#EFIT #EttFotoITimmen lördagen den 16 juni 2018

Så var det dags för EFIT igen, som är precis som det låter, Ett Foto I Timmen.

Här kommer min dag

8-tiden bestämmer jag mig för att göra EFIT idag. Är inte supersugen.

9-tiden är det dags för dagens pillerskörd

10-tiden äter vi frukost på Cadierbaren, som de flesta lördagar eftersom vi gillar att skämma bort oss lite grann

11-tiden läser jag en rolig bildinsändare i fredagens SvD

12-tiden fotar jag maken som sitter och läser på sin platta (alltså en analog platta 😉 )

13-tiden postar jag ett happy mail till Tyskland som jag gjort iordning tidigare, adresser får man via youvegotmail.club

14-tiden så kan man bara älska det fina vädret

15-tiden spelar jag lite spel på telefonen (Homescape)

16-tiden tittar vi på en töntig ungdomsfilm (Jennifer’s Body) på Netflix

17-tiden sitter jag och spelar spel på datorn (royal games) medans töntfilmen går i bakgrunden

18-tiden så är jag i köket, och det händer inte ofta

19-tiden är det dags för middag, ute på vår balkong

20-tiden går den en repris av en Harry Potter-film

Och det får bli sista bilden för idag, mer spännande än så här blir inte min dag

Tack till dig som kika in och ett extra tack till dig som lämnade en kommentar.

Sjuk, sjukare, sjukast

Jag är nog den friskaste sjukaste människa som går i ett par skor, eller är jag den sjukaste friskaste människan? Så här ligger det till:

Igår var jag hos doktorn och fick veta att jag har den autoimmuna sjukdomen Lichen sclerosus. Det är ett tillägg till alla andra åkommor jag har som egentligen inte gör att jag är direkt sjuk, men ändå sjuk. Svårförståeligt, jepp, det är det för mig med.

Jag menar, i botten har jag fibromyalgi, som jag har levt med i större delen av mitt liv, jag blev diagnosticerad i början av 90-talet, och jag har trots den diagnosen jobbat heltid. Även då fick jag veta att jag har astma, jag har under hela min uppväxttid dragits med återkommande luftrörskatarrer, som troligtvis kunnat unvikas om jag hade fått medicinera mot astma. För mig är astman i sig inget hinder i mitt dagliga liv, mer än rökare och folk som parfymerar sig extremt mycket. Ja och så dom som kommer till jobbet och är förkylda istället för att stanna hemma, för då blir jag självklart sjuk som ett brev på posten. Och mina förkylningar går inte över på en vecka som för ‘friska’ människor, utan det brukar bli ganska långvariga och har jag otur så utvecklar det sig till  – ja just det – en luftrörskatarr, med antibiotikabehandling.

Man kan ju tycka att det är nog där, men icke sa nicke. I början av 2000-talet fick jag operera bort min livmoder för att jag hade ett 10 cm stort myom som växte rakt igenom livmodern. Som tur var fick jag behålla äggledare- och äggstockar.

Några år efter fick jag veta att jag hade Graves sjukdom, och de upptäcktes efter att jag haft hjärtklappning, humörsutbrott och diaree som gör Montezumas hämnd till en vattenpöl, så jag gick till cityakuten och de tog lite prover och blev sedan remitterad till Södersjukhuset. Som tur var gick det över efter ca 2,5 år.

Så nu är ju allt frid och fröjd. Psst, nej nej nej, livet ska inte vara enkelt. Pga bla Graves sjukdom, hamnade jag i depression och var sjukskriven för det i flera omgångar. Dags att byta jobb, och knä. Artros i vänster knä som gjorde att de fick byta ut mitt knä. Lätt som en plätt, eller? Innan jag fick byta knä, var jag tvungen att gå ned i vikt, och doktorn skickade en remiss för en Gastrisk bypass. Nu skulle mitt liv bli perfekt, gå ned i vikt, få ett nytt knä och livet leker. Pyttsan, för mig var denna operation ett helvete, visst jag åt för mycket, och framför allt godis. Men jag kunde leva ett normalt liv, utan passa mattider, utan att ständigt och jämnt vara hungrig och få kväljningar när jag åt. Så nej gastrisk bypass var inte min grej, dessutom så har jag nu gått upp 20 av de 40 kg jag gick ned, för orsaken till att jag är överviktig har man inte gjort något åt,  utan bara det kirurgiska ingreppet. Personligen tror jag att fler människor skulle må bra av terapi istället för kniv.

