Etikettarkiv: Holiday Isle ft lauderdale

Resdag Stockholm – Frankfurt – Ft Lauderdale

 Igår morse (25/8) hämtade taxin oss kl 4 på morgonen för att ta oss till Arlanda. Det gick bra, chauffören var ny men duktig och trevlig.

Framme på Arlanda var det bara att gå till incheckningen och sen genom passkontrollen och säkerheten. Mig fick de kroppsvisitera (utanpå kläderna), jag pep när jag gick igenom ’dörren’.

 

 Mannen och jag var skithungriga och kissnödiga, så först toa och sen en supergod räkmacka, nope ingen öl till, det var lite för tidigt – för oss, för de flesta andra var det tydligen inte det.

 

Öööhhh det är ju semester, mm och därför dricker man öl o sprit kl 4.30 på morgonen.

 

 Vi kikade runt lite i taxfree-shopen och de hade mannens älsklingsgin Hendrick’s till försäljning. Vi köpte lite choklad och mannen snus för resan.

 

 Resan till Frankfurt gick bra, inget speciellt hände, utan vi fick frukost och sen var vi framme.

 

 Vi hade 50 min att ta oss från A-gaterna till C-gaterna, och Frankfurts flygplats är stor. Men eftersom jag hatar att stressa så gick vi rask takt men vi sprang inte.

 

 Jag blev jätteförvånad när jag såg att SEB hade ett superstort kontor på flygplatsen, men mannen sa att de hade de också i Berlins. Vi hade inte tid att utförska men kul var det.

 

 När vi tagit oss från A-gaterna och kommit fram i mitten av flygplatsen, var det toadags igen och jag behövde något att dricka så jag köpte mig en blodapelsinjuice, yummie.

 

 Passkontrol och ny säkerhetskontroll, utfrågning och blanketter att fylla i.

 

Snart närmade vi oss gate C15, jaha och där kom vi och vi var sist såklart, då var det 5 min innan avgång, jo de väntade på oss.

 

Vi satt nästan längst ned i planet, vid fönstret med bara två säten, jag hade ringt till Fritidsresor och bett dem ordna seatingen, och till Miami fick vi sitta bra.

 

 Ombord på planet var det massa irakiska flyktingar. Det visade sig fick jag veta senare, att de hade bott i Kairo, Egypten i ca tre år och nu fått flyktinguppehåll i USA. Det var något FN-organ som hade ordnat allt åt dem.

 

 Resan som tog ca 9,5 tim var ganska händelselös och tråkig. Jag orkade inte lyssna på ljudboken som jag hade tänkt (somnade) och hade bara ett magsin med mig att läsa, det blev välläst, stoppade tyvärr inte ner någon bok i handbagaget vilket var förbaskat dumt.

 

Och inflight entertainment funkade inte, så inte förrän 3 tim innan landning fick de ingång videon så att de kunde visa film.

 

 Nåväl äntligen framme på Miami flygplats. Och den flygplatsen har de byggt om och det är jättefint där nu. Mycket glas och stål.

 

 Till passkontrollen var en låååång kö, men de hade ganska många bås öppna så det gick relativt fort. Mannen och jag kom fram, oj har ni inte fyllt i den gröna lappen det måste ni göra. Men???? vi har ju fyllt i på nätet, nej men det räcker inte, gröna lappen ska också fyllas i.

 

 Så det var bara att gå till Lufthansas personal och få de gröna lapparna att fylla i. Var jag sur eller var jag sur? Jag var skitsur!!! Jaja det var ju bara att finna sig, lappar ifyllda tilbaka till passpolisen igen, bla bla vad gör ni här, osv, och så säger han, Joakim your are okej Welcome, Mrs Käller you have to follow this guy, we have to check you.

Stort frågetecken, nej många stora frågetecken. Vad fan??? Det sista han säger, nej det är inget att oroa sig för, när han överlämnar oss (mig) till en annan polis.

 

 Vi ombeds att sätta oss ned utanför ett kontor där det sitter massor av människor både utanför och innanför. De tar mitt pass och försvinner. Då är kl 15.

 

Vi får inget veta, ingen svarar på frågor och jag är upprörd. Nu när jag har slutat med medicinen börjar jag ju gråta för lilla minsta och blir skitstressad.

 

 När vi satt oss ner säger jag till mannen att vi kommer inte härifrån före kl 17, du skojar svarar han, så lång tid kan det inte ta. Vi får se svarar jag honom.

 

 Efter ca en halvtimme kommer representanten från Lufthansa och frågar om det finns några Lufthansa-resenärer där. Vi viftar lite diskret med ena handen och hon kommer fram till oss och förklarar att det här händer ofta, inget att oroa sig för, dataystemen är gamla, de kunde troligtvis inte läsa mitt pass maskinellt utan det ska göras manuellt.

 

Till saken hör att när vi reste till Florida förra gången hade de inga problem att läsa mitt pass maskinellt.

 

Lite information är i alla fall något. Mannen hämtar lite vatten, för det finns ingen dricka att köpa och man är totalt förbjuden att använda mobiltelefon och kamera. När de ser folk prata i telefon eller SMSa säger de till hotfullt att det är förbjudet att använda mobiltelefonerna.

 

 Jag frågar en passpolis försiktigt (för man vågar inget annat sätt) hur lång tid det kan ta, han tittar inte på mig, svarar bara, It can take a long time, but it also can take minutes.

 

Då hade vi suttit där i ca 45 min, och för mig är det lång tid, Det strömmar till människor hela tiden, men det är få som kommer därifrån.

