TV-recension – True Blood

Så har den superhajpade tv-serien True Blood äntligen börjat visas på svensk TV, SVT har köpt in serien.

Vampyrer är ju alltid populära, av någon anledning omges de av något slags romantiskt skimmer.

Jag tycker serien känns konstig. Visst det är mycket sex (ooo vad spännande att se på TV) men karaktärerna känns platta, och Anna Paquin som spelar huvudrollen Sookie är helt spejsad. Man får liksom inget grepp om henne, hon har ett totalt tomt ansiktsutryck så man fattar inte vad hon har för känslor i sin rollfigur.

Och varför handlar alla amerikanska vampyrfilmer/serier alltid om vampyrer i sydstaterna? Finns det inga vampyrer i nordstaterna? Varför kan det inte springa omkring lite vampyrer i Mall of America i Minneapolis? 😉

Självklart finns alla sydstatskaraktärer med, transan, sexgalningen, mördaren, våldtäktsmannen, charmören, enslingen, lägg gärna till fler.

Den som absolut gör den bästa rollfiguren är Lois Smith som farmor Stackhouse. Hon är precis lika galen som hon brukar vara i de filmer hon spelat in på sista tiden, och hon gör det bra. Tanten är 79 år och still going strong. 1955 spelade hon mot James Dean i Öster om Eden. Hon är en legend.

Vi får se hur det utvecklar sig, om det blir bättre.

Att den är så hajpad här i Sverige är ju för att Alexander Skarsgård har en stor roll i serien.

Men jag undrar varför de alltid måste ge vampyrer så konstigt hår i vampyrfilmer? Alexanders blonda lockar ser alldeles trasigt ut, (han borde använda balsam).

Vampyrer ska vara vackra, helt utan sår och ärr och självklart ha blodröda läppar och vackert hårt. De kan ju hela sig själva varför kan de då inte fixa sitt hår?