Idag har jag hört två historier på jobbet, så är ganska som är ganska fantastiska. Jag har i alla fall svårt att förstå hur lättlurade folk här.
Historia 1
En man chattar med en kvinna på en dejtingsajt. Kvinnan är från Ryssland. De blir så kära i varandra och hon ska komma och hälsa på honom här i Sverige. Men hon behöver 20 000 kr för att kunna skaffa visum och flygbiljett. Han skickar pengar. Efter en vecka återkommer hon med att hon behöver ytterligare 20 000 kr för att kunna komma till Sverige. Han lånar pengar av sin bror och skickar dem till henne. Hon mailar tillbaka och talar om när hon ska komma till Sverige.
Han går hemma och väntar och ser fram emot att hon ska komma, kollar mailen en sista gång och se där, ett mail från henne i Ryssland. Hon behövde nu 10 000 kr för hon hade blivit tagen av tullen i Ryssland för smuggling och behövde pengarna för att muta tulltjänstemännen. Ojoj nu var goda råd dyra, hur ska han få tag i 10 000 kr? Hans pengar var slut och brorsan ville inte låna ut mer pengar. Han mailar och säger att han inte kan få tag i pengar och han vill dessutom inte delta i något brottsligt. Nej men oj det var inte så hon menade, det var till advokaten hon behövde 10 000 kr för annars skulle hon bli satt i fängelse.
Nu tiggde mannen pengar av sin brorsa och både brorsan och brorsans fru sa nej. De sa till honom att fatta att det är en luring. Nehedå svarade han så var det inte alls för de var kära i varandra.
Han var tvungen att maila henne och säga att han inte kunde skaffa fram pengar. Och sen dess har han inte hört från henne och han är övertygad om att hon sitter i fängelset och det är brorsan och brorsans frugas fel.
Till saken hör att de har aldrig talat i telefon med varandra, inte ens skickat sms, utan kontakten har bara skett via mail och dejtingsidan.
Historia 2
En tjej träffar en trevlig kille på universitetet, blir kär och med barn.
Hennes mamma har gett henne en bostadsrätt som är hennes enskilda egendom. Han flyttar hem till henne på prov. Det funkar inte. Han försvinner innan barnet är fött.
Men… nu vill han faktiskt ha hälften av lägenhetens värde eftersom de bott ihop. Nej säger hon, lägenheten är min du har ingen del i den.
Hon kontaktar advokat, t o m två olika advokater. Den ena säger, nej han kan inte få några pengar av dig. Den andra advoketen säger, ge honom 50 000 kr så blir du av med honom. Men han måste skriva på ett pappar att han får dessa 50 000 kr plus att han sen inte har några krav på dig. Sagt och gjort dokument upprättas och hon tar ut alla sina besparingar. Men han vägrar skriva på pappret men tar gärna emot 50 000 kr. Hon tror han ska skriva på pappret sen. Han flyttar hem till Colombia.
Efter ett tag hör han av sig igen till henne och vill nu ha 10 000 kr. Men du ha fått 50 000 av mig, du har väl pengar kvar? Nej det hade han inte, de hade han investerat. Nej jag kan inte ge dig pengar sa hon och la på luren.
Efter ett tag ringde han igen och nu behövde han pengarna för han hade kört på polismästarens son och behövde pengarna för att betala för annars skulle de sätta honom i fängelse utan dom eller kanske t o m skjuta honom. Och nu blev hon rädd. Det var ju trots allt hennes barns pappa. Hon försökte låna pengar av sin mamma som svarade aldrig i livet. Men efter mycket om och men lyckades hon skrapa ihop 4 000 kr som hon gav till hans syster som bor kvar i Sverige och skulle skicka dem till honom.
Sensmoral för båda historierna: Vad säger man?
Gilla detta:
Gilla Laddar in …