Zathura – Ett rymdäventyr

JK och jag är barnvakt till barnbarnet och han vill gärna se film, tecknat, personligen avskyr jag tecknad film, jag är lite trött på all Disney-fiering så jag försökte föreslå att vi skulle se en riktig film tillsammans istället. Som tur är har vi Netflix vilket gör att om en film inte skulle funka kan man bara stänga av och försöka hitta en annan.

Valet föll på Zathura – Ett rymdäventyr (”Zathura: A Space Adventure”). Beskrivningen av filmen var enligt följande: ”Två bröder hittar ett gammalt brädspel med rymdtema och börjar uttråkade att spela det för att få tiden att gå. Snart upptäcker de att spelet får en kuslig inverkan på omgivningen. Och när de öppnar dörren ser de plötsligt både planeter och kometer.”

Och det lät alldeles lagom spännande, och fördelen med Netflix är också att man kan välja svenskt tal så vi behövde inte sitta och läsa filmen för barnbarnet.

Det visade sig att filmen påminde väldigt mycket om Jumanji vilket absolut inte var en nackdel utan tvärtom, nu efteråt läser jag att filmen är skriven av samma författare som Jumanji så det är inte konstigt att de påminner om varandra.

Filmen börjar med att de två bröderna Danny (Jonah Bobo) och Walter (Josh Hutcherson) står och kastar boll med sin pappa (Tim Robbins) men som vanligt blir det bråk och det är ganska uppenbart att Walter tycker att lillebro Danny är en riktigt plåga. Pappan måste ge sig in till kontoret och försöker väcka storasyster Lisa (Kristen Stewart) för att hon ska passa bröderna men hon vänder sig bara om i sängen och somnar om.

Pappan ger sig av och bröderna börjar bråka igen, Walter jagar Danny genom huset och Danny gömmer sig i mathissen. Walter hittar honom till slut och för att riktigt djävlas med Danny, eftersom Danny är mörkrädd skickar han ner honom i källaren. Danny är vettskrämd, det knäpper och knakar och är mörka skuggor i alla hörn. När värmepannan går på blir han jätterädd och kastar sig mot trappen upp från källaren, där ramlar han på ett spel – Zathura – Ett rymdäventyr, som han tar med sig upp till vardagsrummet där Walter sitter och kollar på sport på TV.

På spelet står det att man ska vara två spelare för att spela och Danny börjar, medans han tjatar på Walter att han ska vara med, men Walter är totalt ointresserad. När första kortet kommer ut ber Danny Walter att läsa och när han har läst kortet börjar det regna in mereoriter i hela vardagsrummet. De blir förskräckta och gömmer sig i öppna spisen, när det har slutat springer de upp för att väcka Lisa, som tror att det är natt när hon tittar ut genom fönstret, men egentligen seglar huset genom rymden…

… och ny börjar pojkarnas äventyr i sann Jumanji-anda.

Barnbarnet tyckte att vissa sekvenser var lite läskiga, men i det hela en kul och spännande film. För oss vuxna var många delar uppenbara och vi kunde förutse vad som skulle komma härnäst. Men i stort en alldeles utmärkt film att både se tillsammans med barn och även själv, rekommenderas varmt.

The Hunger Games: Catching Fire

The Hunger Games: Catching Fire är andra delen av filmerna om Katniss Everdeen (Jennifer Lawrence). De är hemma i Distrikt 12 men ska snart på segerturné runt om i de olika distrikten. President Snow (DonaldSutherland) är inte alls nöjd med att Katniss och Peeta Mellark (Josh Hutcherson) lyckades med sin list att vinna båda två. Han sätter press på Katniss och hon föreslår att de – hon och Peeta – ska gifta sig för att bevisa att de verkligen är kära i varandra.

Ute i distrikten jäser det, allt för att Katniss satte sig upp emot Huvudstaden. Hon möts av hälsningar och visslingar med det slås snabbt ned av de s k Fredsmäklarna, soldater som finns ute i distrikten för att se till att folket gör vad de ska göra, producera för att Huvudstaden ska kunna leva.

Den gamla spelledaren är avrättad och den nya – Plutarch Heavensbee (Philip Seymour Hoffman) – har kommit på den geniala idéen att de gamla vinnarna ska tävla i de 75 spelet. I Distrikt 12 finns det bara tre vinnare, Katniss, Peeta och Haymitch Abernathy (Woody Harrelson) så det blir självklart Katniss som måste spela för Distrikt 12 tillsammans med någon av de manliga vinnarna, Peeta har redan bestämt sig för att han ska vara med oavsett vilket namn som blir draget. Haymitch namn blir draget och Peeta anmäler sig som frivillig.

De andra vinnarna i de andra distrikten är inte glada, de har blivit lovade att vinner man behöver man aldrig delta i ett Hungerspel igen, men pga Katniss (för alla vet att presidentent vill bli av med henne) så måste de vara med i detta spel, ett spel värre än någonsin.

Den här filmen är mycket bättre än den första filmen, de har skippat Katniss tankar och gråtmildhet utan har mer fokuserat på andra deltagare i filmen och låtit det bli ett mer samarbete skådespelarna emellan. Nu ska det bli spännande att se de två sista filmerna, för självklart har man delat upp sista boken i två filmer. Pengar, pengar, pengar.

Här är min recension av filmen Hunger Games, och böckerna Hungerspelen, Fatta Eld och Revolt

the Hunger Games

Igår var JK och jag och såg the Hunger Games, jag behövde ett biobesök till innan den sista juni för att nå upp till guldmedlemskap på Bioklubben.

Det fanns egentligen inte någon film vi direkt ville se så valet föll på Hunger Games, bl a för att jag läst böckerna och bl a för att man trots allt hört en hel del om filmen.

Men… och det är ett stort men, det är absolut inte i klass med the Twilights-saga trots att båda böckerna är skrivna för unga.

Jag gillade böckerna även om de ibland blev lite långtråkiga (men det är ungdomsböcker vilket man måste tänka på) men även filmen blev tråkig, JK som inte läst böckerna började spela wordfeud efter ca 45 min in på filmen och då var det ytterligare nästen 2 timmar kvar av den.

Jennifer Lawrence passade bra som den truliga tonåringen Katniss Everdeen, däremot var min bild av Peeta Mellark (Josh Hutcherson) inte alls densamma som filmmakarnas. I boken upplevde jag att han var charmiga, större, och kärare.

En film är ju alltid baserad på en bok allt går ju självklart inte att genomföra, men jag tyckte de hade tappat bort en hel del, bl a att Katniss hela tiden under spelen och speciellt när hon sköter Peeta i grottan, tänker på hur de ska se ut för publiken och TV-kamerorna.

I slutet av boken blir de attackerade av mutanter, mutanter som är de döda hungerspelsdeltagarna, det tycker jag är synd att de inte tog med, det hade gjort filmen lite otäckare, nu var det mest glammigt och roligt, man fick absolut inte känslan av skräck, ångest och död.

Filmen passar unga tonåringar, men vuxna, nja.