Himmelstrand av John Ajvide Lindqvist

Himmelstrand av John Ajvide Lindqvist är den senaste boken och jag måste tyvärr säga att jag blev besviken. Jag älskar John Ajvides böcker och hans sätt att skriva berättelsen och karaktärerna, men Himmelstrand kändes inte riktigt skräck. Mer en dag på campingen då något gick snett. Jag hittar inte fram till karaktärerna och det som ska vara så skrämmande känns så alldagligt. Men kanske för att det inte är mina mardrömmar eller min ångest så finns inget igenkännande och därför blir det inte jobbigt.

Så här skriver adlibris om boken: ”Det ser ut att bli en fin dag på Saluddens camping. Himlen är djupblå och gräset underbart grönt. Ändå är någonting helt fel. Igår var allt som vanligt; glada röster, osande grillar, mygg och vin i plastglas. Men nu är allt försvunnet. Campingen, sjön, till och med solen är borta. Det enda som finns är det oändliga gräsfältet, fyra bilar med husvagnar, åtta vuxna, två barn, en hund och en katt. Alla inser de att något ofattbart hänt under natten. Hur ska de kunna ta sig bort från denna orimliga plats? För den gamla världen finns någonstans, ett mobilsamtal går plötsligt fram och radion spelar gamla schlagers. Snart börjar också märkliga, skrämmande figurer dyka upp. Monstruösa varelser som fötts ur de åtta vuxnas mest traumatiska upplevelser. Och så mörknar himlen. Regnet är på väg, som en befrielse. Men det är ett regn som ingen ens i sin vildaste fantasi kunnat föreställa sig. Det är nu den verkliga mardrömmen börjar.”