Jakten på att vara med

Föräldrar av idag är så rädda för att deras barn inte får ‘vara med’ att de gör nästan vad som helst för att köpa kompisar till ungen.

Den senaste trenden är att arrangera temakalas på stan.

I SvD kan man läsa om kalas på Livrustkammaren, med föreläsning om prinsar o prinsessor, kungakronor på barnens huvud, utklädnad och fest i stil med medeltiden.

De flesta museum i Stockholm arrangerar temakalas, idag duger det inte med ett kalas på McDonalds eller temalek hemma med t ex fiskdamm.

Jag tycker att man borde lära sina barn att det är okej att inte vara som alla andra, att olikheter är bra.

Men de här föräldrarna har själva gjort allt för att passa in och ‘få vara med’ att det överför sin skräck för utanförskapet direkt på sina barn.

Och hur känns det för det barnet i klassen som inte blir bjuden eller vars föräldrar inte har 200-500 kr/person att hosta upp för dylika kalas.

Jag tycker att överkonsumtionen har nått ett kritiskt läge när vi lägger ut så mycket pengar på barnen som egentligen lika gärna kan leka i en skogsbacke med kottar o pinnar och tycker det är lika kul.

Har en arbetskamrat vars son går på en privatskola där det ska vara bio och McDonalds på kalasen, bio??? det är väl inget kalas.

Tänk om föräldrar ändå vågade att stå upp och stå ut för sina barn.