Vem får bära kjol?

Igår tog jag och mannen med oss sonen, hans sambo och barnbarnen på en liten utflykt. Den gick till Älvsjö Trädgård. Vi skulle fika och ha en mysig stund. Fast det var inte mycket till fika, i princip fanns det bara glass, läsk och kaffe.

Mannen och jag strosade runt i den lilla handelsträdgården och även in i den lilla butiken. Där hängde det bl a kläder som en skulle kunna ha när en jobbar i trädgården. Titta sa jag till mannen, en kilt/kjol i jeanstyg, vad coolt. Mannen visade stort intresse eftersom han gillar att ha kjol/kilt på sig. (se bild ovan på nämnda kjol)

Så säger kvinnan som äger stället; Detta är en kvinnokjol, inte för män. Män har så mycket kläder att välja på så den här typen av kjol har jag tagit in för oss kvinnor!!!!

Både mannen och jag blev paffa. För det första vet hon inte hur min man definierar sig, för det andra vem är hon att bestämma vem som får bära kläderna? Jag försökte på ett snällt och vänligt sätt säga till henne att i vår familj könsbestämmer vi inte kläder. Men hon fortsatta att stenhårt hävda att kjolen/kilten var ett kvinnoplagg.

Det blev en något tryckt stämning och när vi sen gick ut till resten av familjen och berättade vad som hänt, bestämde vi oss för att snabbt åka därifrån och aldrig komma tillbaka.

Kvinnans röst

Varför får kvinnor alltid höra att de är arga när de är bestämda och/eller pratar med hög röst? Bara för att man är kvinna behöver man faktiskt inte prata med bebisröst.

Jag vet inte hur många gånger jag har fått höra – ”Varför är du så arg?”

Nej jag har inte arg har jag fått svara, jag är bara exalterad, glad, bestämd, upprymd osv, men absolut inte arg. Varför ska jag behöva förklara mig när jag inte pratar med en mjuk och ‘kvinnlig’ röst. Jag är inte ens den typen av kvinna som har en mjuk röst. Min röst är stark, hård och tydlig.

Vi pratar så mycket om fördomar och hur vi ska bekämpa dem, men det bästa sättet oftast att trycka ned en kvinna det är ifrågasätta henne hur hon låter. Oavsett om det är med en mjuk och pipig röst eller som i mitt fall högljudd.

Sluta med det. Ingen ifrågasätter en man om han bullrar på eller pratat mjukt, då är han antingen väldigt manlig eller en mjuk kille som förstår kvinnor. Ingen bullrig man skulle få höra att han var arg.

Jag tänker ibland på hur man uppfattas av andra, många av mina väninnor t ex brukar ha problem med män som tilltalar dem på tunnelbanan eller bussen, följer efter dem när de är på väg hem sent på kvällen. Det händer mig väldigt sällan, men så ler jag sällan på främmande män, jag pratar inte med det och skulle de försöka få kontakt med mig, säger jag bestämt och tydligt ifrån, men min gapiga, hårda och tydliga röst. Finns det ett samband, självklart, jag är oattraktiv i de flesta mäns ögon, de vill ha Madonnan inte den skräniga Horan.

Polyfika i Stockholm

Jag har sett att flera har kommit in på min blogg efter att ha sökt på polyfika i Stockholm. Det inlägget som jag har tidigare är gammalt och vi är inte längre på det caféet, dessutom är de flesta fikor ‘hemliga’ utom ett i månaden som är ett öppet och offentligt. De eventen postas i Facebook-gruppen Poly i Stockholm (öppna gruppen).

Om man inte känner sig bekväm med att offentlig gå ut med sitt intresse för polyamori finns en hemlig grupp på Facebook, om du vill bli medlem i den måste du känna någon som är medlem i gruppen för att du ska kunna bli tillagd. Bästa är att t ex kontakta en administratör för den öppna gruppen så kan de säkert hjälpa dig.

