.

 

En fasansfull resa med m/s Victoria Tallink

Jag och svärdottern hade bestämt att vi skulle göra en kort resa till Tallin för att få vila upp oss, jag behövde miljöombyte och hon få göra någonting annat.

Men det var nog en av de värsta resor jag varit med om. Inte för att det stormade, jag blir inte sjösjuk och är inte heller speciellt rädd av mig. Men på sättet vi blev behandlade av personalen när en radioantenn blåste in i konferensen och vattenskadade den och några hytter.

Det enda vi fick veta var att vi var tvugna att vända tillbaka till Tallinn för ett ‘tekniskt fel’ . Vad som egentligen hade hänt det kunde familj och vänner läsa i Aftonbladet då Tallink hade gått ut med en presskommunike till media, men inte till passagerarna.

Personalen hade noll koll och gav vresiga svar. Och man kände sig faktiskt ganska maktlös.

Detta brev har jag skickat till TallinkSilja för att få ersättning.

”Jag vill klaga på det sättet vi behandlades på, på denna resa i samband med att båten fick ‘tekniskt fel’ natten mellan 4 och 5 dec.

Mitt i natten väcks vi av ett meddelande i högtalarna att båten vänder tillbaka till Tallin pga ett tekniskt fel, jag tror att klockan var runt 1. Vad har jag förstått efteråt hände olyckan med radioantennen och den krossade rutan redan vid 22-tiden på kvällen.

När jag gick ned till informationen för att få veta mer, fick jag inga svar, bara axelryckningar och att allt skulle fixas nästa dag. Dessutom på morgonen har familjen läst i Aftonbladet om denna olycka med mer information än vad vi fick på båten. Hur kan SiljaTallink gå ut med information till media men inte till passagerarna?

Detta korta svar gjorde att jag hade svårt att sova resten av natten, jag kunde inte kommunicera med min familj då båtens wifi var hårt belastat. Min svärdotter var svårt sjösjuk och hade tagit tabletter för att kunna få någon vila över huvud taget.

På morgonen kommer nytt meddelande i högtalarna att de som skulle kliva av fick hämta nya biljetter eller pengarna tillbaka i receptionen, först kl 8 skulle de som skulle återvända till Stockholm få hjälp. Något jag finner extremt konstigt. De som ändå skulle av, hade ju lika gärna kunnat få en blankett i handen när de klev av med en skriven instruktion hur man begär pengar eller ny resa åter.

I informationshallen på båten var det oordnade köer av folk, det fanns över huvud taget inte något ordning på någonting, personalen kunde inte svara på frågor, kom inte in på bokningssidorna, eftersom båtens wifi delas mellan personal och passagerare, vilket lede till total överbelastning.

Efter flera timmars köande, fick mann rådet att gå ned till terminalen för att där kunde man också göra ombokningar, som tur var fanns det flera kassor öppna så att flera kunde få hjälp på en gång, men trots det hade man inte koll på vilka hytter som fanns lediga på återvändande båt Romantica så väntetiden var lång.

Till saken hör också att mitt barnbarn och min svärdotters barn, hade födelsedagskalas på lördagkvällen som vi skulle delta i, så vi bad om att få flyga hem, inget svar, vi fick bara nya biljetter till kvällens hemresa, pga det fick barnbarnet fira sin födelsedag utan farmor och sin mamma, vilket gjorde henne extremt ledsen, en 8-åring förstår inte varför de som är henne kärast inte kan komma, visst kan man förklara men hon är ledsen ändå.

Informationen har varit dålig, och det enda vi bjöds på som ersättning, var en middag i bufferestaurangen, det är ingen ordentlig ersättning, när kostnaden för mat och tid, är så mycket mer med en dag extra i Tallinn, som man dessutom faktiskt inte känner någon glädje över.

Vi har också fått en ny biljett för 4 pers i A-hytt, men jag och min svärdotter är två olika familjer, så det räcker inte heller som kompensation. Dessutom räcker biljetten bara tilll den sista april. Jag kan nog säga att varken svärdottern eller jag har någon lust att företa en resa med Tallink före sommaren.

Vi kräver full återbetalning av vår resa plus nya biljetter får våra resptive familjer alltså en resa för mig och en resa för min svärdotter som ska gälla till senast augusti ut.”

 

Så här såg det ut i Taxfreen efter att den stora vågen hade skadat antenn och fönster, jag var där när det hände.

Här kan du läsa artikeln och se en film från Aftonbladet

 

Äkta Stockholmare?

I DN kan man läsa att varannan person som bor i Stockholm kommer inte från Stockholm.

Jag har i tidigare bloggat klagat över att jobb inte skapas på andra ställen än i storstadsregionerna.

