Gastric Bypass ingen lätt sak

Den 10 mars kommer Kalla Fakta på TV4 visa ett program där de granskar de s k fetmaoperationerna.

I Expressen kan man läsa om två personer som har gått ned en massa i vikt, den ena genom en gastric bypass operation och den andra ‘av sig själv’.

Ni som läser min blogg regelbunder vet att jag har gjort en gastric bypass operation och också skrivit flera bloggar om det.

Jag har förstått att det är fler än vad man själv trodde innan man gjorde operationen som har problem efteråt,

Och nu räknar jag inte med dumpingen, för det får man veta att det kan ske.

Det som är jobbigt är det psykologiska biten, visst kirurgen säger att man kommer att sakna sitt intresse mat, och att man måste hitta ett annat intresse för att ersätta det. Men det låter så enkelt när han säger det. I verkligenheten är det en helt annat sak.

För det är det jag saknar mest, njutningen av maten, tillfredsställelsen att få äta. Och även trösten.

Nu har jag haft tur och har en bra läkare på vårdcentralen som remitterat mig till en psykoterapeut, där vi jobbar med min matproblematik.

Men jag tycker faktiskt att det är något som opererande sjukhus ska stå för. På samma sätt att man tvingas att ha en period på 14 dagar med proteindryck, ska man få möjligheten att på börja gruppterapi om mat och sin ställning till mat, och det måste fortsätta efter operationen en lång tid efter.

I början efter operationen har man fullt upp att lära sig att äta på nytt, men när det har gått 4-12 mån, det är då man behöver ännu mer hjälp och bl a i form av samtal.

Man lämnas väldigt mycket vind för våg efter operationen, visst vi är vuxna och har själva valt att göra operationen, men man vet inte alls vad det innebär.

De första 30 kg var hur lätt som helst att gå ner, men nu är det stopp, det händer bara ingenting, nu måste jag göra det som alla andra gör för att gå ned i vikt, tänka ännu mer på vad jag stoppar i mig och börja träna.

Efter och före operationen fick vi träffa en sjukgymnast, men det handlade mest om att lära sig djupandas för att inte få problem med andingen eller propp i lungorna.

Jag menar, jag gjorde det inte innan, varför skulle jag börja nu. Fattar ni problemet?

Det är dags för opererande sjukhus att ta ännu mer ansvar för fetmaoperationerna!!