#Transformers 4 – Age of Extinction

Så har då Transformers 4 kommit på bio – Transformers: Age of Extinction. Nu är det ett x antal år efter det stora slaget i Chicago, då Autobots och Deceptions slogs mot varandra och Autobots förvisades från USA då man trodde att alla Deceptions var slagna.

Men det visar sig att många Autobots har gömt sig. Och det har skapats en hemlig styrka på CIA, Black operation, som ska jaga reda på alla ‘aliens’ i USA, det har t o m utfästs stora belöningar för den som tipsar.

Cade Yeager (Mark Wahlberg) är en uppfinnare och datatekniker som samlar på skrot, många har mist sina arbeten och försöker hitta på egna för att hanka sig fram. Cade är på skrotjakt, främst dataskrot och hittar en stor trailerdragare i en gammal biosalong, han får köpa den för några dollar. Han tar med sig den och börjar mecka med den, det visar sig vara Optimus Prime. Yeagers medhjälpare tjallar för CIA och helt plötsligt är hela gården full av soldater.

De lyckas fly och nu börjar jakten på Optimus Prime, hans mänskliga medhjälpare och vem är det som jagar och vad finns det för bakomliggande motiv att ta fast honom.

Det är 2 timmar och 45 minuters full action, filmen slackar lite i mitten, men annars är tempot högt och man sitter spänd för att få veta vad som ska hända i nästa scen.

Själv är jag barnsligt förtjust i Transformers-filmerna och speciellt katastroffilmer, vilket gör att jag får verkligen får full pott i den här filmen.

Schysst produktplacering i filmen av flera bilmärken, se mer här på engelska wikipedia

the Hunger Games

Igår var JK och jag och såg the Hunger Games, jag behövde ett biobesök till innan den sista juni för att nå upp till guldmedlemskap på Bioklubben.

Det fanns egentligen inte någon film vi direkt ville se så valet föll på Hunger Games, bl a för att jag läst böckerna och bl a för att man trots allt hört en hel del om filmen.

Men… och det är ett stort men, det är absolut inte i klass med the Twilights-saga trots att båda böckerna är skrivna för unga.

Jag gillade böckerna även om de ibland blev lite långtråkiga (men det är ungdomsböcker vilket man måste tänka på) men även filmen blev tråkig, JK som inte läst böckerna började spela wordfeud efter ca 45 min in på filmen och då var det ytterligare nästen 2 timmar kvar av den.

Jennifer Lawrence passade bra som den truliga tonåringen Katniss Everdeen, däremot var min bild av Peeta Mellark (Josh Hutcherson) inte alls densamma som filmmakarnas. I boken upplevde jag att han var charmiga, större, och kärare.

En film är ju alltid baserad på en bok allt går ju självklart inte att genomföra, men jag tyckte de hade tappat bort en hel del, bl a att Katniss hela tiden under spelen och speciellt när hon sköter Peeta i grottan, tänker på hur de ska se ut för publiken och TV-kamerorna.

I slutet av boken blir de attackerade av mutanter, mutanter som är de döda hungerspelsdeltagarna, det tycker jag är synd att de inte tog med, det hade gjort filmen lite otäckare, nu var det mest glammigt och roligt, man fick absolut inte känslan av skräck, ångest och död.

Filmen passar unga tonåringar, men vuxna, nja.

Captain America – The First Avenger

Captain America – The First Avenger är en Marvel-action baserad på seriefiguren med samma namn.

Steve Rogers (Chris Evans) är killen som drömmer om att gå in i den amerikanska armén för att tjäna sitt land under andra världkriget, men pga diverse kroniska sjukdomar plus sin litenhet har han inte en chans, trots att han försöker i flera olika städer under olika namn.

När hans bästa vän tar värvning och de firar hans sista kväll på stan, tar Steve än en gång chansen att gå in på en värvningskontor, men denna gången stöter han på Dr. Abraham Erskine (Stanley Tucci) som ser något i Steve som ingen annan har sett och ser till att ha blir värvad till den vetenskapliga enheten.

Som den elaka nazisten Johann Schmidt ser vi Hugo Weaving som gör ett extremt bra rollporträtt som en galen och maktgalen vetenskapsman.

Som alla seriefigurer som får liv blir det ofta lite teatraliskt och konstgjord, och exakt samma sak händer här. Det en tecknad figur kan åstadkomma i en serietidning är inte riktigt lika lätt att göra på film, trots all datorteknik som finns.

Visst är det kul att se seriefigurerna få liv, men ibland är det okej att få ha kvar sin fantasi också.

Julie and Julia

Julie and Julia är en må bra film. Inga hemskheter, inga mord, inget skräck, bara en trevlig film om två kvinnor i olika tidsåldrar som har en sak gemensamt, att laga mat.

Den ena hjälper till att skriva en kokbok, den andra lagar mat ur kokboken.

Julia Child spelas av Meryl Streep och Julie Powell spelas av Amy Adams. Filmen är baseras på kokboken av Julia Child, boken om Julia Child, bloggen av Julie Powell och är baserad på TVÅ sanna berättelser. Det ni 😉

Filmen börjar med att Julie Powell känner sig misslyckad eftersom hon inte klarar av att skriva klart den bok hon börjat med, medans hennes två vänninor har nått långt i karriären och dessutom har en av dem blivit en populär bloggare.

Därför bestämer hon sig för att börja blogga, men vad ska hon blogga om? Hon bestämmer sig för att laga alla recept i Julia Childs kokbok Mastering the Art of French Cooking, en kokbok hon kommer ihåg att hennes mamma lagat mat från när hon var barn.

Hon börjar bloggen och till en början känner hon att hon skriver bara för sig själv men till slut får hon massor av respons och tidningar börjar höra av sig till henne för att intervjua henne.

Parallet med Julies berättelse får man följa Julia Child när hon flyttar till Frankrike med sin man Paul Child som arbetar på den amerikanska ambassaden, hur hon vill hitta på något att göra och till slut bestämmer sig för att lära sig att laga mat och hamnar i en Cordon Bleu klass.

På en mottagning på ambassaden möter hon två franska kvinnor som håller på och skriver en fransk kokbok för den amerikanska marknaden men fått boken refuserad pga att den inte är skriven på engelska och de ber Julia Child hjälpa dem. Det blir ett åtta år långt projekt innan kokboken är klar.

Filmen är spännande och gullig, det är kul med de två paralella historierna, där man får följa de två kvinnorna i med- och motgång.

Rekommenderas varmt till alla som vill se en film med ett leende på läpparna.