Den kalla elden av Arnaldur Inridason

 

Arnaldur Indridason är en av mina favoritförfattare och jag såg fram emot att få läsa Den kalla elden men blev extremt besviken, den var långrandig, tråkig och innehållslös. Så tråkigt att jag inte ens orkade läsa klart boken.

Den här boken handlar om Erlendur Sveinsson som är tillbaka i sina barndomstraker där han bodde när han var en lite pojke och han och hans bror gick vilse i en snöstorm, Erlendur kommer tillbaka men brodern försvann och varje sommar i sitt vuxna liv har Erlendur åkt tillbaka för att leta efters in bror. Och den här boken handlar bara om hans sökande efter brodern och efter andra som har försvunnit på liknande sätt.

Nej tyvärr den här boken var ett totalt slöseri med pengar.

Häxans tid av Arni Thorarinsson

Häxans tid av Arni Thorarinsson är ännu en isländsk deckare som  har dykt upp. För mig som älskar Arnaldur Indridasons böcker blev den här en stor besvikelse. Ett tungt språk, omständigt skriven och saktfärdig.

Einar är journalist på Eftermiddagsbladet och har tillsammans med en nyhetsredaktör blivit förvisad till norra Island för att öppna en lokalredaktion. Einar ska bevaka de lokala nyheterna i området som att intervjua huvudrollsinnehavaren i gymnasiets skolpjäs, berätta om bortsprungna hundar eller fråga veckans fråga. Inte ett värdigt ett riktigt journalist enligt Einar själv. Men så händer en olycka, en direktörsfru ramlar ur en båt i samband med ett företagsevent, huvudrollsinnehavaren i skolpjäsen hittas död på ett skrotupplag och hela bygden är i uppror pga gästarbetare från Europa. Vad är det egentligen som händer och har allt ett samband eller är det bara tillfälligheter?

Så här skriver adlibiris: ”Journalisten Einar blir ofrivilligt förflyttad till huvudstadstidningens nya redaktion i den avsides liggande byn Akureyri. Den lantliga idyllen spricker dock snabbt när en kvinna omkommer i vad som förefaller vara en olycka. Samtidigt försvinner under mystiska omständigheter den berömda skådespelaren Skarphedinn, trots att det är dagen före premiären av den teaterpjäs han har huvudrollen i. Einar börjar ana oråd och hans eftersökningar tar honom till samhällets mörkare sidor. Men organiserad brottslighet och politiskt maktspel finns det många som inte vill att Einar ska skriva om.”

Den som gräver en grav av Yrsa Sigurdadottir

Den som gräver en grav av Yrsa Sigurdadottir är hennes andra deckare med advokaten Thora Gudmundsdottir. Denna gången vill en av hennes klienter att hon ska försöka pressa priset på en fastighet han köpt för ett par år sen eftersom han är övertygad om att det spökar. Han erbjuder henne en trevlig och luxuös helg på hans hotell medans hon tittar igenom gamla papper. Hon tar chansen att få komma ifrån lite medans barnen är hos sin pappa men hon hinner inte mer än komma dit förrän arkitekten för hela projektet blir mördad.

Berättelsen är ganska rörig, å ena sidan vill man gärna veta vem som är mördaren men å andra sidan blir det ganska långtråkigt att läsa om advokatens försök att nysta i en historia som hon inte har riktigt koll på och det händer egentligen inte någonting, hon ställer frågor lite hur som och hittar någon ledtråd här eller där, men man upplever ingen spänning genom det hon gör.

Så här skriver Damm förlag om boken: ”En kvinna hittas mördad i närheten av det nyöppnade hotellet utanför Reykjavik. Hon är illa tilltygad, misshandlad och våldtagen. Rovfåglar har hackat på hennes ansikte. Hotellet, som sägs vara hemsökt av spöken, är ett rekreationscenter med new age-förtecken.  Advokaten Þóra Guðmundsdóttir kallas till platsen av hotellets ägare, Jonas, som själv är misstänkt för mordet. Och när Þóra metodiskt börjar sin undersökning visar det sig att de två gårdarna ruvar på gamla familjehemligheter. Hemskheter som ingen vill ska komma i dagen.”

