Avskedsfesten

Avskedsfesten är en israelsk film om aktiv dödshjälp (eutanasi).

Yehezkels (Ze’ev Revach) vän Max (Shmuel Wolf) ligger på sjukhus och väntar mest på att dö, hans fru Yana (Aliza Rosen) gråter ut hos Yehezkel och berättar att Max ber henne om att hon ska hjälpa honom att dö, hur ska hon göra.

Yehezkel börjar höra sig för om någon kan hjälpa till, men får nej överallt. Till slut för han reda på att det har flyttat in en ny doktor – Dr Daniel (Ilan Dar) – på servicehemmet där de alla bor. De pratar med honom och han går gärna med på att avliva Max. Oj frågar de hur många gånger har du gjort det. Säkert 100 blir svaret. De ser lite förskräckta och förvånade ut, och frågar vilken slags doktor han är. Oh nej ingen doktor, veterinär.

Hur som, Yehzekel bygger en maskin som ska anslutas till droppet, först sömnmedel och sen något medel som stoppar hjärtat.

Yhzekels fru Levana (Levana Finkelstein) är arg och upprörd över att de ska hjälpa folk att dö.

Hela filmen väcker frågan om dödshjälp och hur människor runt om reagerar för själva frågan och hur lagen ser på det. För dem som får dö är det en befrielse från smärtor och lidande, de vet att de ändå ska dö inom ett par månader. Det finns också en som ångrar sig i sista minuten. Men även den största motståndaren inser vad som är rätt för hen, när det inte finns någon återvändå.

Personporträtten är fina, dialogen enkel och omtänksam, det finns en slags svart humor i det hela, men allvaret finns hela tiden där, över hur viktig frågan är.

Om du som läser min blogg blir intresserad av aktiv dödshjälp så finns det en förening som heter Rätten till en värdig död (RTVD), de har också ett diskussionsforum på Facebook.

#RTVD – Rätten till värdig död

Jag är medlem i en organisation som arbetar för att det ska bli en lagändring angående aktiv dödshjälp (eutanasi), Rätten till värdig död.

Vi har ett diskussionforum på Facebook och jag brukar mest läsa vad andra gör och tycker omkring frågorna. Häromdagen var första gången som jag skrev ett inlägg, och det var för att trådskapren skrev att han tyckte att även kroniskt sjuka skulle ha rätt till dödshjälp.

Mitt svar var följande: ” Om vi ska få allmänheten med oss kan vi inte säga kroniskt sjuka och/eller handikappade eftersom det är oftast det argumentet som används mot dödshjälp. Vi måste vara tydliga med att det handlar om att inte förlänga lidandet för en person som inom en relativ framtid faktiskt ändå kommer att dö. Dödshjälp ska aldrig vara ett alternativ till självmord som är två helt skilda saker. Personligen tycker jag att om man mår dåligt i sin kroniska sjukdom som t ex diabetes osv, bör man söka samtalshjälp för att förstå sin sjukdom. Lever själv med en kronisk smärtsjukdom och skulle inte under några förhållande vilja dö för det, däremot har jag haft självmordstankar pga depression och utmattning, men en helt annan historia och där har samtal och medicin hjälpt mig att gå vidare.”

Problemet är att människor som är emot dödshjälp de är så rädda för själva döden, och tror också att man vill ‘göra sig av’ med gamla, kroniskt sjuka, handikappade och allmänt besvärliga människor. Men det är ju inte det det handlar om. Utan att när man är i livets slutskede, oavsett ålder, ska man kunna välja om man vill dö sakta och kanske med stort lidande, eller att avsluta det här och nu eftersom man troligtvis ändå redan är föreberedd på att man kommer att dö och inte vill lida, att t ex sakta kvävas till döds kan inte vara det ultimata sättet att dö på.

På de dödshjälpskliniker som finns i Europa, kan man heller inte bara komma för att dö, utan man måste ha läkarintyg på sin sjukdom, och läkare där ska bedöma att man inte kommer att leva länge till. Så det är inte ‘självmordskliniker’ som motståndare kallar det för.