Det finns även andra polygrupper på Facebook för svensktalande, för olika regioner som är både öppna och stängda, plus Sverige-grupper, bl a Poly i Sverige (den öppna gruppen) och det finns även en hemlig grupp, och där gäller samma sak som med den hemliga Stockholms-gruppen du måste känna någon som är medlem i gruppen för att kunna bli tillagd.

Hoppas att du som söker en väg in i poly-världen har hittat några ingångar, lycka till och välkommen.

Sexsibilityfestivalen 2013

Så var det dags igen för att anmäla sig till årets happening – Sexsibilityfestivalen 2013.

Kom till Öland och möt en massa intressanta föreläsare och workshopledare. (Eller du kanske själv vill bidra till festivalen, kontakta Alexander Rudenstam)

Träffa andra människor som är intresserade av sex, sensualitet, tantra, bdsm, vänskap, skratt, glädje, närhet och kommunikation.

Är du bara nyfiken just nu, kan du gå med i facebookgruppen sexsibilityfestivalen 2013

Festivalplatsen är på  Wikegårds semesterby

Jag var själv med förra året för första gången och det var en upplevelse utöver det vanliga, det har gjort att jag har öppnat upp mig själv för att möta människor på ett helt annat sätt. Jag vågar bejaka mig själv och min sexualitet. Och jag är en självklar deltagare på årets festival.

#poly Artikel i Allas nr 4 2013

I höstas blev jag o JK intervjuade för tidningen Allas. Här är resultatet

Och så här ser artikeln ut, lite mer lättläst.

Text av Agneta Larsson. Foto av Tommy Persson

Att vara förälskad är en oslagbar kick, just nu svävar jag omkring på små lätta moln.

Annika Käller ler och berättar om mannen hon just börjat flirta med. Hemma finns hennes sambo Joakim, men han vet redan allt om hennes nya förälskelse. Både Annika och Joakim är polyamorösa och tillåter varandra att ha flera kärleksrelationer samtidigt.

Vi träffas på ett indiskt tehus i Gamla stan i Stockholm och dricker grönt te tunna porslinsskålar. Annika har bekväma jeans, t-shirt och bakåtkammat, grått hår.

– Jag vill visa att vi polyamorösa är som vilka Svenssons som helst, säger hon.

Att ha flera paralella partners uppfattas ofta som kontroversiellt och polyamorösa brottas fortfarande med en fördomsfull omgivning. Det var först i början av 2000-talet man började prata mer om polyamori i Sverige, och i dag vetman inte exakt hur många som lever som poly. De flesta är försiktiga och har inte vågat komma ur garderoben än, tror Annika. För henne finns det bara fördelar med polylivet.

– Jag och min sambo begränsar oss inte till en enda relation utan tillåter oss att bli kära i andra. Jag kan bejaka känslan av förälskelse, men älskar inte Joakim mindre för det. Och jag behöver inte lämna honom, för vi betraktar ju inte det här som otrohet.

Annika använder istället ordet ”medglädje” när hon pratar om polylivet – att kunna dela med sig av allt man upplever när man går in i en ny relation och vara glad för att ens partner blir älskad av någon annan. Med Joakim kan hon prata om den första förälskelsen, de kan fnissa tillsammans som två tonåringar, diskutera öppet om hur de ska tolka blickar och flirtiga inviter de fått av andra.

– Men vi kan förstås också gråta ut hos varandra. När Joakim blev dumpad av en kvinna han träffat under en period var det jag som tröstade honom.

Annika, 56, visste redan i tonåren att hon var polyamorös, ”det fanns ju så många att bli förälskad i”, som hon uttrycker det. Men när hon var ung försökte hon anpassa sig mer efter normen, hon förväntades gifta sig och få barn. Och tanken var också att hon skulle gifta sig när hon var 18, men innan bröllopet började Annika studera på en folkhögskola.

– Där blev jag  förälskad i olika killar som jag också hade sex med. Då bestämde jag mig för att jag ville fortsätta leva så och gjorde slut med min fästman en vecka innan bröllopet. Jag ville ha flera relationer samtidigt, men visste inte att det fanns ett namn för det då.