Mörka strömmar av Arnaldur Indridason

Mörka strömmar av Arnaldur Indridason är en isländsk deckare denna gång är det Elinborg som står i centrum. Erlendu Sveinsson har tagit semester och de är i polisteamet får träda fram lite mer.

Jag gillar Arnaldurs deckare som i princip alltid utspelar sig på Island. I den här boken får man se lite mer av Elinborgs privatliv, samtidigt som hon brottas med ordet på en ung man som fått sin hals avskuren.

Så här skriver adlibris: ”En man hittas i en lägenhet i centrala Reykjavik med halsen avskuren och med flera skärmärken på halsen. Han har också byxorna nerdragna till fötterna och på överkroppen en t-shirt av mer kvinnligt snitt som det står San Francisco på. Under hans säng hittas en lila ullschal.
Elínborg tar denna gång hand om utredningen; Erlendur gav sig ju i väg till sina barndomstrakter på östra Island i förra boken, Frostnätter.
Elínborg känner lukten av tandoorikryddor i schalen – hon är ju intresserad av all slags matlagning, och det är faktiskt hennes näsa som för denna utredning framåt.
I den döda mannens svalg finner man rester av Rohypnol och man kan konstatera att han haft samlag strax innan han dog. Elínborg rotar vidare i den dödas bakgrund och följer spåren bakåt. De leder henne till ett dystert blåshål till landsortshåla, på väg att dö eftersom fisket spelat ut sin roll. Där finns en kyrkogård, inringad av ett stengärde, sluttar ned mot ett blygrått hav.
Som så ofta i Arnaldur Indridasons böcker spelar det förflutna en stor roll för de efterlevande – ingen kommer undan den hämnd som drar genom de mörka strömmar som uppkommit genom gamla illdåd eller oförätter.”

Som alltid är böckerna värda att läsas och underhållningsvärdet är stort.

Svart Himmel av Arnaldur Indridason

Svart Himmel av Arnaldur Indridason är ännu en isländsk deckare, denna gång handlar det mer om Sigurdur Oli och jag tycker tyvärr inte att den är lika bra som de andra böckerna om Erlendur.

Så skriver adlbris om boken: ”En kvinna som anklagas för utpressning misshandlas till döds. Detta sker framför ögonen på polisen. Trots det lyckas förövaren komma undan. Allt pekar på att han är en indrivare som anlitats av en respekterad och aktad medborgare. Samtidigt försöker en ökänd kriminell få kontakt med polisen. Med mycket dunkla avsikter.
Liksom i Mörka strömmar befinner sig Erlendur på resa, sökande efter klarhet i sin brors försvinnande. Huvudpersonen är denna gång Sigurdur Óli, som vi känner från de tidigare böckerna.
Förutom den spännande och täta mordhistorien får vi också en kritisk inblick i det korrupta bankväsendet både på Island och i andra länder innan den stora bankkraschen ägde rum 2008.”

Ljudboksrecension – Mannen i sjön av Arnaldur Indridason

Så har jag avslutat ännu en bok av Arnaldur Indridason.

Jag gillar hans sätt att skriva böcker. Att den nutida historien har en paralell historia med det som hände.

I den paralella historien får man en berättelse som man kanske först inte riktigt förstår hur det hänger ihop men ju mer boken går framåt förstår man att den mördade har något slags samband med berättelsen.

Pale Olofsson är den som läser Indridasons böcker och han är en mycket bra uppläsare. Lugn och sansad och inte en massa biljud i form av smackningar och andning.

Som vanligt rekommendrar jag boken jag har lyssnat på.

Läs även en recension i NWT