Igår var vi och såg Sherlock Holmes: A Game of Shadows, det är första gången jag är på bio sen operationen. Som tur var hade jag bokat dubbelsäte, så det var enkelt för mig att kunna lyfta upp benet när jag behövde få vila knät lite.
När den första Sherlock Holmes-filmen producerades av Guy Ritchie var det ett nytänk och jag var eld och lågor. Men tyvärr måste jag säga att den överraskningen som första filmen gav, hade lagt sig med andra filmen.
Filmen var absolut bra, spännande och bra karaktärer, men den var filmad på exakt samma sätt som första filmen, så det som var nytt och spännande med den första, var gammalt och invant med den andra. Nu kändes det mer som del två i en TV-serie om Sherlock Holmes.
Jag hade inte behövt plåga mig i 2 timmar på bio utan lika gärna kunnat sitta hemma bekvämt och sett den när den kommer ut på DVD. Och plågan hade då inte med filmen att göra utan att båda jag och JK fick träsmak i våra stackars små bakar pga dålig stoppning i biofåtöljen.
Det var roligt att Stephen Fry spelade Sherlocks bror Mycroft, rollen passade honom alldeles utmärkt. Roligaste scenen är när Watsons fru Mary (Kelly Reilly) vaknar på morgoen och går ut från rummet och där kommer Mycroft helt sprillandes naken och bryr sig inte att hon inte vet var hon ska sätta ögonen. Helt underbar scen.
Jude Law och Robert Downey Jr gör som vanligt ett bra samspel, och i denna film fick Watson lite större plats.
Som den otäcka Professor Moriarty ser vi Jared Harris, rollen passar honom alldeles utmärkt.
Aurora Aurum - Var dag med mig 