Etikettarkiv: Lufthansa

Resedag (7 o 8/9)

Äntligen hemma!! Resan hem gick bättre än förväntat.

Vi startade från hotellet strax efter 10, det var lite tidigt men vi hade ändå inget för oss och var klara för att sticka iväg.

Packade in alla väskorna det fyllde både bagageutrymmet och baksätet.

GPSen på return car Alamo.

Trafiken gick lätt eftersom det var Labour Day och vi kom fram efter ca 1 timme.

Plocka ut allt bagage, få ett godkännande, flytta bagaget till bussens pick up plats, lasta in väskorna och sen iväg till flygplatsen.

Ur med alla väskorna, som tur var var busschauffören hjälpsam. Sen bärhjälp på flygplatsen. Man betalar en dollar per väska och får väskorna flyttade av en trevlig person som även då vet den direkta vägen till incheckningen till det flygbolag man åker med.

Och så fick vi betala övervikt – 200 dollar. Men vi hade räknat med det, den väskan jag hade köpt som handbagage var vi tvugna att checka in eftersom den vägde över 8 kg. Vi var även tvugna att kontrollväga vårt andra handbagage där datorerna var. Det vägde 8,5 kg men det gick igenom som tur var.

Efter incheckningen gick vi direkt igenom alla kontrollerna och då var det runt 3 timmar kvar till boarding.

Vi började med att äta, tyvärr var den bättre restaurangen stängd pga Labour Day (hur kan man stänga en restaurang på en flygplats pga helgdag?) För mig blev det McDonalds och mannen åt pizza.

Vi bara satt och njöt av att vi snart skulle få borda flygplanet. Efter maten tittade vi i butikerna som finna innanför säkerhetskontrollen.

När jag började flyga till Florida (Miamia flygplats) för ca 14 år sedan, fanns det ingen säkerhetskontrollen, man checkade in, strosade runt bland butiker, restauranger o barer tills det var dags att gå till flighten, skulle man till Europa eller övriga världen fick man gå genom passkontrollen men det var allt.

Idag är hela flygplatsen ombyggd och säkerheten är sjukt minutiös. Man måste t o m ta av sig skorna när man ska säkerhetskontrolleras och självklart scannas skorna också.

Hur som hur vi hittade t o m en underbar liten present till dottern på flygplatsen.

När vi kom till gaten gick jag fram till disken och frågade om vi kunde köpa upp oss med våra SAS bonuspoäng. Tyvärr har Lufthansa ingen kontakt med det bonussystemet med kvinnan på Lufthansa skulle kolla om vi kunde få ett par platser med bättre benlängd.

Efter ca 5 min blev vi uppropade och hade blivit framflyttade till platser längst fram så att man har en vägg framför sig. Det är skönt för då slipper man att någon fäller ned ett säte rakt i lunchen.

Folk var helt hysteriska att få gå ombord på planet. De stod i kö säkert 20 min innan boardingen skulle börja och de var dessutom försenade så vi fick inte boarda förrän vid 15.15.

Vi brukar vänta tills den värsta rusningen är över innan vi går ombord, planet går i alla fall inte förrän alla är ombord 🙂

När vi kommer fram till våra platser är det en barnfamilj som håller på och krånglar, till slut blir jag irriterad och säger med hög röst,  I know our seats, we can sat down now.

Då tar en flygvärdinna tag i mannen och säger, ursäkta men kan vi gå åt sidan. Vi fattar ingenting. Då tar hon fram ett par boardingkort och säger att de har gett barnfamiljen våra sittplatser eftersom de behövde dem, men att vi får sitta längre fram  i planet (det här var rad 42, väldigt långt bak), vi skulle få sitta på rad 23 i business class.

Vilken överraskning, och utan att behövs slösa bort några poäng. Vilken njutning det var att få sitta i ordentliga säten, utan att känna sig inklämd. Vi behövde inte ens vara uppklädda, både mannen och jag resta i pyjamasbyxor för bekvämligheten.

Vilken service, det var cuvée innan vi startade, vita dukar och porslin, glas o riktiga bestick till maten. En menu att välja från, bra mat, ingen varm folielåda att krångla upp och bränna och spilla sig på. Ett urval av viner, både vita och röda plus en champagne. Ja ett rent lyxliv.

Det var tre förrätter att välja mellan, tre varmrätter och tre desserter. Desserterna kunde man dessutom få smaka på alla om man ville.