 

Hela situatione känns extremt kränkande. Jag ser några svarta ungdomar som kommit med Air France och ska vidare, tjejen försöker förklara att de har ett anslutningsflyg. Ryckning på axeln och hänvisning till stolarna där vi sitter.

 

En annan kille står lite vid sidan om och ringer till dem som ska möta honom (jag hör lite av samtalet) genast störtar det fram en polis och säger till att han inte får prata i telefon. Killen flyttar på sig lite framåt och han blir förföljd. Okej de slet inte telefonen ur handen på honom men det var inte långt ifrån.

 

 Om den en sån här situation uppstår att passet ska kollas manuellt av någon anledning måste man också få en chans att höra av sig till de som väntar på en, man får anta att de blir oroliga om man inte dyker upp och inte hör av sig.

 

 Vi ser tjänstemän (poliser) strutta fram och tillbaka, ser superhårda ut, pistol, batong och div andra verktyg runt ett bälte på magen. Svartklädda, snaggade, nästan bara män.

 

 Men de gör liksom inget. Ingen får en förklaring, bara uselt behandlade, någon blir uppropad då och då, ibland får de sina pass och får gå därifrån, utan förklaring, ibland försvinner de in på ett kontor.

 

 En av hårdingarna (de flesta av dem med hispanic-bakgrund) strosar runt och kollar in de spansk-talande kvinnorna. Frågar vad de heter, försvinner iväg en stund, kommer tillbaka med deras pass, babblar på och så får kvinnorna gå, jupp de kom efter mig. Han t o m servade en snyggning med vatten.

 

Efter ca 1,5 timme blir jag äntligen uppropad, jag får mitt pass, självklart utan förklaring och vi kan hämta vårt bagage.

 

 Jag kan helt klart säga att det här var en av de mest kränkande behandlingarna jag har varit med om, och efter det här överväger jag om jag någonsin kommer att resa tillbaka till USA.

 

Att sitta i en bunt tillsammans med andra turister och inte få veta någonting, inte få svar på frågor, bli nonchalant behandlad och ifrågasatt. Nej deras konspirations-/terroristhysteri har gått lite väl långt.

 

Vi var ju självklart oroliga för vårt bagage, men det hade plockats av bandet så det var bara att ta det och gå mot tullen. Lämna ifrån sig sin lilla tulldeklaration och ut. Välkommen till Miami. Eller hur? Snygg början på semestern – not.

 

 Raskt ned för att fånga upp en Alamo-buss som skulle ta oss till hyrbilskontoret.

 

 Och en ny kö!! Jag blir så trött på köer. Det gick relativt fort och när vi satte oss i vår Dodge klockan 17.30.

 

 Vi var hungriga, trötta, kissnödiga, skitiga och ville till hotellet så snabbt som möjligt. Men först skulle vi försökta få i oss någon mat.

 

 Mannen som är en usel bilförare och osäker på okända platser, började genast köra med GPSens hjälp, vilket gjorde att vi hamnade inte någonstans där det fanns mat utan upp på motorvägen. Suck.

 

 Jaja efter någon felkörning trots GPS, körde vi av I95 och hamnade på IHOP, mums vad det var gott med mat, en kycklingburgare för mig och mannen åt stekta ägg, hashbrown, korv och pannkakor. Nu började man känna sig som en människa igen.

 

 Det gick realativt snabbt att ta sig till hotellet, kl var ca 19 när vi kom till Holiday Isle. Receptionen är självklart stängd, men det stod en lapp i fönstret vilken lägenhet vi skulle ha – nr 5 på bottenvåningen.

 

Den är fin, typisk amerikansk, TV i vardagsrummet och TV i sovrummet, som sig bör.

 

 Vi slängde in våra grejer, gick på toa (igen), bytte kläder och sen iväg för att handla hygienartiklar och mat. Först till Walgreens för tandkräm osv och sen till Whole Food för att handla mat.

 

På Whoole Food är det kul att kolla in allting, det är en matvarukedja som bara har mat och varor som är ekologiska. Och det finns ett enormt utbud. Dessutom hittar man ’lyxiga’ europeiska matvaror där också, kanske inte så ekologiskt om man tänker på transporten men gott för oss om vi längtar efter lax, sill eller knäckebröd.

 

 Det enda som är konstigt att inte ens på Whoole Food kan man hitta tvättmedel och sköljmedel utan parfym.

 

 Väl tillbaka till lägenheten satt vi oss ned och bara pusta ut, då var kl 21 amerikansk tid, och i vår hjärna var den 3 på morgonen, 24 timmar efter vi hade startat vår resa från Stockholm.

 

 Vi kolla lite på TV, jag försökte koppla upp mig, på hotellets trådlösa nätverk, vilket inte gick. Sen orkade vi bara inte, så hopp i sängen och kl 4 Floridatid vaknade jag igen (kl 10 svensk tid).

 

 Nu när jag sitter och skriver den här bloggen (fortfarande ingen uppkoppling) så ligger mannen fortfarande och sover. Jag är hungrig, vi har inte handlat bröd eftersom vi ska till Einstein’s och handla bagels. Så jag får stoppa i mig några ekologiska miniplommontomater och salta med ett all natural sea salt.

 

 Nu idag ska vi först checka in, kolla varför vattnet i lägenheten luktar ruttna ägg (äckligt) och sen blir det Sawgrass Mills. Shoppa, shoppa, shoppa ?

5 kommentarer

Under Resor / Semester