Nog om det, nytt knä, ny vikt, nytt liv. Jo då, men då började jag få andra problem, smärtor i magen och hjärktlappning (igen) inlagt på sjukhus i omgångar, vad kan det vara. Inget fel på hjärtat, inget fel på magen. Huvudbry för alla inblandande, inklusive mig. Tills jag en dag när jag hade varit hos sjukgymnasten insåg att glömt låsa bilen, glömt handväskan i bilen och ja glömt i princip allt jag skulle göra. Då körde jag direkt till vårdcentralen och det visade sig att jag helt enkelt var utmattad med ångest. Så dags för en lång sjukskrivningsperiod med antidepressivt (igen). Ja ångesten visade det sig när jag pratade igenom det hela med terapeuten har jag levt med i större delen av mitt liv, där ångesten har satt sig kroppsligen med hjärtklappning och smärtor i mage och rygg bl a.

Så nu är jag väl klar, med alla ‘sjukdomar’. Nope inte det heller. På årligt gynbesök blev doktorn lite konfunderad och skickade mig på ultraljud plus blodprovstagning. Vad hon misstänkte sa hon inte till mig, vilket gör att jag blev ännu mer stressad och ångestfylld. Jag hade inga förhöjda värden för cancer, men tydligen var de cellblåsor som jag hade inte bra så jag blev remitterad (igen) till sjukhuset för att se om man även skulle ta bort mina äggledare/stockar. Så det blev tid för op för att ta bort men det gick inte pga ärrvävnader i magen.

Toppen, tjoho, jag lever i alla fall. Dags att försöka börja jobba och det gick i fem månader, sen blev det sjukskrivning igen för utmattning. Och där kan man ju tycka att nu räcker det, jag håller helt med. Men för att bli remitterad för rehab, för nu går jag på företagshälsvården, så behövdes det tas en antal blodprov igen, och så kom det svar som var förhöjda, så jag fick ta om vissa blodprov och då visade sig att nu hade jag underfunktion på sköldkörteln – hypotyeros. Så det var bara att traska iväg till vårdcentralen igen och få mediciner mot det, livet ut.

Nu så räcker det nu, ja om man då bortser från att jag igår fick veta om den sjukdomen som jag började det här blogginlägget med, ja så ska jag göra nytt ultraljud för att kolla att de där cellerna inte växer.

Så ska vi börja från början igen –

1. fibromyalgi
2. astma
3. artros (knä, fingrar, rygg, nacke)
4. gastrisk bypass
5. ångest
6. cellförändringar (godartade?)
7. utmattning
8. hypotyeros
9. lichen sclerosus
10. och så måste jag väl lägga till övervikt då, fast det tar emot

Så är jag den sjukaste friskaste människan, eller den friskaste sjukaste människan, eller är jag ‘bara’ multisjuk? Säg det, men att må bra alla dagar, det är svårt.

 

Att leva med utmattning

Sen nästan 2 år tillbaka har jag varit sjukskriven för utmattning. Man kan tro att det är en ganska enkel sjukdom, vila lite så är man fit for fight igen. Men tyvärr så är det inte så.  Jag kan må jättebra den ena dagen för att nästa dag känna att jag knappt kommer ur sängen. Det är tufft att inte orka. I hjärnan är jag mitt vanliga jag, men i kroppen är jag inte samma person. Och vissa dagar inte i skallen heller. Jag glömmer saker, glömmer ord, orkar inte läsa, se på TV, gå på bio, träffa människor, varken familj eller vänner.

Och händer något som inte tillhör den vanliga inrutade rutinen som jag skaffat mig hemma, som också är tryggheten, då faller allt, och då menar jag allt. Ett ovänligt ord, en snäsning eller bara trixit att få upp blixtlåset på byxorna, som faller hela världen runt omkring en och jag ramlar ned i ett djupt hål som tar lång tid att kravla sig upp ur.

Den tuffaste biten är också att ha med jobbet och företagshälsvården. De gör allt för att pusha mig till att gå tillbaka till jobbet, och har jag en bra dag när jag är där, så visst klart jag ska börja jobba igen. Har jag en dålig dag ser jag inte ens morgondagen framför mig. Och hur förklarar man för någon som mår bra och i princip aldrig varit sjuk en dag i sitt liv att jag inte orkar tänka frammåt, inte en timme frammåt och speciellt inte kanske en månad eller två?

8 saker bara människor i depression förstår (och det går att applicera på utmattning också)

Denna artikel är ‘stulen’ från ViralKing

Det kan vara riktigt svårt för människor med depression att hantera de dystra känslorna. Här är åtta saker som deprimerade människor kämpar med- och åtta saker som du kan göra för att hjälpa en deprimerad vän.