Vid varje plats fanns det en TV med urval av filmer, radio, TV-program och TV-spel.

Sätet gick att fälla till en säng. Dunkudde och quiltat täcke, nej det är verkligen inte samma sak som att resa i ekonomiklass.

Läs mer om Lufthansas business class

Hur som hur var det bra mycket lättare att resa över Atlanten på det här sättet. Jag sov väl två timmar sedan tittade jag på film, jag hann med tre stycken.

The Boat that Rocked, Hangover och Bride Wars. Om du vill veta vad jag tyckte om filmerna gå till filmrecensioner i min blogg.

Vi var i Frankfurt i tid och eftersom vi nu satt i business class kom vi fort av planet, vi hade lite mer än en timme på oss att ta oss till gaten för flyget till Stockholm.

Första stoppet är passkontrollen, två sömninga stackare sitter och kollar passen på alla som kommer utanför Europa.

Sen höll vi på att gå fel när vi skulle svänga av till vår gate, som tur var nästa passpolis lite uppmärksam och frågade vart mannen var på väg, annars hade vi missat flyget.

Ny säkerhetskontroll och vi kom lagom till när incheckningen började. Trappor ned och sen buss till planet.

Usch vad trött jag var. Det blev någon konstig frukost i form av en ostfralla och så fick man välja vad man ville dricka, jag tog ett glas cola (behövde lite socker)

Jag somnade och vaknade när de började prata i högtalaren att vi var på väg in för landning i Stockholm.

Vi fick våra väskor ganska fort, ut för att ta en taxi och sen hem. Äntligen hemma. Pussa på katterna och pyssla lite.

Gick och la oss vi 12-tiden och sov 3-timmar. Sen kom monstergänget och det blev presentutdelning. Det verkade som alla gillade sina presenter.

Stumpan var med och fick sin nya fina klänning, hon var jättesöt i den.

När monstergänget åkt hem prata jag en stund med dottern i telefon, vi kollade på de inspelade avsnitten av True Blood. Och jag somnade så klart. Sov väl någon timme.

Vid 12-tiden på natten la vi oss igen och nu är jag vaken fyra timmar senare. Jetlag är inte kul. Mannen kan sova, jag avundas honom.

4 kommentarer

Under Resor / Semester

Resdag Stockholm – Frankfurt – Ft Lauderdale

 Igår morse (25/8) hämtade taxin oss kl 4 på morgonen för att ta oss till Arlanda. Det gick bra, chauffören var ny men duktig och trevlig.

Framme på Arlanda var det bara att gå till incheckningen och sen genom passkontrollen och säkerheten. Mig fick de kroppsvisitera (utanpå kläderna), jag pep när jag gick igenom ’dörren’.

 

 Mannen och jag var skithungriga och kissnödiga, så först toa och sen en supergod räkmacka, nope ingen öl till, det var lite för tidigt – för oss, för de flesta andra var det tydligen inte det.

 

Öööhhh det är ju semester, mm och därför dricker man öl o sprit kl 4.30 på morgonen.

 

 Vi kikade runt lite i taxfree-shopen och de hade mannens älsklingsgin Hendrick’s till försäljning. Vi köpte lite choklad och mannen snus för resan.

 

 Resan till Frankfurt gick bra, inget speciellt hände, utan vi fick frukost och sen var vi framme.

 

 Vi hade 50 min att ta oss från A-gaterna till C-gaterna, och Frankfurts flygplats är stor. Men eftersom jag hatar att stressa så gick vi rask takt men vi sprang inte.

 

 Jag blev jätteförvånad när jag såg att SEB hade ett superstort kontor på flygplatsen, men mannen sa att de hade de också i Berlins. Vi hade inte tid att utförska men kul var det.

 

 När vi tagit oss från A-gaterna och kommit fram i mitten av flygplatsen, var det toadags igen och jag behövde något att dricka så jag köpte mig en blodapelsinjuice, yummie.

 

 Passkontrol och ny säkerhetskontroll, utfrågning och blanketter att fylla i.

 

Snart närmade vi oss gate C15, jaha och där kom vi och vi var sist såklart, då var det 5 min innan avgång, jo de väntade på oss.

 

Vi satt nästan längst ned i planet, vid fönstret med bara två säten, jag hade ringt till Fritidsresor och bett dem ordna seatingen, och till Miami fick vi sitta bra.

