#poly Att berätta för mamma

Blogg skriven på polyheart 11-11-12

Idag var jag med min mamma, dotter, JK och ex på kyrkogården för att sätta ljus på min mormor o morsfars grav och på min styvpappas grav.

Mormor skulle ha fyllt 100 år idag och min pappa 81 år imorgon.

Det var en trevlig om än sorgsen stund att minnas de som inte längre finns ibland oss.

Efteråt åkte vi för att fika och min mamma frågade mig vad det var jag skulle göra imorgon.

Jag hade berättat för henne att jag o JK skulle åka och titta på en konferensanläggning.

Jag berättade att vi skulle till ett vandrarhem inför en konferens som vi skulle hjälpa till att anordna nästa sommar.

Jaha inte för jobbet alltså?

Nej utan för en förening som vi är med i.

Då ville hon veta vilken förening och jag berättade att det var väl egentligen inte föreningen, utan vi var några som privat engagerar oss men vi var med i samma förening, Polyföreningen.

Poly? frågade mamma.

Ja för flersamma relationer var mitt svar.

Jaha var henne svar.

Sen pratade vi om lite annat och sen förklarade jag för henne lite mer vad vi gjorde, om polyfika och samtalsgrupper.

Hon lyssnade intresserat och jag frågade henne också att du bryr dig väl inte speciellt?

Nej verkligen inte var hennes svar, varje person ska göra det som känns bra för dem och som gör dem lyckliga.

Så kom jag ut för min mamma (som är 74 år)och jag är glad att hon är min mamma och uppfostrad mig till den person jag är idag.

Att vara ny inom #poly

Blogg skriven på polyheart 11-09-26

Att vara ny och nybörjare är oftast inte speciellt enkelt.

Man är entusiastisk och vill att hela världen ska veta, vilket inte är så bra i alla lägen.

Man vill genast skaffa sig en hög med partners för att dela sin lycka, vilket inte heller är så enkelt, alla delar inte ens idé om poly.

Man vill vara med på alla fikor, vilket är enkelt det är bara att gå dit.

Och man känner sig himla välkommen, men sen känner man sig utanför, eftersom alla andra som inte är nya känner varanda jättebra och det pussas, kramas och hånglas och har så himla trevlig tycker man själv eftersom man inte är med.

Jag vet att det tar tid att lära känna folk och dem för att lära känna mig och vem vet, jag kanske inte ens vill hångla med dem som hånglar nu, men det ser ju så mysigt ut. 🙂

# poly Att säga ifrån

Häromdagen skulle jag gått på dejt. Men istället tackade jag nej.

Efter en lång kontakt på nätet (ca 3 mån) träffades vi hemma hos honom för en pizza och massa prat. Kul kille men det klickade inte riktigt.

Av en händelse var jag någon vecka senare vid hans jobb och vi möttes lite snabbt och pratade lite. Inget klick.

Han pratade hela tiden om hur mycket han gillade mig och ville träffa mig mer och jag kände hela tiden att det var väl inte så bråttom.

Till slut gav jag med mig för att träffas igen, men nej jag kände att jag inte kunde spela spelet längre utan fegade med att skriva ett mail att jag backade ur och att jag inte hade det intresset att träffas mer.

Jag fick svar med okej och ha det så bra men jag kunde läsa mellan raderna hans besvikelse.

Själv kände jag mig mest lättad.

#poly Pausknappen av

När jag och JK tillsammans beslutade om att vi skulle leva polyamoröst hände allting jättefort.

Vi gick på fikor, vi engagerade oss och dejtade en hel del.

Polytåget rusade fram och allt var toppen, tills det sa stopp.

Det blev helt enkelt för mycket, JK och jag pratade mycket och vi bestämde oss för att ta en paus och bara vara för oss själva, prata igenom vad vi ville med vårt liv och hur vi skulle hantera andra partner och dejtande.

Nu har vi hittat en gemensam plattform att stå på, jag har börjat dejta igen lite grann. Vi har satt upp nya regler för hur vi vill att vårt liv tillsammans ska vara.

Och nu tuffar tåget på, fast mycket saktare och lugnare, lite mer moget.

Så vem vet, vi kanske dyker upp på en polyfika nära er 😉