Jag minns en sommar

Jag hamnade framför TVn och den franska komedin Jag minns en sommar. Det är 1979 och hela släkten har samlats på landet för att fira mormor som fyller 67 år. Och som i alla franska filmer så pratas det politik, kärlek, sex och minnen. Om den är så rolig vet jag inte, men den var gullig. Speciellt den 11-åriga Albertine som upplever att bli kär för första gången.  Helt klart sevärd men allt vad det innebär för en fransk film.

När jag letade efter bild till inlägget såg jag att på dey italienska omslaget stod det att det var en melankolisk komedi och det stämmer väldigt bra

Bröllopskaos

Vi var på förhandsvisning av den franska filmen Bröllopskaos,  och det är nog en av de roligaste filmerna jag har sett på år och dag.

Den borgerliga  katolska familjen där pappa är advokat och mamma är hemmafru har fyra välutbildade döttrar, och de gifter sig på löpande band, den första med en muslim, den andra med en jude och den tredje med en kines, allt till föräldrarnas förtret, nu sätter de allt sitt hopp på den yngsta dottern att hon ska gifta sig med en katolik. De till och med ordnar en överraskningsdejt med grannens som som är hemma på semester från New York, just för att han är katolik, men han är väldigt ful. Men se det passar inte alls dottern, för vad föräldrarna inte vet är att dottern redan har en fästman som  hon bor ihop med, och nu ska hon berätta det för sina föräldrar. Deras första fråga är om han är katolik, och det kan hon svara ja på. Vad de inte vet är att han är svart.

Bröllopsbestyr, och nu kommer alla mänsklighetens fördomar fram, om raser och religon, om färg och kultur. Det fransmännen lyckas med och som amerikanare och engelsmän ofta misslyckas med, är att det aldrig blir plumt, roligt på bekostnad av fördomar javisst men aldrig på ett elakt sätt utan på ett mänsklig och trovärdigt sätt.