 

 Ombord på planet var det massa irakiska flyktingar. Det visade sig fick jag veta senare, att de hade bott i Kairo, Egypten i ca tre år och nu fått flyktinguppehåll i USA. Det var något FN-organ som hade ordnat allt åt dem.

 

 Resan som tog ca 9,5 tim var ganska händelselös och tråkig. Jag orkade inte lyssna på ljudboken som jag hade tänkt (somnade) och hade bara ett magsin med mig att läsa, det blev välläst, stoppade tyvärr inte ner någon bok i handbagaget vilket var förbaskat dumt.

 

Och inflight entertainment funkade inte, så inte förrän 3 tim innan landning fick de ingång videon så att de kunde visa film.

 

 Nåväl äntligen framme på Miami flygplats. Och den flygplatsen har de byggt om och det är jättefint där nu. Mycket glas och stål.

 

 Till passkontrollen var en låååång kö, men de hade ganska många bås öppna så det gick relativt fort. Mannen och jag kom fram, oj har ni inte fyllt i den gröna lappen det måste ni göra. Men???? vi har ju fyllt i på nätet, nej men det räcker inte, gröna lappen ska också fyllas i.

 

 Så det var bara att gå till Lufthansas personal och få de gröna lapparna att fylla i. Var jag sur eller var jag sur? Jag var skitsur!!! Jaja det var ju bara att finna sig, lappar ifyllda tilbaka till passpolisen igen, bla bla vad gör ni här, osv, och så säger han, Joakim your are okej Welcome, Mrs Käller you have to follow this guy, we have to check you.

Stort frågetecken, nej många stora frågetecken. Vad fan??? Det sista han säger, nej det är inget att oroa sig för, när han överlämnar oss (mig) till en annan polis.

 

 Vi ombeds att sätta oss ned utanför ett kontor där det sitter massor av människor både utanför och innanför. De tar mitt pass och försvinner. Då är kl 15.

 

Vi får inget veta, ingen svarar på frågor och jag är upprörd. Nu när jag har slutat med medicinen börjar jag ju gråta för lilla minsta och blir skitstressad.

 

 När vi satt oss ner säger jag till mannen att vi kommer inte härifrån före kl 17, du skojar svarar han, så lång tid kan det inte ta. Vi får se svarar jag honom.

 

 Efter ca en halvtimme kommer representanten från Lufthansa och frågar om det finns några Lufthansa-resenärer där. Vi viftar lite diskret med ena handen och hon kommer fram till oss och förklarar att det här händer ofta, inget att oroa sig för, dataystemen är gamla, de kunde troligtvis inte läsa mitt pass maskinellt utan det ska göras manuellt.

 

Till saken hör att när vi reste till Florida förra gången hade de inga problem att läsa mitt pass maskinellt.

 

Lite information är i alla fall något. Mannen hämtar lite vatten, för det finns ingen dricka att köpa och man är totalt förbjuden att använda mobiltelefon och kamera. När de ser folk prata i telefon eller SMSa säger de till hotfullt att det är förbjudet att använda mobiltelefonerna.

 

 Jag frågar en passpolis försiktigt (för man vågar inget annat sätt) hur lång tid det kan ta, han tittar inte på mig, svarar bara, It can take a long time, but it also can take minutes.

 

Då hade vi suttit där i ca 45 min, och för mig är det lång tid, Det strömmar till människor hela tiden, men det är få som kommer därifrån.

 

Hela situatione känns extremt kränkande. Jag ser några svarta ungdomar som kommit med Air France och ska vidare, tjejen försöker förklara att de har ett anslutningsflyg. Ryckning på axeln och hänvisning till stolarna där vi sitter.

 

En annan kille står lite vid sidan om och ringer till dem som ska möta honom (jag hör lite av samtalet) genast störtar det fram en polis och säger till att han inte får prata i telefon. Killen flyttar på sig lite framåt och han blir förföljd. Okej de slet inte telefonen ur handen på honom men det var inte långt ifrån.

 

 Om den en sån här situation uppstår att passet ska kollas manuellt av någon anledning måste man också få en chans att höra av sig till de som väntar på en, man får anta att de blir oroliga om man inte dyker upp och inte hör av sig.

 

 Vi ser tjänstemän (poliser) strutta fram och tillbaka, ser superhårda ut, pistol, batong och div andra verktyg runt ett bälte på magen. Svartklädda, snaggade, nästan bara män.

