Blue Jasmin är Woody Allens nya film som tydligen ska vara en fortsättning på hans trilogi Barcelona, Paris och Rom.
Denna gång utspelar sig handlingen dels i San Francisco som är nuet och dels i New York så är det förflutna. Jasmine (Cate Blanchett) kommer till sin syster Ginger (Sally Hawkins) i San Francisco för att våldgästa henne efter ett kraschat äktenskap med Hal (Alex Baldwin), hon har förlorat allt, make, ställning och pengar. Hon har fått ett nervöst sammanbrott och överlever med tabletter och vodka. Dessutom är hon inte speciellt tacksam mot sin syster utan klagar på allt.
Sakta men säkert får man se en historia utspela sig, den sanna historien, om hur Jasmine levde tillsammans med Hal i New York, och nu den spillra av kvinna som är kvar och blommar upp när hon träffar en ny man, som hon ljuger för, eftersom han har politiska drömmar.
Slutet blir en överraskning, eller kanske inte. En Woody Allen film är alltid en Woody Allen, med de ingredienser han alltid har med i sina filmer, med intrikata dialoger och överraskande vändningar i historien.
Cate Blanchett gör en strålande rolltolkning som den neurotika överklassfrun Jasmine.