Senare i livet levde Annika i en monogam relation med en man som hon också fick sina två barn med. När äktenskapet slutade i skilsmässa  träffade Annika fjorton år yngre Joakim som hon bor ihop med sedan 10 år. Det var hon som föreslog att de skulle prova att leva polyamoröst, något som Joakim först värjde sig mot. Han ville ha Annika för sig själv. Men efter att ha lyssnat på en föreläsning om polyamori på Pridefestivalen bestämde de sig för att gå med i en samtalsgrupp för att lära sig mer. Här diskuterades hur en öppen kommunikation ofta är förutsättningen för att leva polyamoröst. Det krävs också att man har en ärlig diskussion om vilka förväntningar man kan ha på respektiva relation.

– De polyamorösa nätverken kan förstås se olika ut, berättar Annika, men vanligast är att alla partners känner till varandra och det är så hon och Joakim har bestämt sig för att leva.

Annika erkänner att svartsjukan var ett stort problem i början. Hon minns känslan när Joakim började få mejl från andra kvinnor och framför allt när han började dejta en kvinna som var 30 – då hon själv var 25 år äldre.

– Jag tänkte ”Gud, vad gammal jag är!”, skrattar hon. Men sedan insåg jag att jag bara var löjlig och att det handlade om mina egna rädslor. Det är ju ändå naturligt att bli förälskad eller sexuellt attraherad av andra under en lång relation, det händer alla. Och vill Joakim lämna mig för en yngre kvinna så kan jag ju ändå inte hindra honom.

Men jag vet att han har tillräckligt med kärlek så att det räcker både för mig och andra partners.

Annika ser Joakim som sin huvudsakliga partner. De bor ihop, har delad ekonomi och det förändras inte även om de träffar andra.

– Det är Joakim som kommer i första hand, understryker Annika. Om det skulle hända honom något, om han skulle bli sjuk till exempel, skulle jag släppa allt jag hade för händer för att ta hand om Joakim.

Men att bli förälskad är inte svårt, menar Annika, det svåraste är att hitta en partner som också kan tänka sig att leva polyamoröst. I somras träffade hon en man som hon flirtade med, och som visste att hon var poly. Hon bjöd hem honom på middag när Joakim var hemma och över köksbordet ställde hon frågan: ”Kan du tänka dig att bli min nya pojkvän?”

– Det kanske inte var så lyckat, han blev väldigt generad och nästan chockad eftersom Joakim var där, ler Annika. Han berättade snabbt att han själv är monogam och föredrar att träffa en kvinna i taget.

Annika tycker att hon ibland fungerar både som pionjär och lärare. och mycket tid går åt till att förklara. Många ser det som en ursäkt för otrohet och en möjlighet att ”ligga runt”. Andra förväxlar det med polygami, termen för månggifte.

Som exempel tar Annika en man som hon blev förälskad i redan vid första dejten. De började träffas men han mejlade senare och erkände att han var sambo sedan femton år. Annika bröt direkt eftersom hon inte ville smussla eller bara finnas till hands när det passade honom.

– En del män tror att man är ute efter ett hemligt äventyr. Men förutsättningen ska är ju att Joakim och alla inblandade känner till varann.

Att leva polyamoröst kräver både tid och planering och Annika och Joakim delar en kalender på nätet med de personer de har kärleksrelationer med. Här kan alla gå in och se när respektive person träffar varandra.

– Som poly kan Joakim och jag göra olika saker med de vi träffar. Joakim älskar till exempel opera vilket jag inte vill följa med på, så då kan jag odla mina intressen med andra män.

Det kan vara en svår balansgång att veta vem man kan avslöja sin livsstil för. Annika, som jobbar som sekreterare, har berättat för några få arbetskamrater. De tog det bra, tycker hon, och kommenterade att de aldrig skulle klara av att leva poly eftersom de är så svartsjuka. Hennes vuxna barn vet förstås, liksom hennes 75-åriga mamma.

