Duke of Burgundy är en annorlunda film, vacker, konstnärlig och massor av maktförskjutning. På ett institut, i ett land någonstans i Europa, forskar och föreläsar man och fjärilar av alla de slag. En av forskarna – Cynthia (Sidse Babett Knudsen) – har inlett ett kärleksförhållande med en av eleverna – Evelyn (Chiara D’Anna).
När Evelyn kommer till Cynthias hus, får hon veta att hon kommer sent, ska städa arbetsrummet, skura golvet och tvätta underkläder, allt ska ske fort och perfekt annars straffas hon. Först tänker man, vad sjutton pågår, sen när filmen pågår framträder en annan bild av förhållandet mellan Cynthia och Evelyn.
Förhållanden är komplicerade, och ska det dessutom ingå maktförskjutning, blir det än mer komplicerat, genom att man ska ha ett slags samförstånd mellan sig. Men finns det ett samförstånd, och vem är det som egentligen bestämmer, och övervinner kärleken allt?
Man får inga svar på frågorna, utan man går ut från filmen och funderar på vad det var som hände och vem ville vad och hur blev det egentligen. Det finns en viss sensualism i deras lesbiska kärlek, men den är också inträngande och avslöjande, utan att visa något egentligen, man bara anar allt och resten överlåts egentligen till fantasin.
Peter Strickland har lyckats rida på vågen när det gäller intresset för bdsm, men där 50 shades är en Harlequin-roman är Duke of Burgundy, Fanny och Alexander.
Läs SvD recension här