Knäplastik

Nu har det gått lite mer än 4 veckor sedan jag gjorde operationen i mitt vänstra knä.

Det har inte varit lätt och ‘alla’ som jag pratade med innan operationen menade på att allt skulle bli så himla bra efteråt. Bullshit säger jag.

Den 8 december opererade jag knät och det gick bra, jag var uppe på fötterna samma dag och hade inga problem att ta mig fram på kryckor. Visst jag hade ont men det var inte konstigt jag var ju nyopererad. Det som var extra jobbigt var att jag blödde mycket från såret, vilket gjorde att jag fick stanna kvar på sjukhuset en natt extra.

Väl hemma var det skönt att få sova i sin egen säng, men det var också tufft pga smärta och att inte hitta en bra sovställning. Jag sov max 2 timmar i taget vilket gjorde att jag var extremt trött och grinig hela tiden.

Redan veckan efter jag kom hem började sjukgymnastiken, det var kul att få komma ut och trevligt att få träffa några av rumskamraterna från tiden på sjukhuset.

Sen kom julen och jag behövde inte göra så mycket, utan JK gjorde det mesta med hjälp av dottern.

Tisdagen efter jul skulle jag på sjukgymnastik igen men orkade inte, jag var trött och hängig, så jag ringde återbud, vilket var bra eftersom det visade sig att jag hade åkt på vinterkräksjuka.

Så i ett par dagar kräktes jag och mådde allmänt dålig, så dålig att jag blev tvungen att åka in till akuten pga kramper i magen. Det var första gången jag fick åka ambulans, utan sirener tack o lov.

Så när nyåret kom var jag helt slut, meningen var att jag och JK skulle äta en god middag på oxfile och potatisgratäng men jag orkade inte mycket.

Enda fördelen med magsjukan var att jag jag gick ned 4 kg, och när jag började äta normalt igen, bara gick upp 1 kg.

Nackdelen är att jag är lite tillbaka på ruta ett efter gastric bypass operationen vad gäller mat.

Efter nyårshelgen var det dags för tredje sjukgymnastikgruppen, jag kände det som jag hade stelnat till en hel del och trodde jag hade förlorat en hel del rörlighet när jag var magsjuk. Men så var det inte, innan jag blev sjuk kunde jag böja knät i 90 grader, nu var det nere i lite mer än 80 grader. Och under gymnastiken höjde jag upp det till nästan 87 grader, så jag är nöjd.

Det enda jag inte klarar av så bra det är att träna hemma själv. Det gör för ont, visst smärtan är inte farlig, men den är utröttande, jag orkar inte ha mer ont helt enkelt.

Att leva med en smärtproblematik (fibromyalgi) som jag gör, vilket betyder att man alltid har ont, 24/7 och jobbar och gör allt det där som ‘vanliga’ människor gör. Gör att man tänjer ganska mycket på sina egna gränser vad gäller t ex ork.

Nu när jag dessutom har smärtan från det nyopererade knät som toppar med dålig sömn, nej då orkar inte jag. Jag pallar helt enkelt inte och mår för djävligt dåligt och har dålig tolerans mot det mesta och är extremt gnällig.

Men jag tycker det är ok för mig att få vara det. Jag måste inte alltid vara stark och duktig, det är okej att vara liten och ledsen.

Så nu tar jag en dag i taget, kämpar på med den lilla gymnastiken jag gör hemma, åker till St Göran en gång i veckan för att vara med i gruppgymnastiken och förhoppningsvis är jag snart så pass bra att jag kan börja jobba igen.

JK o jag har något roligt att se fram emot i år. I november firar vi 10 år som gifta, och det ska vi fira genom att hyra ett hus i Florida och vara där i 4 veckor, OM vi får semester vill säga.