Django Unchained

Django Unchained är Inglourious Basterds i cowboy-kläder.

Intet nytt under solen och speciellt inte om det är en Tarantiono-film. Den har blivit höjd till skyarna av de svenska kritikerna och är det något man har lärt sig så är det att gå inte på en film som svenska filmkritiker gillar, för det är bara de som förstår sig på filmen.

Och det är exakt samma med den här filmen, visst man kan titta på den och bara se på bilderna och se att det är en splatterfilm, där blodet hoppar och skuttar runt hej vilt på bioduken, med en historia där skådespelarna skriker nigger hela tiden.

Men vad vill Tarantino egentligen med filmen, jag vet inte, men kritikerna vet  tydligen.

2 timmar och 45 minuter lång och det är långt, jag t o m somnade mitt i, och då är det riktigt riktigt illa. Det vet jag inte när det hände senast när jag var på bio, om det någonsin har hänt.

Många bra skådespelare finns med i filmen och Tarantions nya kelgris har en stor roll – Christoph Waltz som Dr King Schultz.

Tarantino har också börjat göra en Hitchcock, alltså att han själv är med en kort stund i sina filmer.