the Amazing Spider-Man

Jag är inte speciellt förtjust i serietidningar och ännu värre är det att se en serietidning på film, för det är exakt så jag upplevde the Amazing Spider-Man, den nya Spindelmannen-filmen.

45 minuter in i filmen tyckte jag att allt som kunde visas hade visats. Filmen var liksom klar, allt som kom efter var bara för att göra en film som skulle kunna visas på bio. Hade de istället valt att göra the Amazing Spider-Man som en TV-serie så hade de lyckats bättre.

Jag var ingen fan som barn att läsa Spindelmannen-tidningarna, jag föredrog Fantomen och Modesty Blaise, så jag har bara ett litet hum om originalhistorien. JK var upprörd över att de hade avvikit från originalhistorien, men för mig personligen så baseras ju alltid en film på en originalhistoria, den är inte originalhistorien.

Stora delar av filmen är datoranimerad, tekniken går ju hela tiden frammåt, och fantasin att kunna labba i en dator med 3D-grafik är fantastisk. Men tyvärr är nog verkligenheten långt borta, utan man får nog fortfarande sitta och ympa in celler för hand i försöksdjuren.

Sen har ju jag lite svårt för när 25+ skådespelare ska föreställa vara 17-åringar, det blir inte verklighetstroget, en tonåring har inte växt till sig riktigt, varken i kropp, tal eller minspel, men har man mognat och levt, har man skaffat sig ett annat kroppsspråk.

Så för mig på det hela taget var filmen en totalflopp.

Little Nicky

 

Little Nicky är en film av och med Adam Sandler.

Filmen är en komedi om at Djävulen ska bestämma sig för vilken utav sina tre söner han ska lämna över Helvetet till.

Men till de två äldsta sönernas ilska bestämmer sig Djävulen för att regera 10 000 år till.

De blir ganska sura och fryser Helveteselden till is, vilket gör att inga fördömda själar kan komma till Helvetet.

Och då dör Djävulen sakta men säkert. Därför skickas Little Nicky till jorden för att leta reda på sina bröder och ta dem tillbaka till Helvetet – samtidigt.

Little Nicky är kul, de driver med religon, handikappade (populärt i USA), sex såklart. Men det finns ändå något ömsint i filmen, kärleken kommer till Little Nicky som egentligen är ganska ful och knappt en mamma kan älska hans utseende.

Ozzy Osbourne gör ett litet främträdande i filmen.

I slutet träffar han också sin mamma, efter att ha räddat sin älskade från döden.

Slutet är dramatiskt och gulligt.

En myspysfilm att se när man är ledig och vill skratta och le lite fånigt.