#EFIT – Ett Foto I Timmen lördagen den 24 september 2016

Idag är det EFIT – Ett Foto I Timmen, häng med på min dag. Och lämna gärna en kommentar när du kikar in, det gör mig extra glad

Mitt i natten – det är nog dags att gå och lägga sig.

9-ish – tur att man har snapchat så att man ser lite piggare ut än vad man känner sig

10-tiden – på väg in till stan för att äta frukost

11-tiden – ätit klart och mannen är sällskaplig😉

Bonus – vi ska till London i december och funderar på om vi ska se musikalen Lazarus eftersom det handlar om David Bowies musik

12-tiden – sitter och fotar och lekar med Prisma på tfn, ja det är samma vas

13-tiden – vi har varit och bytt SodaStreamen vi köpte i augusti och gick sönder på en gång. Hoppas den här håller längre

14-tiden – är inne på Röda Korset och hittar massor av vykort för 1 kr/st. Nääää jag har inga problem, vadå har många vykort hemma, det kommer att gå åt, någon gång🙂

15-tiden – är inne på Fullersta gård och kollar utställningen, nej den var inte bra men det fanns en himla snygg kakelugn där

Bonus – nu packar konstnärerna ihop som ställt ut på 1000 m konst, men det är fortfarande mycket folk som kollar runt

16-tiden – hemma igen och jag pysslar med bloggen

17-tiden – vi har ätit middag, slappar lite vid datorn medans en inspelad TV-serie går

18-tiden – fortfarande slapp och TV

19-tiden – sådär nu är alla korten som inhandlades idag, insorterade i rätt box.

20-tiden, mera te

Det får bli sista bilden, det lär inte bli mer än mera te, film och slappa i soffan

Tack för att du tittade in

 

 

 

 

#EFIT – Ett Foto I Timmen fredagen den 9 september 2016

Idag är det EFIT och är precis som det låter, Ett Foto I Timmen.

Jag börjar lite sent men har haft en lite jobbig natt med hosta pga förkylning. Det kommer inte hända något speciellt fantastiskt idag, men häng med på min hemma-dag. Lämna gärna en kommentar när du kikar in, det gör mig extra glad och jag lovar att jag besöker dig om du lämnar en länk till din blogg/hemsida.

Kl 11.30 – ser på mitt nyinköpta ‘kladdblock’ att det är EFIT och bestämmer mig för att vara med trots att det gått ett par timmar sen jag vaknade.

Kl 12.30 – spelar spel på FB

Kl 13.30 – väldigt sen frukost

Kl 14.30 – kollar på film Think like a man too, någon slags komedi

Kl 15.30 – tittade tidigare på dopet av Prins Alexander, sitter nu och tittar på bilder från lunchen. Lillprinsen är en söt och harmonisk liten kille

Kl 16.30 – så här sjuk och sällskaplig är mannen

Kl 17.30 – eftersom både jag och mannen håller på med postcrossing, plus att jag gör privata byten med folk i olika Facebook-grupper har vi inhandlat en etikettskrivare. Det är nog en av de bästa investeringar vi gjort, efter tvätt- resp diskmaskin.

Kl 18.30 – glasstajm. Jag är ingen glassälskare men Nonna’s hasselnötsglass påminner mig om sommaren då jag fyllde 15 år och var i Österrike.

Kl 19.30 – postkodsmiljonären

Kl 20.30 – skriver vykort

Kl 21.30 – scannar in vykortet som  jag ska skicka

Nu får det räcka för idag. Tack för titten och ev kommentar. Välkommen åter

Hur svårt är det att vara tydlig?

Bild och design: Annika Siegers

En sak jag undrar över ganska mycket, är att folk i gemen är ganska duktig att klaga på att saker och ting är jobbiga, föräldrar är jobbiga, syskon är jobbiga, arbetskamrater är jobbiga, rökare finns överallt, folk står i vägen på tunnelbanan osv

Men hur svårt är det att säga till? Eller är man så förbaskad konflikträdd att det är bättre att sitta och klaga och få medhåll och sen gå hem/till arbetet och säga: Jo Anna hon håller med att …..

