Red Riding Hood

Red Riding Hood bygger på sagan om Rödluvan.

Men den är så mycket mer än en barnsaga, det är mytisk berättelse om gott och ont, om oskulden och djävulen, om skönheten och odjuret.

Manusförfattaren David Johnson och regissören Catherine Hardwicke är väl pålästa vad gäller mytiska berättelser och magiska sägner.

SvDs filmkritiker Malena Janson gillar filmen och utrycker sig att ”Filmen darrar av återhållen åtrå”, visst det är lite hångel i buskarna men så mycke åtrå tycker jag inte att det är, och visst har Malena upptäckt de dolda budskapen som jag beskrev ovan, men hade hon vetat lite till hade hon nog tyckt att den var ännu bättre.

Det som jag gillar med filmen är att man direkt får veta att det är varulv som ansätter byn, men varje fullmåna offrar man en gris eller get och varulven låter därför byn vara ifred.

Men den här gången dör en flicka, Rödluvans storasyster. Och nu blir byborna än mer rädda än vad de var tidigare. Byns präst kallar på en varulvsjägare och han sätter ännu mer skräck i byborna.

Vem eller vad som är varulven kommer fram först i slutet, det är skickligt manövrerat av regissören att inte med en blick eller rörelse avslöja hur det går.

Catherine Hardwicke har också gjort Twilight-filmerna, vilket märks på de unga män som är skådespelare i filmen, de är mycket lika de skådespelare som är vampyrer och varulven är en direkt kopia av de stora vargarna i Twilight-filmerna.

En ovanligt bra film som jag tycker att alla ska se som gillar fantasy och äventyr.