På Västerbrons räcke finns en märklig samling hänglås. Traditionen med låsen sägs komma från Kina ursprungligen, där par sätter fast ett hänglås vid en bro och sedan slänger nyckeln i vattnet, en handling som ska symbolisera evig kärlek.

Just där låsen hänger har Annika, Joakim och andra polyamorösa samlats till en manifestation. De vill visa att det finns många olika sätt att ha relationer på och deras tanke är att knyta fast band i olika färger som kan fladdra fritt i vinden ovanför hänglåsen.

– Vi behöver inte låsa in vår kärlek, den räcker till fler än en partner, säger Joakim.

– Det kändes stort, säger Annika och ler samtidigt som hon är tårögd. Det här visar att kärleken inte är statisk, den förändras hela tiden, liksom banden som kan knytas upp och knytas om.

Största fördelen med att leva polyamoröst är att han och Annika kommit varandra närmre, menar Joakim. Men liksom Annika erkänner han att han varit svartsjuk i början.

Han var rädd för att Annika skulle lämna mig om hon började träffa andra.

– Men jag insåg snart att det var löjligt att jaga demoner och hela tiden oroa sig för att man inte räcker till. Nu är vi mycket kärare i varandra när vi tillåter oss att vara oss själva istället för att försöka passa in en norm som andra har bestämt. Vi har också blivit bättre på att prata öppet om känslor och problem. Och så kan jag glädjas med Annika när hon blir kär, det syns direkt. Då ler hon hela tiden och blir så där flickaktig, skrattar Joakim.

Men kan man verkligen älska flera personer samtidigt och lika djupt? Att skapa närhet och förtroende tar tid och förutsättningen är att då att deras partner också ska kunna umgås med varann, annars kommer det inte att hålla i längden, menar både Annika och Joakim. När de har djupare relationer som de vill satsa på skulle de vilja bo ihop med sina respektive partners.

– Vår dröm är att träffa en annan man och kvinna som vi kunde ha kärleksrelationer med och bo ihop alla fyra. Det skulle betyda att vi kunde dela allt – även sex, säger Annika.

Secret Love på Östasiatiska museet

I söndags var jag o JK på Östasiatiska museet och tittade på utställninge Secret Love. Visst var det fina bilder och man förstår ju att det är något speciellt för kinesiska unga konstnärer att uttrycka sig på detta sätt, speciellt som att det t ex var förbjudet med nakna bilder i alla former under Mao-tiden.

Men för mig var det inget exeptionellt med bilderna, jo jag förstår att det är viktigt för dessa konstnärer att kunna utrycka sig, men för mig som lever i väst och i Sverige med den öppenheten som finns, så har hbtq-bilder ingen wow-faktor.

Man måste nog verkligen kunna sätta sig in i den kinesiska kulturen för att förstå och eftersom jag inte ens har varit i Kina, utan bara träffat kineser i jobbet, så kan jag inte förstå på något sätt. Jag kan inte sätta mig in i vad de upplever och hur de har det, eftersom jag inte kan känna det de känner.

Jag tycker oavsett att det är bra att Östasiatiska museet har gjort den här utställningen för att kunna belysa hur det är för kinesiska hbtq-personer.

#poly Manifestation för icke inlåst kärlek

Med band som håller samman mer än låser inne. Foto  JK

Idag hade vi en manifestation för icke inlåst kärlek.

Bakgrunden är den att mitt uppe på toppen av Västerbron sätter par hänglås med sina namn på och kastar sen bort nyckeln, ett tecken på ‘evig kärlek’

För oss som är polyamorösa kan man inte låsa i kärleken, kärleken behöver inte låsas in, den kan delas på flera.

Så därför hade vi som är polyamorösa i Stockholm bestämt att vi skulle göra en manifestation på Västerbron vid alla mono-hänglåsen. Vi skulle knyta band, band som kan lösas upp och knytas lite hit och dit, flätas och vävas samman allt för att visa att kärleken är flersam.