Varför inte säga till någon; Ursäkta men din cigarettrök stör mig, tror du att du kan fimpa i alla fall medans jag äter. Tack snälla du för hjälpen.

Eller; Jo Mamma, du ringer alldeles för mycket till oss, jag förstår att du kanske känner dig lite ensam, men jag har mitt liv nu och jag kommer förbi när jag kan, eller du bjuder in mig, men annars får du faktiskt klara dig själv, du är precis som jag en vuxen människa.

Eller; Du får ett telefonsamtal som är jobbigt, och du vill egentligen inte prata med personen ifråga (privat inte jobbsamtal). Varför inte bara säga, Lasse, men jag har ingen möjlighet att prata med dig just nu, vi får pratas vid en annan gång. Istället för att lyssna på människan i fråga timme ut och timme in.

Eller; Någon säger, ska vi ta en fika, och du svara Mmmmm. Fast du har inte en tanke på att ta den där fikan. Medans frågeställaren tror att du vill, vet du att du inte vill och blir lika  irriterad varje gång du får frågan från personen och säger till dina arbetskamrater; fattar inte varför hen alltid ska fråga om en fika, jag vill ju inte, hur svårt kan det vara att förstå?

Tja du kanske ska vara lite TYDLIG och säga, Nej tack jag kan inte fika med dig. Man behöver aldrig ge en andledning till varför man säger nej, eller ja eller vad som helst. Men tydlig kan man vara, det är mest schysst på alla.

Eller om du får en fråga från din allra käresta om vad man tycker eller varför man gör så, svara INTE, jag vet inte. Säg istället att jag kanske måste tänka på det men jag lovar att vi ska prata om det en annan gång, men kanske inte just nu. Och återkom med ett svar, även om det ens så litet. För om du säger jag vet inte, betyder det inte att du inte vet, det betyder att du fegar ur dig en situation som gör att andra människor bara blir irriterade på dig, och troligtvis går över ditt huvud och struntar helt i din åsikt i slutänden.

På den här bloggen kan man få 10 exempel på hur man blir mer tydlig och bestämd.

Det lilla bageriet på strandpromenaden av Jenny Colgan

Det lilla bageriet på strandpromenaden av Jenny Colgan är en söt feel good-roman som handlar om Polly som förlorar allt, pojkvän, företag och bostad och hittar ett liten lägenhet på den lilla ön Mount Polbearne. Och för att komma bort från sina tankar om misslyckande börjar hon baka bröd och till slut öppnar hon ett litet bager som blir så populärt att det blir hennes jobb. Självklart blir hon kär och självklart händer det en massa saker innan det blir ett lyckligt slut. Men aldrig otrevligt eller direkt hemskt. Bara mysigt fint och lättläst.

Så här beskrivs boken på adlibris: ”Polly hade allt: jobb, bostad och pojkvän. En konkurs senare är hon alldeles ensam och när hon flyttar till ett rum ovanpå ett nedlagt bageri i en fiskeby återupptar hon sitt största intresse. Snart sprids doften av hennes nybakade bröd över strandpromenaden. Givmilt delar hon det med en skadad lunnefågelunge och de nyfunna vännerna, fiskaren Tarnie och hans besättning. Pollys buttra hyresvärdinna driver ortens bageri, men hennes bröd blir sämre för varje år som går, och hon känner sig hotad när allt fler föredrar Pollys bröd. Fast besluten att nå dit hon vill utan att trampa på någons tår tar Polly små men lyckosamma steg framåt. Och när hon får kontakt med den hemlighetsfulle biodlaren Huck och hans stormrike vän Reuben tar ett nytt kapitel i hennes liv sin början.”

