Härom dagen var vi och såg X-men: Apocalypse. Det var en ganska stor besvikelse. Först så har manusförfattaren och /eller regissören kikat en hel del på SG:1 för preferense till de egyptiska gudarna och tanken bakom falska gudar. Jag som ett stort sci-fi fan blev väldigt besviken över att de inte kunde hitta på något eget.
Sen var det mycket krasch, bom, pang som egentligen inte tillförde filmen någonting. Det känns lite som om de bara har gjort en film till, bara för att fylla på kassakistorna.
FBI-agenten Moira Mactaggert (Rose Byrne) letar efter en gömd grav och hittar den av en ren tillfällighet, pga att hon går ner i gravkammaren där hon ser några tillbedjare i bön, låter hon solen lysa ned i graven och väcker den första mutanten En Sabah Nur (Oscar Isaac) till liv. Han ger sig ut för att hitta sina fyra ryttare och för att ge dem de krafter för att kunna styra över människorna tillsammans med honom. Bl a vill han (så klart) ha Magneto (Michael Fassbender). Erik som har slagit sig till ro i Polen och skaffat sig familj, och inte visat sina krafter för någon, råkar av ‘misstag’ använda dem när han räddar en kollega från en olycka i gjuteriet där han arbetar. Pga det så dödas hans fru och dotter och än en gång blir han en besviken och hämndlysten Magneto.
Även Charles (James McAvoy) råkar såklart i klorna på En Sabah Nur, genom tankeöverföring. Och kriget mellan god och ond för sitt klimax där.