Jag har också klagat över att folk som inte bor i Stockholm pratar om fjollträsk, 08 och Stockholmare som tror att de är förmer än andra.

Speciellt när man träffar på dem och utbrister men du är ju inte alls så otrevlig som Stockholmare brukar vara.

Och jag får förklara om och om igen, att jag är infödd Stockholmare och har inget behov att förhäva mig över andra människor, vi är alla lika oavsett var vi bor i landet, OCH att det är inflyttade lantisar som tror att det har blivit något genom att flytta till Stockholm.

Det jag retar mig på i artikeln är slutklämmen;

”Behöver vi en starkare Stockholms-identitet?

– Nej, men kanske en mer ödmjuk identitet. Stockholmarna måste sluta se sig som Sveriges nav och tycka att övriga människor inte räknas. Det är faktiskt inte obegripligt att inte alla människor vill bo här, säger Rebecka Lennartsson.”

Och då undrar jag hur många äkta Stockholmare känner Rebecka Lennartsson, för jag kan sätta en hundring på att hon själv är inflyttad till stan.

Alice Cooper

Idag när JK o jag var på väg från NK till tunnelbanan vid T-centralen stannade JK upp och så sa han: Var det inte?

Vem då frågade jag. Nej det var nog fel svarade JK. Nej vem var det säg sa jag då.

Alice Cooper sa JK, han gick nog precis in på H&M.

Vi följer efter sa jag. Vi gick också in på H&M och gick snabbt efter, vid ett ställ med tröjor hade han stannat till och jo det var Alice Cooper.

Gå fram och hälsa väste jag till JK. Nää svarade han gör det själv. Okej tänkte jag och gick fram till Alice Cooper.

Is this Mr Cooper frågade jag. Yes it is svarade Alice Cooper. Då sa jag att jag hade hört att han skulle komma till Stockholm för en konsert. Jo ikväll var hans svar.

Jag tog hans hand och berättade att jag precis häromdagen hade berättat för min dotter att jag 15 år gammal hade sjungit Schools Out med min kompis i en skivaffär.

It’s an anthem svarade Alice Cooper. Och 40 år gammal svarade jag.

Sen frågade jag om vi kunde få ta ett foto vilket vi fick och då kom en crew och sa att JK kunde vara med så skulle han ta kortet.

Det här ÄR stort 🙂

Läs Expressens recension från konserten

Hyresrätt är rätt

För två veckor sedan var jag på en Photoshop-kurs.

Med på kursen var bl a en mäklare. Vi som var deltagare på kursen började prata om hur vi bodde och /eller hur vi ville bo.

En annan av deltagarna drömde om ett hus, just nu bodde hon i en hyresrätt på Östermalm. Men de hade inte råd att köpa nu utan hon hoppades att priserna på hus skulle gå ner.

Då säger mäklaren – Det är billigast att bo i hyresrätt.

Och det var så himla skönt när han sa det. För det är så jag känner, att när vi hade bostadsrätt inne i stan oroade man sig hela tiden för räntor, upp och nedgång, om man skulle ha råd att bo kvar, att bo kvar eller sälja med lukrativ vinst.

Nu bor vi i förorten, i en stambytt lägenhet från 50-talet. Det är tyst i närområdet, vi har nära till matbutiker och annan social service, men det tar ca 20 min att komma in till centrala Stockholm.

Men vi vet vad vi ska betala i hyra varje månad, vi vet vilka fasta avgifter vi har, inga överraskningar. Och det ger lugn o ro i själen.

Läs mer i DN

Bostäder till unga människor

Jag satt i dag och överhörde en kvinna prata om bostäder till unga människor. Det fanns bara 7000 1or i hela Stockholm enl henne. Och hur skulle alla unga människor hitta någonstans att bo när de ville flytta hemifrån. Ja men de får väl köpa en lägenhet svarade mannen som var med henne. Nehej de har de inte råd med var hennes svar. Tänk på att de jobbar antagligen på McDonald och då får man ingen bra lön.

Jag baxna när jag hörde hennes kommentarer. För det första så finns det lägenheter i Stockholmsområdet, det är bara att flytta till en förort eller en grannkommun. Alla kan inte bo mitt på Stureplan. Att det är hajpat att bo i stan är alla lantisars fel. Hemma har de inte mer än max 10 min till Stora torget och då tror de att så måste man bo i Stockholm också, och 10 min till Stureplan, tja då måste man bo på Stureplan.

Nä det finns många fina lägenheter i förorten och då menar jag inte Midsommarkransen eller Gullmarsplan, utan Skärholmen och Hagsätra t ex. 

Så sluta bygg inom tullarna och bygg ut i förorten och grannkommunerna.