Det var en fin liten cermoni när vi alla stod där och knöt våra band på räcket. Jag fick en sån där myskänsla i magen, det kändes skönt och bra och väldigt stort.

Jag är glad för att jag har tagit beslutet att vara polyamorös och dela min kärlek till fler än en.

#poly i svensk media

Pga polykonferensen som var i helgen har det varit flera artiklar i DN och radio- och TV intervjuer

Här hittar du alla länkarna

SVT: Gomorron Sverige – De bojkottar det monogama förhållandet

SR: Polyamori: att leva med flera samtidigt

DN:

Krister lever i många relationer

”Både lätt och svårt att leva polyamoröst”

Polyamori – och andra begrepp i polysfären

”Vissa skaffar barn, vi blev polys”

”Fler än man tror vantrivs med monogami”

Han är pappa och poly

”Fler än bara polyaktivister måste få komma till tals”

”Viktigt att barn kan ha fler vårdnadshavare”

 

 

Albert Nobbs

Albert Nobbs är ett drama om betjänten som visade sig vara kvinna.

Han hade bestämt sig för att klara sig själv, och visste att det inte gick som ensamstående kvinna.

Allt fungerar bra tills det kommer en hantverkaren Hubert Page (Janet McTeer) till hotellet som Albert (Glenn Close) arbetar på och ska övernatta, hantverkare får sova i samma rum och säng som Albert och Albert vaknar på natten i panik pga loppbett och avslöjar sig för hantverkaren. Men hantverkare bär också på en hemlighet som han kommer att avslöja för Albert i förtroende.

Alberts sparar pengar, varje liten dricksslant han får för han bok över, för att när han har fått ihop tillräckligt med pengar, köpa sig en liten butik och öppna en tobaksaffär. Han vill också få dela sitt liv med någon och börjar dejta husan Helen (Mia Wasikowska) som är förälskad i servitören Joe (Aaron Johnson) som bara drömmer att få åka till Amerika, men har inga intentioner att spara ihop pengar utan tror att stekta sparvar ska flyga in i hans mun.

Hela filmen är intressant ur flera perspektiv, dels genom att kvinnor varken fick eller ansågs kunna klara sig själva i slutet på 1800-talet, och dels i debatten om könstillhörighet.

Det är en dramatisk film som helt klart sätter spår och slutet är både sorgset och lite förenklat.

 

Sexsibilityfestivalen – hur var det?

Nu har jag landat efter Sexsibilityfestivalen, JK och jag åkte hem redan på måndagen, festivalen slutade på onsdagen.

Vi åkte ner på fredag mitt på dagen, första stoppet var Taxinge Slottscafé för en fika innan vi styrde kosan mot Skeppsudden vid Bråvikens strand.

När man är på festivalen tältar man, och man kan ju helt klart säga att det var en upplevelse eftersom vädret inte var på topp. Dessutom hade vi inte fått tag i något tält som vi ville ha utan hade köpt en 3-mannatält på Jula om man var tvungen att krypa in i (och med mitt knä var det en utmaning varje gång).

När vi kom började vi med att kolla in området och sen titta ut var vi ville sätta upp vårt tält, det fanns flera olika platser men vi valde en plats som låg lite avskiljt men relativt nära toaletterna och som det kändes kunna vara lite lugnt.

Att sätta upp ett tält som man inte gjort på mååånga år var lättare än vad man hade trott, numera är det ju böjbara pinnar som man skjuter in och vips så är tältet uppe och man sätter fast det i marken med pinnar och snören.

Nästa utmaning var luftmadrassen, vi hade köpt en tjock dubbelmadrass som det visade sig man bara kunde blåsa upp via elkontakt eller dammsugare, och det hade vi ju inge på plats, dessutom var hålet in till sovtältet så litet så vi skulle vara tvungna att blåsa upp madrassen när den låg i tältet. Så den första natten fick vi ligga på våra yoga-mattor, sovsäckstäcken, fleece-filtar. Som tur var hade vi tagit med oss våra sängtäcken så att vi hade något att ha runt kroppen eftersom det vara ganska kallt på natten.

