Avvisade känslor

Något som jag inte förstår är varför man hänger sig på en människa som inte vill ha med en att göra.

T ex om någon gör slut, att sörja är helt naturligt, men varför fortsätta tjata och förfölja den människan?

Ja du är kanske förälskad men om någon inte vill ha dig, är det inte då väldigt pinsamt att fortsätta försöka få den personen att vilja vara med dig?

Eller om en vän slutar att hör av sig och man har hört av sig ett par gånger och man inte får respons, är det då någon idé att fortsätta?

Om jag tar avstånd från mina vänner, familj och arbetskamrater och de försöker få kontakt med mig och jag avvisar dem alla, då är i alla fall jag nöjd när de slutar höra av sig till mig, för det var ju det som var min tanke.

Om jag sen vill ha kontakt med dem igen, så är det ju min sak att söka kontakten, och vill då någon inte ha kontakt med mig av någon anledning så måste jag acceptera det.

Jag varken kan eller vill förstå dem som blir upprörda för att man avvisar dem, oavsett anledning. Jag kan inte heller förstå dem som förföljer, misshandlar och t o m dödar den part som har gjort slut. Det är helt absurt.

Om man trakasserar någon oavsett anledning för att man känner sig avvisad tycker jag att man bör ta sig en funderare inåt och kanske t o m boka tid hos en terapeut för att bearbeta de känslor som gör att man inte kan släppa taget.

 

# poly Att säga ifrån

Häromdagen skulle jag gått på dejt. Men istället tackade jag nej.

Efter en lång kontakt på nätet (ca 3 mån) träffades vi hemma hos honom för en pizza och massa prat. Kul kille men det klickade inte riktigt.

Av en händelse var jag någon vecka senare vid hans jobb och vi möttes lite snabbt och pratade lite. Inget klick.

Han pratade hela tiden om hur mycket han gillade mig och ville träffa mig mer och jag kände hela tiden att det var väl inte så bråttom.

Till slut gav jag med mig för att träffas igen, men nej jag kände att jag inte kunde spela spelet längre utan fegade med att skriva ett mail att jag backade ur och att jag inte hade det intresset att träffas mer.

Jag fick svar med okej och ha det så bra men jag kunde läsa mellan raderna hans besvikelse.

Själv kände jag mig mest lättad.

JK på kurs

Nu har JK för ca en timme sen åkt iväg till England för att gå på kurs en vecka.

Det känns jobbigt. Redan nu känner jag mig väldigt ensam.

I morse drömde jag att han gjorde slut med mig och hur jag än bönade och bad så vägrade han att ta mig tillbaka.

Klart att jag vet att det beror på att han ska resa bort, men det fick mig också att inse att jag har är beroende av hans sällskap och vill ha honom nära mig.

Vi är inte speciellt ofta borta från varandra, förra gången var när han var i Berlin med jobbet och var det ‘bara’ en weekend.