 

 Men de gör liksom inget. Ingen får en förklaring, bara uselt behandlade, någon blir uppropad då och då, ibland får de sina pass och får gå därifrån, utan förklaring, ibland försvinner de in på ett kontor.

 

 En av hårdingarna (de flesta av dem med hispanic-bakgrund) strosar runt och kollar in de spansk-talande kvinnorna. Frågar vad de heter, försvinner iväg en stund, kommer tillbaka med deras pass, babblar på och så får kvinnorna gå, jupp de kom efter mig. Han t o m servade en snyggning med vatten.

 

Efter ca 1,5 timme blir jag äntligen uppropad, jag får mitt pass, självklart utan förklaring och vi kan hämta vårt bagage.

 

 Jag kan helt klart säga att det här var en av de mest kränkande behandlingarna jag har varit med om, och efter det här överväger jag om jag någonsin kommer att resa tillbaka till USA.

 

Att sitta i en bunt tillsammans med andra turister och inte få veta någonting, inte få svar på frågor, bli nonchalant behandlad och ifrågasatt. Nej deras konspirations-/terroristhysteri har gått lite väl långt.

 

Vi var ju självklart oroliga för vårt bagage, men det hade plockats av bandet så det var bara att ta det och gå mot tullen. Lämna ifrån sig sin lilla tulldeklaration och ut. Välkommen till Miami. Eller hur? Snygg början på semestern – not.

 

 Raskt ned för att fånga upp en Alamo-buss som skulle ta oss till hyrbilskontoret.

 

 Och en ny kö!! Jag blir så trött på köer. Det gick relativt fort och när vi satte oss i vår Dodge klockan 17.30.

 

 Vi var hungriga, trötta, kissnödiga, skitiga och ville till hotellet så snabbt som möjligt. Men först skulle vi försökta få i oss någon mat.

 

 Mannen som är en usel bilförare och osäker på okända platser, började genast köra med GPSens hjälp, vilket gjorde att vi hamnade inte någonstans där det fanns mat utan upp på motorvägen. Suck.

 

 Jaja efter någon felkörning trots GPS, körde vi av I95 och hamnade på IHOP, mums vad det var gott med mat, en kycklingburgare för mig och mannen åt stekta ägg, hashbrown, korv och pannkakor. Nu började man känna sig som en människa igen.

 

 Det gick realativt snabbt att ta sig till hotellet, kl var ca 19 när vi kom till Holiday Isle. Receptionen är självklart stängd, men det stod en lapp i fönstret vilken lägenhet vi skulle ha – nr 5 på bottenvåningen.

 

Den är fin, typisk amerikansk, TV i vardagsrummet och TV i sovrummet, som sig bör.

 

 Vi slängde in våra grejer, gick på toa (igen), bytte kläder och sen iväg för att handla hygienartiklar och mat. Först till Walgreens för tandkräm osv och sen till Whole Food för att handla mat.

 

På Whoole Food är det kul att kolla in allting, det är en matvarukedja som bara har mat och varor som är ekologiska. Och det finns ett enormt utbud. Dessutom hittar man ’lyxiga’ europeiska matvaror där också, kanske inte så ekologiskt om man tänker på transporten men gott för oss om vi längtar efter lax, sill eller knäckebröd.

 

 Det enda som är konstigt att inte ens på Whoole Food kan man hitta tvättmedel och sköljmedel utan parfym.

 

 Väl tillbaka till lägenheten satt vi oss ned och bara pusta ut, då var kl 21 amerikansk tid, och i vår hjärna var den 3 på morgonen, 24 timmar efter vi hade startat vår resa från Stockholm.

 

 Vi kolla lite på TV, jag försökte koppla upp mig, på hotellets trådlösa nätverk, vilket inte gick. Sen orkade vi bara inte, så hopp i sängen och kl 4 Floridatid vaknade jag igen (kl 10 svensk tid).

 

 Nu när jag sitter och skriver den här bloggen (fortfarande ingen uppkoppling) så ligger mannen fortfarande och sover. Jag är hungrig, vi har inte handlat bröd eftersom vi ska till Einstein’s och handla bagels. Så jag får stoppa i mig några ekologiska miniplommontomater och salta med ett all natural sea salt.

 

 Nu idag ska vi först checka in, kolla varför vattnet i lägenheten luktar ruttna ägg (äckligt) och sen blir det Sawgrass Mills. Shoppa, shoppa, shoppa ?

5 kommentarer

Under Resor / Semester