Dagen efter, lördag morgon, åkte vi in till Norrköping för att köpa en dubbelmadrass och pump för att kunna ha något mjukt att sova på. Vi åkte till Ingelsta köpcentrum där det fanns en Rusta och en Stadium Outlet. Vi hittade en luftmadrass o pump och åkte tillbaka till Skeppsudden.

Men vad hände då på fredag eftermiddag, när vi hade checkat in på festivalen var det dags för första programpunkten och det var invigning och information från arrangörerna. Sen var det dags för middag. Och efter middagen var det dags för den första riktiga programpunkten och JK o jag hade valt att vara med på NäraVara med Lorenzo Stiernquist. Det var en kul övning där man på olika sätt skulle säga sitt namn till de andra deltagarna en och en, hela workshopen avslutades med beröring, då man var grupper om tre och turades om att smeka, röra, klappa och massera varandra.

Sen var vi ganska trötta och valde att ta oss ned till tältet för att sova. Och det kan jag ju säga att det var inte det bekvämaste, men det gick.

På lördagmorgon var vi med på Qigong/Taji och efter det var det frukost och sedan sharinggrupper. Sharinggrupper är för att ingen att ska bli lämnad åt sitt öde på festivalen och man ska kunna berätta hur man mår här och nu. Jag fick fick förfrågan från Pia Struck – som var en av workshopledarna om jag ville ingå i den sharinggruppen som hon skulle vara med i. Vilket jag självklart ville. Vi var fyra stycken i gruppen, en man, en ung kvinna, jag och Pia. Sharing var ett himla bra sätt att få dela med sig av tankar och funderingar plus att ha koll på att alla mådde bra och fanns på plats.

Efter sharing var det workshop men ingen som varken jag eller JK ville gå på så därför hade vi beslutat att vi skulle åka in till Norrköping för att köpa luftmadrass. När vi åkte tillbaka visade GPSen fel så vi körde vilse och kom i sista minuten för att kasta oss in på den workshopen som JK ville gå på – Den tantriska gudinnan. Men det visade sig att den var bara för kvinnor, så jag gick ensam dit. Men jag var så stressad så jag kunde inte tillgodogöra mig workshopen helt och hållet, det jag gillade var övningen med att säga nej, det är något som vi alla behöver lära oss. När det var ca en halvtimme kvar gick jag för då hade jag så ont i huvudet.

Jag gick ned till tältet för jag tänkte att JK kanske hade pysslat lite medan jag var borta, men där var det tyst och stängt så jag gick runt och letade efter honom, tänkte att han kanske hade gått på  någon annan workshop men jag hittade honom inte, till slut skickade jag ett sms och fick svar efter en stund att han var i tältet. Jo då mycket riktigt så hade blåst upp madrassen och bäddat om, men lagt sig för att läsa och somnat. Inte undra på att det var så tyst.

Efter middagen skulle vi på på  workshop – Tantrisk, intim beröring på ett lätt och naturligt sätt. Vi var där 10 minuter innan workshopen började och det var bra, lokalen fylldes snabbt av folk och i slutändan var vi 34 st, 17 par som kunde vara med. En del hade varit med på denna workshop tidigare och visste vad som skulle hända medans det fanns andra precis som vi som inte hade en aning om vad vi skulle göra. Folk kom i olika stadier av avkläddhet också. Både jag o JK hade bestämt att vi skulle inte vara mer avklädda än att vi kände oss bekväma. Workshopen började med att vi fick turas om att smeka varandra över hela kroppen, med hela handflatan eller bara med fingertopparna, och hela kroppen menades med ända ut till fingertopparna, längst ut på hårstråna på huvudet och ända ned till tårna. Sen fick vi lära oss att trycka på visa punkter på kroppen, s k chakran, sen övergick det till att trycka på könschakra, när vi hade gjort det skulle man sätta sig i en speciell position och hålla om varandra och sen trycka på hjärtchakrat på ryggen, det var mycket skönt och jag upplevde en icke-sexuell orgasm. Många av paren var inne i skön stämning och de flesta låg och höll om varandra på mer eller mindre avancerade sätt.

