Hobbit: Smaugs ödemark

Så har man följt med JK för att se Hobbit: Smaugs ödemark och det var nog de längsta 2,5 timme som jag har suttit på bio utan att gå därifrån. För även om jag tyckte filmen var långtråkig och barnslig så tyckte ju inte JK det.

Sagan om ringen-trilogin hade en spänning, mörker och ett vuxet sätt att vara i filmerna. Men i de  här filmerna är dvärgarna några roliga figurer som gör kullerbyttor och fjantar sig i största allmänhet om de inte dricker sig fulla på öl eller mjöd. Det känns ganska nedvärderande för alla kortvuxna personer.

Nu har jag inte läst Tolkiens Bilbo men jag har svårt att tänka  mig att han bara porträtterade dem som små roliga gubbar.

Vi får också återse Orlando Bloom som Legolas i den här filmen, han bor hos sin far alvkungen Thranduil (Lee Pace), dit dvärgarna blir förda efter att ha gott vilse i mörkerskogen och blivit tillfångatagna av jättespindlar.

Mikael Persbrandt spelar enslingen och hamnskiftaren Beorn. Stephen Fry gör borgmästaren i Sjöstaden riktigt riktigt bra, men fortfarande som en lustig figur.

Och det är det som är så synd med filmen, även den tidigare, att alla är små eller stora lustiga figurer som ska roa oss i några timmar. Iställer för att vara ett berättande drama om ondska och godhet, krig och fred, svält och rikedom, så blir det bara platt fall och lite lustigt.

Och visst kommer jag att se den tredje filmen också, inte för att jag vill och är ett fan, utan för JK är det.

Sherlock Holmes: A Game of Shadows

Igår var vi och såg Sherlock Holmes: A Game of Shadows, det är första gången jag är på bio sen operationen. Som tur var hade jag bokat dubbelsäte, så det var enkelt för mig att kunna lyfta upp benet när jag behövde få vila knät lite.

När den första Sherlock Holmes-filmen producerades av Guy Ritchie var det ett nytänk och jag var eld och lågor. Men tyvärr måste jag säga att den överraskningen som första filmen gav, hade lagt sig med andra filmen.

Filmen var absolut bra, spännande och bra karaktärer, men den var filmad på exakt samma sätt som första filmen, så det som var nytt och spännande med den första, var gammalt och invant med den andra. Nu kändes det mer som del två i en TV-serie om Sherlock Holmes.

Jag hade inte behövt plåga mig i 2 timmar på bio utan lika gärna kunnat sitta hemma bekvämt och sett den när den kommer ut på DVD. Och plågan hade då inte med filmen att göra utan att båda jag och JK fick träsmak i våra stackars små bakar pga dålig stoppning i biofåtöljen.

Det var roligt att Stephen Fry spelade Sherlocks bror Mycroft, rollen passade honom alldeles utmärkt. Roligaste scenen är när Watsons fru Mary (Kelly Reilly) vaknar på morgoen och går ut från rummet och där kommer Mycroft helt sprillandes naken och bryr sig inte att hon inte vet var hon ska sätta ögonen. Helt underbar scen.

Jude Law och Robert Downey Jr gör som vanligt ett bra samspel, och i denna film fick Watson lite större plats.

Som den otäcka Professor Moriarty ser vi Jared Harris, rollen passar honom alldeles utmärkt.

Film – Alice i Underlandet

Tim Burton har gjort en ny och  modern version av Alice I Underlandet, på samma sätt som han gjorde en ny version av Kalle och Chokladfabriken.

Ärligt talat så kan man tro att Tim Burton eller hans scenograf har rökt på i många månader för att komma på hur skådespelarna ska vara sminkas, kläs och hur scenografin ska vara.

Jag har bara sett Disney’s tecknade versionen av Alice I Underlandet tidigare och läst boken. Den här filmen har inga likheter med någon av dem.

Tyvärr tycker jag att det är tråkigt att Johnny Depp har hamnat i någon slags seriefigursfack, är det inte Willy Wonka så är det Hattmakaren eller Jack Sparrow, alla tre lika utflippade. Olika karaktärer men ändå så lika att man knappt kan avgöra vem som är vem.

Roligaste figuren/figurerna är tvillingarna Tweedledee / Tweedledum vars röst görs av Little Britain skådespelaren Matt Lucas.

Filmen gick ju att titta på och den var ju gratis hos Film2Home eftersom JK prenumererar på nyhetsbrev hos MovieZine

recension – Wilde

TV8 sände filmen Wilde för ett tag sen. Jag spelade in den och såg den nu på förmiddagen.

Filmen handlade om Oscar Wildes liv. Från det han gifte sig och senare blev involverad i den homosexuella klick av unga män i London, till det att han blev anklagad för sodomi och satt i fängelse.

Jag tyckte filmen var bra, kanske lite romantiserad, men avskyn för homosexuella under den viktorianska eran var väl dokumenterad.

Det är skrämmande vilken dubbelmoral det fanns på den tiden och som öven finns nu.

Att bry sig om vad andra människor har för sexualitet, och oftast är det män som är detta bekymmer om andra mäns sexualitet och ‘skräms’ av den och utsätter ‘annorlunda’ män för sin homofobi.

Wilde spelas av Stephen Fry som bl a spelar betjänten Jeeves i Wooster and Jeeves. Bosie (Lord Alfred Douglas) spelas av Jude Law, och jag vet ingen som kan spela bortskämd engelsk adel som han.

Filmen var klart sevärd och den rekommendras.

Helt fascinerande hur lik Stephen Fry är Oscar Wilde.