Midnatt i Paris

Midnatt i Paris är en romantisk komedi av Woody Allen.

Ibland när man hyr en film blir det en fullträff, speciellt när man inte vet ett dugg om filmen innan man hyr den. Den här filmen hör till den kategorin.

JK och jag hade bestämt att vi skulle hyra film den här helgen och eftersom vår videbutik har erbjudaden om att hyra 3 filmer för 100 kr i en vecka försöker man alltid hyra 3 filmer i taget. Vi hade bestämt att vi skulle hyra ICE 2020, som var en ren flopp tyvärr och Captain America, sen skulle jag försöka hitta en tredje film. Jag kikade runt och bestämde mig till slut för Midnatt i Paris.

Jk var väl inte direkt överlycklig när han såg mitt val men han brukar finna sig i mina romantiska komedier som jag väljer, men vi var båda väldigt nöjda med den här filmen.

Den handlar om Gil (Owen Wilson) och Inez (Rachel McAdams) som är med hennes föräldrar i Paris. Medans Gil vill uppleva atmosfären i Paris och skriva på sin roman, så vill Inez umgås med vänner och göra turistiga saker.

Efter en kväll med för mycket vin vill inte Gil följa med de andra till en nattklubb utan tar en promenad hem till hotellet, när han vilar sig på en trappa kommer en gammal bil och stannar och plockar upp honom och tar honom med till 20-talets Paris, där för han träffa alla de stora författarna och konstnärerna som levde i Paris såsom Ernest Hemmingway, Cole Porter, Zelda och Scott Fitzgerald, Pablo Picasso, Salvador Dali (Adrien Brody) m fl.

Dessutom träffar han Picassos älskarinna Adrianna (Marion Cotillard) och blir förälskad.

Varje natt färdas han tillbaka till 20-talet och njuter av den tillvaro som han önskar var hans.

Han får hjälp av Gertrude Stein (Kathy Bates) med sin roman och till slut ställs allt på sin spets i hans verkliga liv, vill han gifta sig med Inez, vill han bo kvar i Kalifornien, vill han fortsätta skriva för Hollywood.

Karaktärerna är helt underbart uppbyggda och skådespelarna gör ett strålande jobb. Det här är en roliga film, med flera ställen där man skrattar gott, inte elakt utan för att det är dråpligt och gulligt, mycket romantik och kärleksfullt med viss ironi.

Ska du bara hyra en film hyr den här.

Sherlock Holmes: A Game of Shadows

Igår var vi och såg Sherlock Holmes: A Game of Shadows, det är första gången jag är på bio sen operationen. Som tur var hade jag bokat dubbelsäte, så det var enkelt för mig att kunna lyfta upp benet när jag behövde få vila knät lite.

När den första Sherlock Holmes-filmen producerades av Guy Ritchie var det ett nytänk och jag var eld och lågor. Men tyvärr måste jag säga att den överraskningen som första filmen gav, hade lagt sig med andra filmen.

Filmen var absolut bra, spännande och bra karaktärer, men den var filmad på exakt samma sätt som första filmen, så det som var nytt och spännande med den första, var gammalt och invant med den andra. Nu kändes det mer som del två i en TV-serie om Sherlock Holmes.

Jag hade inte behövt plåga mig i 2 timmar på bio utan lika gärna kunnat sitta hemma bekvämt och sett den när den kommer ut på DVD. Och plågan hade då inte med filmen att göra utan att båda jag och JK fick träsmak i våra stackars små bakar pga dålig stoppning i biofåtöljen.

Det var roligt att Stephen Fry spelade Sherlocks bror Mycroft, rollen passade honom alldeles utmärkt. Roligaste scenen är när Watsons fru Mary (Kelly Reilly) vaknar på morgoen och går ut från rummet och där kommer Mycroft helt sprillandes naken och bryr sig inte att hon inte vet var hon ska sätta ögonen. Helt underbar scen.

Jude Law och Robert Downey Jr gör som vanligt ett bra samspel, och i denna film fick Watson lite större plats.

Som den otäcka Professor Moriarty ser vi Jared Harris, rollen passar honom alldeles utmärkt.