The Grand Budapest Hotel

När jag såg trailern för the Grand Budapest Hotel tänkte jag att det här kan ju vara en rolig film. När jag fick höra att det var en Wes Anderson film blev jag tveksam och ville inte se den på bio. JK och jag bestämde oss för att se den när den kom på DVD.

Och vad ska jag säga, den är klart bättre än både the Royal Tennenbaums och Moonrise Kingdom, men den är udda, det är nog det snällaste man kan säga om filmen. Jag hade nog hellre sett Quentin Tarantino sätta tänderna i den här filmen.

Jag blir alltid lika förvånad när så många stjärnskådespelare är med i filmer som inte talar till den stora massan, de kan inte ens få de gager de är vana vid.

Filmen handlar om den lille pojken Mustafa som får jobb som piccolo på det stora hotellet och lärs upp av den magiske och legendariska conciergen Gustave H (Ralph Fiennes). Det blir ett äventyr utan lika när den rika Madame D (Tilde Swinton) avlider i sitt hem och Gustave åker dit för att betyga sin aktning, han blir kvar när testamentet läses upp och han ärver en fin och dyr tavla och släkten ogillar det i allra högsta grad, nu börjar jakten på att ta ifrån Gustave tavlan och Mustafa blir Gustaves förtrogna. Alla förvecklingar påminner lite om buskteaterns spring i dörrar.

Det var absolut ingen film för mig, men den tilltalar säkert andra.

Cadillac Records

Cadillac Records är en film skivbolagets Chess tillkomst och om de artister som var knutna till bolaget.

50-talets Chicago och rock’n’roll, sprit, knark, kvinnor och rasism.

Vi får se och höra artister som Muddy Waters (Jeffrey Wright), Chuck Berry (Mos Def), Howlin’ Wolf (Eamonn Walker), Etta James (Beyoncé Knowles) m fl.

Som alltid lurar skivbolagsdirektörerna artisterna genom att ge dem gåvor och sen när de vill ha pengar får de veta att de redan fått pengarna, när de fick bilen, huset, möblerna osv.

Man får också se hur det var för de svarta artisterna, beundrade på scenen men misshandlade av polisen när de gick på gatan.

Filmer som visar hur det var då är intressanta även om det är väldigt tillrättalagt, men om bara hälften är sant och tillsnyggat är det tillräckligt hemskt ändå.

Midnatt i Paris

Midnatt i Paris är en romantisk komedi av Woody Allen.

Ibland när man hyr en film blir det en fullträff, speciellt när man inte vet ett dugg om filmen innan man hyr den. Den här filmen hör till den kategorin.

JK och jag hade bestämt att vi skulle hyra film den här helgen och eftersom vår videbutik har erbjudaden om att hyra 3 filmer för 100 kr i en vecka försöker man alltid hyra 3 filmer i taget. Vi hade bestämt att vi skulle hyra ICE 2020, som var en ren flopp tyvärr och Captain America, sen skulle jag försöka hitta en tredje film. Jag kikade runt och bestämde mig till slut för Midnatt i Paris.

Jk var väl inte direkt överlycklig när han såg mitt val men han brukar finna sig i mina romantiska komedier som jag väljer, men vi var båda väldigt nöjda med den här filmen.

Den handlar om Gil (Owen Wilson) och Inez (Rachel McAdams) som är med hennes föräldrar i Paris. Medans Gil vill uppleva atmosfären i Paris och skriva på sin roman, så vill Inez umgås med vänner och göra turistiga saker.

Efter en kväll med för mycket vin vill inte Gil följa med de andra till en nattklubb utan tar en promenad hem till hotellet, när han vilar sig på en trappa kommer en gammal bil och stannar och plockar upp honom och tar honom med till 20-talets Paris, där för han träffa alla de stora författarna och konstnärerna som levde i Paris såsom Ernest Hemmingway, Cole Porter, Zelda och Scott Fitzgerald, Pablo Picasso, Salvador Dali (Adrien Brody) m fl.

Dessutom träffar han Picassos älskarinna Adrianna (Marion Cotillard) och blir förälskad.

Varje natt färdas han tillbaka till 20-talet och njuter av den tillvaro som han önskar var hans.

Han får hjälp av Gertrude Stein (Kathy Bates) med sin roman och till slut ställs allt på sin spets i hans verkliga liv, vill han gifta sig med Inez, vill han bo kvar i Kalifornien, vill han fortsätta skriva för Hollywood.

Karaktärerna är helt underbart uppbyggda och skådespelarna gör ett strålande jobb. Det här är en roliga film, med flera ställen där man skrattar gott, inte elakt utan för att det är dråpligt och gulligt, mycket romantik och kärleksfullt med viss ironi.

Ska du bara hyra en film hyr den här.

Splice

Splice är en film som jag varit nyfiken på länge.

Filmen handlar om två forskare som klarar av att få humant DNA att koppla ihop med animalt DNA. Det skapar en egen liten varelse.

Allt hemlighålls eftersom de inte ha tillåtelse att göra detta.

Och självklart skapar det problem.

Filmen kategoriseras som Drama/Thriller, ett drama är det absolut och visst är det hemskt vissa stunder, men en thriller eller skräckis är det inte, kanske lite mer science fiction.

Eller skräcken är väl i så fall att man inte ska fingra på naturen och skapa det som inte är meningen att skapas.

Filmen är klart sevärd.

the Village

Jag har avstått från att se the Village för att jag trodde det var världens skräckfilm,

Så fel jag hade.

Visst är det en skräckis på ett sätt, men mer för att de ovetande i byn har blivit uppskrämda av byrådet.

Byrådet som byggt en by långt ute in the middle of nowhere för att slippa stadens skrämmande busliv.

Filmen utspelar sig på slutet av 1800-talet (själv trodde jag att byn levde på 1800-talet men verkligheten var nutid), i skogen runt byn bor det farliga och läskiga varelser som man måste akta sig för.

Men till slut kommer verkligen ifatt byn, byfånen hugger ned en man för att han ska gifta sig med flickan byfånen älskar.

Man skickar iväg flickan – som är blind – genom skogen till staden för att köpa medicin för att rädda mannen hon älskar (han som är nedhuggen).

Resten är upp till dig att orka se.

Slutat är överraskande, men en skräckis är det inte, även om det finns spännande avsnitt i filmen.