The Martian

För mig har det tagit väldigt lång tid att vilja se the Martian. Hur kul kan en film bli om en man som blir strandsatt på Mars? Men filmen var helt klart mycket bättre än vad jag trodde.

Ett forskningsteam på Mars håller på och tar prover, när en storm närmar sig. De är tvugna att lämna allt för att ta sig till sin kapsel för att ta sig ifrån Mars. En olycka händer där man tror att Mark Watney (Matt Damon) skadas så allvarligt att han dör, så de reser därifrån utan honom. Stormen är så hård att de inte kan leta efter honom.

Men han överlever, och i filmen för man följa hur han räknar ut att klara sig tills nästa forskningsteam ska komma till Mars om 4-5 år. Men självklart har han tur. Några personer som är satta att titta på bilder från Mars ser att han faktiskt lever, och nu börjar den stora operationen att rädda Mark från Mars så fort som möjligt. Så paralellt med att se hur Mark klarar livet på Mars får man också följa arbetet på jorden hur man ska dels få kontakt med Mark och dels hinna rädda honom innan han dör.

 

Sekten på Dimön av Mariette Lindstein

Sekten på Dimön av Mariette Lindstein är en spänningsroman om en narcissistisk man och hans önskan att skapa en bättre värld men i hans galenskap gör det till en sekt där medlemmar bestaffas och aldrig beröms.

Å ena sidan en ganska vanlig historia om flickan som blir charmad av den karsimatiske ledaren men andra sidan otäck över hur människor i blindo tror på någon och gör allt denne ber om.

Så här står det på adlibris: ”På en dimmig och vindpiskad ö utanför Bohusläns kust, har en New Age-rörelse slagit sig ner. Deras karismatiske ledare, Franz Oswald, har utvecklat en lära, ViaTerra, som sägs återställa själslig frid och kroppens naturliga balans. Rörelsen har en magnetisk dragningskraft på kändisar och makthavare i höga positioner. Sofia Bauman, som precis tagit sin universitetsexamen, blir fascinerad av Oswalds lära. Osäker på vad hon vill göra med sitt liv, och charmad av Oswald, antar hon hans jobberbjudande. Snart blir hon dock varse de enorma uppoffringar som engagemanget kräver. Och när sommaren ger vika och höstdimman driver in och slukar ön, börjar hon undra om hon blivit indragen i en sekt. Samtidigt anar hon att det finns en skillnad mellan rörelsens ansikte utåt och Oswalds avsikter, och ju fler stenar hon vänder på, desto mer ångrar hon sitt beslut. Men Oswald styr med järnhand och ett elstängsel har rests runt sektens ägor. Vägen tillbaka till ett normalt liv förvandlas långsamt till en mardröm. För ingen har någonsin lämnat ViaTerra. ”

Allegiant

Allegiant är den tredje filmen i Divergent-serien. Och den är ganska förutsägbar. I film nummer två lyckas de störta presidenten och en ny är tillsatt, som beter sig på samma sätt. Tris (Shailene Woodley) och Four (Theo James) har bestämt sig för att de ska rymma utanför murarna, och får med sig Tris bror Caleb (Ansel Elgort), Tris (Maggie Q), Christina (Zoë Kravitz) och Peter (Miles Teller).

De lyckas att rymma, men kommer ut i en öken som är förstörd av strålning. De går och går och kommer aldrig till slutet, nej skämt åsido, en öppning i en kamouflagevägg öppnar sig och de har hittat de andra. Och det visar sig att de andra är de som styr staden bakom murarna som ett experiment. Men allt är inte som de tror, Tris ska vara den första icke genetiska människan och alla de andra är defekter. Och vad vill de egentligen med Tris och de andra, och varför rövar de bort barn.

Svaren är inte vad de hoppas på och de måste ta ställning för sig själva, staden bakom murarna och alla de barnen som blir bortrövade.