Så har jag äntligen plöjt igenom De målade grottornas land av Jean M Auel, det är den sjätteboken om Ayla och hennes liv på jorden för länge sedan. Mellan sista och första boken har det tagit författaren 30 år.
Författaren har gjort ett gediget arbete för att veta hur det eventuellt såg ut på den tiden, men naturskildringarna och hur folket levde blir ganska långdragna och sega, boken har 669 sidor med liten stil, och skulle säkert kunnas kortas ned till hälften och man skippa naturskildringar och upprepningar. Det är trots allt inte en historiebok utan en fiction.
I denna bok genomgår Ayla sin utbildning till zelandoni (helare och prästinna), man får också följa hennes dotters uppväxt, en vandring som görs för att titta på de grottmålningar som finns i området och sveket från hennes make Jondalar.
Boken och alla andra böcker är lättlästa bortsett från att de blir lite långtråkiga av flersidiga naturskildringar. Man vill ju gärna att boken ska föras framåt i sin berättelse och inte stanna upp för att på varje kvadratcentimeter berättas vad som växer, hur de tillreds, vad det använts till, vilka redskap som använts osv.