Det här brevet från min moster i Amerika lästes upp på mammas begravning idag.
Birgith, min syster, min vän…jag saknar dig så.
Vi höll ihop hela vår uppväxtid…i vått och torrt. Det var bara två års skillnad i vår ålder. Vi hade alltid så mycket roligt tillsammans. När vi blev tonåringar hade vi inte samma intressen men det gjorde ingenting, för vi hade roligt ändå.
När vi gick skilda vägar…du flyttade hemifrån och jag några år senare till USA, fortsatte vi vår kontakt. Du och din familj besökte oss i Wisconsin med tanke på att bosätta er där. Tyvärr blev det inte av och ni flyttade tillbaka till Sverige. Oj vad tomt det blev när ni for.
När kontakten fortsatte via e-mail, tack vare din dotter Annika som hjälpte att starta en familjesajt, blev det så mycket lättare att “pratas vid” vilket vi gjorde så gott som dagligen. Nu går det inte en dag utan att jag tänker…att det här ska jag berätta för Birgith eller jag fotar något som jag är säker på att Birgith kommer att tycka om.
Min fråga är…varför var din tid slut här på jorden? Varför just du och varför denna tid? Du hade ju så mycket att se fram emot.
Saknaden är stor,
inte bara för mig, din storasyster Lillemor men också för Richard, Lisa och Walt
Birgith, min kära syster
Sov i Ro.
Aurora Aurum - Var dag med mig 