Efteråt mådde vi båda så bra så vi ville bara gå till tältet, vara med varandra och sova en skön och avslappnad sömn.

På söndagmorgon sov vi länge och hade en skön känsla i kroppen av avslappning och kärlek. Efter frukosten var det sharing och sen var det ingen workshop som varken jag eller JK ville delta i så vi tog en tur med bilen in till Norrköping igen.

När vi kom tillbaka efter lunchen var det dags för en ny workshop med Lorenzo Stiernquist – Tantra healing. Eftersom vi hade haft så positiv upplevelse kvällen innan hade vi extremt höga förväntningar på den här workshopen. Vi hade också höga förväntningar på Lorenzo efter fredagens workshop. Men tyvärr blev det platt fall, det var ett par som var med som körde sin egen grej, som inte alls var med i själva workshopen, utan hade sitt eget lilla utrymme av tantrisk lek, som inte alls hade med workshopen att göra. När Lorenzo frågade om vi hade något att tillägga till de övningar vi gjort, sa en tjej att hon hade blivit störd, och jag höll med, det blev en ganska dålig stämning efter det, eftersom L ansåg att det inte var det störande parets fel att vi blev störda utan vi själva som inte kunde bortse från det som hände. Men jag anser att om man är nybörjare kan det vara svårt att inte uppleva det som händer runt omkring en, och jag anser att det är workshopledarens sak att se till att utrymme skapas för ALLA deltagare och inte bara ett fåtal. När vi hade gjort övningarna skulle L göra en övning med en av deltagarna, men då kände jag att min koncentration var i totalt botten så jag avstod från att fortsätta och JK följde med ut.

Istället gick vi och tog en kopp te för att vänta på middagen. Efter middagen tog vi igen en kopp te i caféet och satt och småprata när L kom förbi, han frågade vad som hände och vi båda förklarade hur vi hade upplevt det, även om han kanske inte bryr sig om vad vi tycker, har vi fått berätta.

Efter middagen var det dags för nästa workshop, denna gång om Sex, närhet och kommunikation i relation och det var Lars Maria Norén och Amara Rådman som höll i den. Det var många fina övningar för närhet och kommunikation.

När vi var klara gick JK o jag igen till caféet för en kopp te, och sen satte vi oss inne i mystältet, där hade vi många och intressanta samtal med flera olika personer. När caféet ville stänga var klockan 00.15 och det var verkligen dags att krypa in i tältet för att sova.

Jag sov i 7 timmar i sträck, det blev frukost och sharing och för en gång skull sken solen, så JK o jag gick ned till vårt tält för att ligga och sola och koppla av en stund. Efter lunchen blev jag såg seg så jag gick tillbaka in i tältet för att vila men somnade, vaknade när nästa workshop började men orkade inte ta mig dit. Jag kände mig emotionellt och kroppsligt utmattad. Jag frågade JK om han ville gå på flera workshops men han kände sig ganska nöjd så vi bestämde oss för att packa ihop och åka hem. Vi talade om för en av mina sharingvänner att vi åkte.

Det kan kanske kännas tråkigt att vi inte var kvar hela festivalen ut, samtidigt kände vi att vi hade fått det vi ville ha och att vi var nöjda och behövde egentid. Det var några personer som jag ville ha kontakt med, men eftersom de var på workshop när vi åkte hem, hoppas jag att vi kan få kontakt på annat sätt. Om inte kanske vi träffas nästa år.

Väl hemma var det skönt att få duscha och krypa ned i sin egen säng med nya sköna lakan.