Så har jag läst bok nr två i Berlin Noir serien – Dimridå av Philip Kerr – och de var minst lika bra som den första boken.
Denna gången blir Bernie Günther kallad till en av de högsta cheferna i Nazityskland för att hjälpa till att utreda morden på unga ariska tyska flickor. Han får än en gång en anställning på Kripo och blir kriminalkommisarie denna gång. Spåren leder honom till en värld han inte alls vill befinna sig i, judehat, hat mot homosexuella och oliktänkande, medium och Gestapo. Han rör sig i de allra högsta kretsarna med Heydrich och Himmler och deras underhuggare. Maktspelet är enormt och alla vill klättra på stegen för att komma Hitler så nära som möjligt.
I boken får man veta att vad som sa utåt till folket var inte hur man egentligen levde inom den höga kretsen. Och det spännande slutet gör att man förstår vilket rackarspel det egentligen var.
Det är en bok som är svår att släppa taget om, jag var tvungen att disciplinera mig så att jag inte läste ut hela boken på en natt, man behöver ju sova också 🙂