Jazz and the 80’s – the Complete Collection

Det är inte ofta jag blir förtjust i ‘ny’ musik men idag när vi åt frukost på Cadierbaren säger JK hör det är Tainted Love de spelar. I bakgrunden hörde man något jazzigt som spelades lagom högt och var lagom soft.

Jag letade på nätet och hittade att det var från skivan Jazz and the 80’s – the Complete Collection.

Oftast ogillar jag covers, speciellt om de är dåligt arrade, men här är det så himla skönt gjort, man hör melodislingan men det är jazzigt och lite funkigt och helt njutbart. Jag t o m gillade Prince Purple Rain.

Klicka på länken ovan och du kommer direkt in på skivan i Spotify.

#Bowie i Berlin

Vilken lycka! Jag och JK ska till Berlin ett par dagar i juli och igår läste jag i Antik & Auktion att utställningen David Bowie Is är i Berlin 20 maj till 10 augusti. Eftersom vi inte hade någon möjlighet att ta oss till London då uställningen var på Victoria & Albert så blir det spännande att kunna se den i Berlin istället.

Peace & Love 2012

Jag har aldrig varit ett fan av musikfestivaler i någon form, en och annan konsert har jag varit på och en av de bästa är faktiskt Billy Idol i Globen på 90-talet.

Så nu när jag läser i Aftonbladet att Billy Idol ska komma till Peace & Love i Borlänge, så sitter jag faktiskt här och funderar på om man inte skulle ta och göra ett festivalbesök för första gången i livet.

Gadda en gitarr och stöd Dalarnas museum

Dalarnas museum vill köpa en samling av Hagström gitarrer och behöver 1,8 miljoner kronor.

Så till helgen kan du tatuera in en gitarr eller en kurbits och betalningen går till insamlingen.

Hagströmgitarrerna är världsberömda, artister som Jimie Hendrix, David Bowie, Elvis Presley och Frank Zappa är några som har spelat på deras gitarrer.

Läs mer på DN, Hagström samlingen

When you’re strange

When you’re strange är en dokumentär om the Doors. Filmen handlar om åren 1965-71 och är extremt välgjord och med Johnny Depp som berättarröst.

Filmen är saklig och visar mycket arkivmaterial som aldrig tidigare visats, naket och rakt på sak. Inget döljs med drogmissbruk. Men det visar också deras fantastiska musik och deras populäritet när de var som bäst. Man får se hur det var i inspelningsstudion och på turnée. Och man får även se Jim Morrisons förfall.

the Runaways

the Runaways är en film om hur tjejbandet Runaways kom till med bl a stjärnan Joan Jett.

Jag visste inte speciellt mycket om bandet eller om Joan Jett, men det var en intressant och ganska hemsk film, som det oftast är när s k promoters tar hand om en bunt med tonåringar och ska göra dem till stjärnor och droger och sprit kommer tidigt in i bilden.

Joan Jett spelas av Kristen Stewart (mest känd från the Twiligth Saga), sångerskan Cherie Currie spelas av Dakota Fanning. Tatum O’Neal har en liten roll i filmen som Cherie Curries mamma.

Om man var med på den tiden, eller har planerar på att starta ett band, tror jag den här filmen ger mest behållning. Väl värd att ses, men vet men inte vilka the Runways var eller Joan Jett är tror jag man kan tycka det är ännu en jag vill bli rockstjärne film.

Oslagbart på Hamburger Börs

I förra veckan var jag, JK, dottern och hennes nya pojkvän på Hamburger Börs och såg showen Oslagbart med Niklas Strömstedt, Pernilla Andersson, Andreas Johnson och Petra Mede.

Showen var rolig och underhållande. Speciellt Niklas, Pernilla och Andreas var duktiga och sjöng alla sina populäraste låtar. Petra var sisådär, när hon gick ner till publiken och körde stå upp var det kul, men sen hade hon en lång monolog om att skaffa barn osv och det var bara tråkigt och man satt och skruvade på sig.

Gillar man gå på krogshow ska man absolut passa på och se den här, det är nästan 2,5 timme av fartfylld musik, underhållning, dans och akrobatik, men man ska absolut inte gå till Hamburger Börs för maten för den är usel och alldeles för dyr.

Rockfoton av Henry Diltz

Jag läste i SvD imorse att galleri M2 har en utställning av fotografen Henry Diltz.

Henry Diltz är vad man kallar för en rockfotograf. Han har bl a fotograferat massor av skivomslag plus hängt med massor av band på turné.

Så jag frågade JK om han hade lust att åka dit och titta, efter mycket letande hittade jag galleriets hemsida och efter ytterligare lite letande när de skulle öppna.

När vi kom till Grev Turegatan hade de inte öppnat och vi såg inget om att det skulle finnas ett galleri i närheten, jag försökte ringa galleristen, inget svar. Det kom fler människor och ingen visste något, till slut kom det en kille som visste att man gick in genom Filippa K och sen skulle det vara en trappa upp. Men som sagt inget var öppet.

Vi gick till café Albert för att ta en fika, när vi var klara skulle dottern visa mig ett nagellack och JK sprang väg till bilen för att lägga i mer pengar. På vägen till bilen såg han att nu hade de öppnat, så efter vi hade kollat nagellack och jag köpt ett gick vi dit för att kolla in bilderna.

Det var ett litet rum, kanske ca 30 kvm, med fina fotografier av Henry Diltz, mest var det på Crosby, Still and Nash, men även några på Jimi Hendrix, Neil Young och Eagles.

En av anledningarna till utställningen är utgivningen av Henry Diltz bok Californa Dreaming

Alice Cooper

Idag när JK o jag var på väg från NK till tunnelbanan vid T-centralen stannade JK upp och så sa han: Var det inte?

Vem då frågade jag. Nej det var nog fel svarade JK. Nej vem var det säg sa jag då.

Alice Cooper sa JK, han gick nog precis in på H&M.

Vi följer efter sa jag. Vi gick också in på H&M och gick snabbt efter, vid ett ställ med tröjor hade han stannat till och jo det var Alice Cooper.

Gå fram och hälsa väste jag till JK. Nää svarade han gör det själv. Okej tänkte jag och gick fram till Alice Cooper.

Is this Mr Cooper frågade jag. Yes it is svarade Alice Cooper. Då sa jag att jag hade hört att han skulle komma till Stockholm för en konsert. Jo ikväll var hans svar.

Jag tog hans hand och berättade att jag precis häromdagen hade berättat för min dotter att jag 15 år gammal hade sjungit Schools Out med min kompis i en skivaffär.

It’s an anthem svarade Alice Cooper. Och 40 år gammal svarade jag.

Sen frågade jag om vi kunde få ta ett foto vilket vi fick och då kom en crew och sa att JK kunde vara med så skulle han ta kortet.

Det här ÄR stort 🙂

Läs Expressens recension från konserten

Sitter här och blir nostalgisk

På 4an gick en reklam för sommarens programledare och jag blev påmind om en av Pugh Rogefeldts låtar – Vandrar i ett regn.

Så nu sitter jag och JK och spelar Pugh på Spotify, sjunger med och blir nostalgisk.

Kolla in på Pughs hemsida