#EFIT #EttFotoITimmen lördagen den 6 november 2021

Det var ett tag sen jag gjorde EFIT, men idag ska jag göra ett försök att komma ihåg.

7-tiden fotar jag boken som jag läst klart och som jag ska lägga upp på Bokbörsen (Jenny Colgan – Den lilla bokhandeln i hamnen)

8-tiden tittar jag igenom min artjournal, den här sidan gjorde jag igår kväll. Ibland är det bara skönt att låta tankarna flyta iväg, samtidigt som händerna pysslar, för allt mitt pysslande har jag ett instagram-konto @vintage_paper_lady

9-tiden pysslar jag med min travel-journal, jag gillar att vara ute i god tid. I februari ska jag och Joakim till Paris för att fira att vi varit tillsammans i 20 år. Anteckningsboken har jag bundit själv, det är jag väldigt stolt över

10-tiden sitter jag och spelar lite på datorn, vi ska strax iväg och kolla in några retro-butiker och loppisar

11-tiden är vi på den första loppisen och funderar på om vi ska köpa den här glasflaskan, men nej inte denna gången

12-tiden är det dags för lunchfika på Västerby bygdegård i Sorunda

13-tiden är vi på väg till Sorunda bygdegård för att kolla in en loppis, det är ett skönt höstväder ute

14-tiden är vi hemma igen, det här ett av mina fynd idag, jag samlar på s k brevpressar i glas

15-tiden fotar jag solnedgången

16-tiden ligger jag i soffan och slöar

Igelkottens elegans av Muriel Barbery

Jag såg en filmrecension på TV4 Nyhetsmorgon av filmen Igelkotten som är fritt baserat på den här boken.

Jag blev nyfiken och köpte den.

Igelkottens elegans av Muriel Barbery är inte den typen av bok som jag brukar köpa.

Jag gillar Paul Auster och har läst de flesta av hans böcker. Den här boken påminner om Paul Austers sätt att skriva.

Där Paul Auster skriver om New York skriver Muriel Barbery om Paris.

Det handlar om människor i ett hus i ett finare kvarter i Paris. Det är portvakten, en 12-årig flicka och den nyinflyttade japanske affärsmannen (fast han kommer inte in förrän halva boken är läst)

Jag kan inte säga om jag tyckte om boken eller inte. Det är mycker babbel, högtravande babbel och mycket om intellekt och intelligens. Det blir lite tjatigt.

Karaktärerna är härliga och ärliga, på ett sätt som man har fördomar om.

I det stora hela är boken värd att läsas, men tro inte att det är en spännings- eller kärleksroman för då blir du besviken.

Slutet är överraskande och kanske för en del inte helt i linje med hur en bok ska sluta.

Semester på öde ö

Drömmer du om en semester på en öde ö? Inte så öde att du får äta kokosnötter dagen lång och fiska din egen mat typ Robinson.

Utan en ö med kritvita sandstränder, ljumna vindar som rasslar i palmbladen och härligt varmt vatten. God mat, trevlig personal, ingen shopping eller hålligång.

Det har jag också gjort och förverkligat ‘drömmen’. Två gånger och båda gångerna har jag bytt hotell till fastlandet.

Första gången var vi på Koh Mok utanför Krabi. Hoteller var fint, man bodde i eget hus direkt på stranden, relativt trevlig personal men usel mat. Man kunde promenera till den närliggande fiskebyn som hade drabbats hårt av tsunamin, det var äckligt att bo på den flotta resorten och se deras trasiga hyddor och lervällingen som låg över 100 meter upp från stranden. Nej tack en vecka och sen in till Krabi.

Okej nästa gång vi provar åker vi till Koh Kho Khao utanför Khao Lak. Det var en liten större ö, med flera resorts, vi bodde på en resort med bungalows som hade flera lägenheter och vi bodde en trappa upp med en stor terass som vi satt och åt frukost på, mysigt. Stranden var inte kul, poolen helt okej och självklart inget hålligång och mycket liten shopping. Det fanns flera restauranger att välja på enkla och med god mat, så man behövde inte äta på hotellet.

Men vad det blir tråkigt, så efter ett par dagar ville flytta in till Phuket istället och där bodde vi centralt på Karon beach, mycket bättre.

Så jag är ingen öde ö människa. Men… nu har jag börjat kika på Maldiverna, det ser ju så mysigt ut, en egen hydda ute i vattnet, där man kan kliva ner från sin egen brygga direkt ut i lagunen. Det skulle väl vara mysigt? En ö som det tar 20 min att vandra runt, lite hålligång och ingen shopping. Flera restauranger att välja på om man vill eller all inclusive.

Och jag suktar och längtar och mannen försöker säga till mig att jag inte stått ut tidigare och jag förklarar att den här gången blir det annorlunda. Hmmm ….

Än har vi inte rest för på samma gång lockar det ju att åka till Florida och all shopping. Jag ÄR en storstadsmänniska som gillar pulsen. Och så Vietnam, nästan helt nytt och så lik Thailand men ändå så olik.

Eller Tokyo, Egypten, Australien, Aten, New York, Las Vegas, Paris, Prag, mannen vill till Berlin igen… så många ställen att resa till och så lite pengar.

Läs mer om en egen strand i Expressen