Men precis som abortfrågan är extremt infekterad för motståndare, är tyvärr även dödshjälpfrågan det. Varför är vi så rädda för att dö? Vi kommer alla att göra det någon gång i framtiden. Jag är mer rädd för att bli liggande som ett paket på ett sjukhus och enda möjligheten att ‘överleva’ är med hjälp av maskiner och smärtstillande, nej tack, det är inte så jag vill dö, sakta och smärtsamt.

Du som läser min blogg och är för aktiv dödshjälp, gå in på RTVDs hemsida och bli medlem och stöd oss i kampen.

 

#Dödshjälp kan bli lagligt i Danmark

Man kan läsa i DN att Folketinget i Danmark ska ta upp frågan om aktiv dödshjälp efter en uppmärksammad dom , dessutom har en opinionsmätning gjort där 70% av danskarna har sagt att de är positiva till aktiv dödshjälp (eutanasi)

Andra länder i Europa som tillåter aktiv dödshjälp är Schweiz, Holland och Belgien, annars är aktiv dödshjälp förbjudet i hela världen.

Frikänd

Den läkare som har stått åtalad för att ha dödat den dödssjuke 3 månaders babyn är nu frikänd.

Det är skönt att rätten har kommit fram till att det är utom all rimlig tvivel att hon inte har gett babyn en dödande spruta.

Men… ska verkligen föräldrar som vill att deras dödssjuka barn ska lida ytterligare några dagar få göra på det här sättet?

Att polisanmäla läkaren och sjukhuset för att de vill ha svar på frågor.

Kan man inte ha samtal med personalen för att få svar på sina frågor, har det här lindrat deras sorg, att förstöra en annan människas liv?

Läs mer i Aftonbladet, Expressen, DN, SvD

Men än en gång väcker det här frågan om aktiv dödshjälp till dödssjuka människor. Det är helt okej att  hjälpa ett gammalt och sjukt djur att somna in, men det är inte okej att hjälpa människor.

Varför?

Vad är vi så rädda för? När livets slut ändå är nära, måste det vara skönt att få somna in utan smärtor, när det inte finns något mer här i livet att få, att vara bunden till en säng i ständiga smärtor, om man då vill välja bort livet, måste man få göra det. Det är barmhärtighet.

Detsamma gäller när barn föds som är bortom all hjälp, låt dessa små stackars varelser få somna in, istället för att förlänga lidandet med alla tillgängliga hjälpmedel.

Och jag är inte på något sätt för att hjälpa folk med ångest och /eller depression att dö, det är något helt annat, som oftast kan avhjälpas med terapi.

Läs mer om dödshjälp på wikipedia

Många organisationer, speciellt handikapporganisationer är rädda för att folk skulle tvingas till självmord. Självklart skulle det tänkesättet inte ens en gång få förekomma.

Min tanke är att när man är vid sina sinnes fulla bruk och myndig kan skriva ett slags testamente, typ som en organdonation, där man frånsäger sig möjligheten till upplivning och om man får såna skador så att man inte kan återgå till sitt gamla liv, eller till ett värdigt liv, ska möjligheten till assisterat självmord (aktiv dödshjälp) kunna fås. Eller när ett sjukdomsförlopp har gått så långt att det inte finns någon återvändo, ska jag som en vuxen och myndig person själv få välja när jag vill dö.

Det är aldrig någon annan som ska kunna ta det beslutet åt en.

Bra är ju också att man har pratat med sina anhöriga vad man vill och hur man känner så att de är väl införstådda med det.

Om man vill stödja arbetet med aktiv dödshjälp kan men bli medlem i RTVD – Rätten Till en Värdig Död

Barmhärtighet i livets slutskede

Nu när rättegången pågår ang den läkare som påstås att gett den 3 månaders babyn en dödlig dos narkosmedel uppstår än en gång frågan om aktiv dödshjälp.

Vad jag förstår från vad jag hört och läst i media var barnet dödssjukt, respiratorn var avstängd och barnet hade bara några timmar kvar att leva.

Varför är det då fel OM läkaren givit barnen en dos att somna in smärtfritt, istället för att lida och kämpa för sitt liv i förtvivlan?

Vilka är vi att sätta oss till doms över döden och förlänga livet och lidandet i onödan?

Det är okej att avliva sjuka djur, men inte dödssjuka människor.

Läs mer och lyssna på Sveriges Radio, läs mer i DN, SvD, Expressen, Aftonbladet