Det var enklare förr …

.. när jag drack alkohol.

En drink eller två gjorde stämningen lättare och en själv mer mottaglig för lite romans.

Idag är hjärnan klar som kristall och har total kontroll hela tiden.

Vad menar jag med ovanstående?

Jag har ju varit på några dejter sen vi öppnade om för att vara polyamorösa och även om jag innan dejterna känt en viss attraktion till männen ifråga så när jag väl sitter där på dejten och har trevligt och pratar massa, så känner jag mig mer som en biktmorsa än som en potentiell partner.

Och en sak är säker, hjärnan är med hela tiden och analyserar, funderar, väger och mäter.

Före GBP-operationen, då jag fortfarande tålde att dricka alkohol, och innan jag träffade JK och dejtade, så efter ett par drinkar slappnade man av och funderade inte så mycket utan lät allt hända lite mer med go-with-the-flow-känsla.

Alkohol har aldrig varit viktig i mitt liv, men jag har heller inte varit rädd för att ta en drink eller två eller lite vin. Nu funkar ju inte det eftersom jag blir så extremt sjuk, inte alla gånger, men jag vet inte vilken gång som det funkar att dricka lite grann, eller jag ska känna det som om jag håller på och dör, med kallsvettningar, svimmningskänsla och som om jag ska kräkas men inte kan. Och de här ‘anfallen’ kan vara upp till en timme och man känner sig djävligt maktlös. Det är väl det som är dumping antar jag.

Men jag skulle hellre ha dumping på sötsaker och chips (vilket jag inte har), än lite alkohol.

Men i alla fall det som jag har upptäckt pga detta att det är ganska svårt för mig att dejta, dejtar gör man ju trots allt för att känna sig för om man skulle kunna gå vidare med personen ifråga och kanske t o m ha sex.

Och i och med att tänker, känner, funderar, väger och mäter, så gör jag det inte bara med motparten utan även med mig själv. Och eftersom jag är så självkritisk så håller jag inte måttet, litar inte på mig själv, tycker inte jag är attraktiv kroppsligen, känner mig gammal, ja jag nojjar helt enkelt.

Och jag kan ju knappast sitta och vänta på den stora kärleken, den har ju redan infunnits sig.

Visst är det kul att dejta, men det är roligare om det kanske kan bli så mycket mer.

Vi ha ju börjat på samtalsgrupper, men JK och jag går på olika för att kunna prata om sånt som kanske beror varandra, hur korkat har det då inte varit för mig, som senaste dejten, dejtade någon från min samtalsgrupp, hur ska jag nu kunna ta upp, i mitt tyckte, mitt misslyckande med att dejta, utan att han ska känna sig korkad?

Gastric Bypass ingen lätt sak

Den 10 mars kommer Kalla Fakta på TV4 visa ett program där de granskar de s k fetmaoperationerna.

I Expressen kan man läsa om två personer som har gått ned en massa i vikt, den ena genom en gastric bypass operation och den andra ‘av sig själv’.

Ni som läser min blogg regelbunder vet att jag har gjort en gastric bypass operation och också skrivit flera bloggar om det.

Jag har förstått att det är fler än vad man själv trodde innan man gjorde operationen som har problem efteråt,

Och nu räknar jag inte med dumpingen, för det får man veta att det kan ske.

Det som är jobbigt är det psykologiska biten, visst kirurgen säger att man kommer att sakna sitt intresse mat, och att man måste hitta ett annat intresse för att ersätta det. Men det låter så enkelt när han säger det. I verkligenheten är det en helt annat sak.

För det är det jag saknar mest, njutningen av maten, tillfredsställelsen att få äta. Och även trösten.

Nu har jag haft tur och har en bra läkare på vårdcentralen som remitterat mig till en psykoterapeut, där vi jobbar med min matproblematik.

Men jag tycker faktiskt att det är något som opererande sjukhus ska stå för. På samma sätt att man tvingas att ha en period på 14 dagar med proteindryck, ska man få möjligheten att på börja gruppterapi om mat och sin ställning till mat, och det måste fortsätta efter operationen en lång tid efter.

I början efter operationen har man fullt upp att lära sig att äta på nytt, men när det har gått 4-12 mån, det är då man behöver ännu mer hjälp och bl a i form av samtal.

Man lämnas väldigt mycket vind för våg efter operationen, visst vi är vuxna och har själva valt att göra operationen, men man vet inte alls vad det innebär.

De första 30 kg var hur lätt som helst att gå ner, men nu är det stopp, det händer bara ingenting, nu måste jag göra det som alla andra gör för att gå ned i vikt, tänka ännu mer på vad jag stoppar i mig och börja träna.

Efter och före operationen fick vi träffa en sjukgymnast, men det handlade mest om att lära sig djupandas för att inte få problem med andingen eller propp i lungorna.

Jag menar, jag gjorde det inte innan, varför skulle jag börja nu. Fattar ni problemet?

Det är dags för opererande sjukhus att ta ännu mer ansvar för fetmaoperationerna!!

Dumping

Igår kväll hade jag min första dumping.

Det var det värsta jag har varit med om.

På kvällen satt jag o JK och drack lite vin och åt ost o kex. Jag har inte druckit massa vin efter operationen.

Sen efter vi gått och lagt oss så började jag må illa och kallsvettas.

Var tvungen att gå på toa och det blev bara värre och värre, det susade i öronen och jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Det kändes som om jag ville spy för jag fick extrem salivavsönding också.

Magen krånglade så klart, och jag blev nog sittande på toa i minst 15 min. Till slut avtog det så att jag kunde ta mig till sängen och somnade tack o lov.

Jag är i alla fall tacksam över att jag inte kräktes.

Vaknar med världens huvudvärk.

Jag kommer inte att dricka vin fler gånger, det var inte kul att må så här.

Så här står det om Dumping på Gastrolab’s Mag-Tarm-Lexikon

Dumping Måltidsrelaterade besvär hos patienter som genomgått operation av magsäcken eller så kallad vagotomi. Dumpingbesvär anses bero på att magsäcken tömmer sig alltför hastigt, varvid tunntarmen överbelastas. Besvären kan komma genast efter måltiden (tidig dumping) eller l – 2 timmar senare (sen dumping). Fyllnadskänsla, illamående, uppkastningar, hjärtklappning och svaghetskänsla är vanliga symtom. Besvären kan lindras med lämplig diet.