350 miljoner människor lider just nu av depression, enligt ett uttalade från WHO.

För de människor som varje dag utkämpar en strid mot den eviga rökridån kan det vara riktigt svårt att beskriva vad som händer inne i huvudet. Både brist på vilja och den fysiska smärtan kan få människor att arbeta mycket dåligt i skolan, på arbetet och i sociala sammanhang. Och enligt WHO får många deprimerade människor även ångestsymtom.

Huffington Post bloggaren Lindsay Holmes har här gjort en lista med åtta saker som folk med depression förstår- och vad andra kan göra för att hjälpa.

1. Det är frustrerande att bli ombedd att ”skärpa sig”. 

Depression är inte något man bara vaknar upp från en dag och har kommit över. Och att föreslå det är inte att stödja.

Enligt depression experten John F. Greden är den typ av uttalande ett tydligt uttryck för okunnighet om psykiska sjukdomar: -När dina nära och kära inte förstår vad som händer med dig, kommer de svara med kommentarer som ”ta dig samman” eller sluta tycka synd om dig själv”. Säger experten till Huffington Post. – De förstår inte att det är en sjukdom och kemiska skillnader bakom det, så istället tar de till dessa typer av uttalanden… Det är förmodligen en av de största irritationsmomenten för deprimerade människor.

2. Människor förväxlar ständigt depression med sorg. 

Det är en vanlig missuppfattning att depression bara är ett resultat av att man är överdrivet ledsen.

Men de två sakerna har inget att göra med varandra, betonar terapeut David Kaplan:

– Folk slänger ordet ”depression” omkring sig på måfå. Men depression är en klinisk term- och ofta, när folk säger att de är deprimerade, tror de i själva verket att de är ledsna. Våra ord har mer makt än vi tror, och det är därför viktigt att skilja mellan de två, säger David Kaplan.

3. Det finns inget sådant som ”en liten seger”. 

För människor som lider av kronisk depression, existerar inte ”små segrar”- för varje seger är en stor seger.

För dem som inte lider av depression är vanliga vardagsrutiner naturliga åtgärder. Men för deprimerade människor är det svåra uppgifter, säger psykologiprofessor Jonathan Rottenberg. – Varför är de deprimerade i sängen hela tiden? Det är inte på skoj. Det beror på att deprimerade människor inte ens kan ta sig samman för att komma ur sängen. Nästan varje uppgift blir ett berg som ska bestigas, även enkla saker som att ta ett bad eller klä på sig.

4.”Brist på energi” är inte samma sak som den typiska eftermiddags dåsighet. 

När klockan är efter 3 på eftermiddagen, och du tänker att du lika väl kan ta dagen tredje kopp kaffe för att se fram emot en timmes frihet, är långt ifrån detsamma som låg energinivå som en deprimerad person ständigt upplever.

Den bristande motivationen innebär att depression ibland kan få dig att känna som om dina muskler inte fungerar, förklarar depression expert John F. Greden: – Det gör det mycket svårt att komma iväg till jobbet, att koncentrera sig, att skratta och att vara fokuserad när du har det så illa, förklarar han.

5. Det finns också fysiska symtom- och de är precis lika hemska som de mentala.

John F. Greden förklarar att det fanns en tid då depression ansågs vara ett humörtillstånd. Men det är ett stort missförstånd:

– För de flesta människor innebär sjukdomen även stora fysiska symptom. Resultatet är att man inte anser sig själv vara deprimerad, men tror att det är något annat fel, säger depressionsexperten. En depression kan faktiskt förvärra eventuella fysiska besvär, som du redan har. Andra fysiska symtom är rastlöshet, magbesvär, illamående, huvudvärk och muskelsvaghet. – De fysiska symptom, även de som är humörrelaterade påverkar deras livsmönster. Sade John F. Greden.

6. Saker som en gång var kul, inte roligt så länge. 

Depression drabbar även de som minst njuter av livet. Umgås med vänner, roliga aktiviteter och även romantiska och intima stunder med din partner verkar mycket mindre intressanta än vad de gjorde tidigare.

– Depression förändrar dit liv drastiskt, menar John F. Greden.

Bristen på intresse, tillsammans med de fysiska symptom, är två mycket viktiga faktorer när det gäller diagnos. Tycker du att någon i din umgängeskrets visar dessa tecken, rekommenderar experten att du kontaktar dem med ett öppet sinne och ger ditt stöd- t.ex. genom att hjälpa dem att få behandling.

7. Det är svårt att prata om sina deprimerade känslor.

När du är deprimerad kan det vara mycket svårt att sätta ord på det som pågår inne i ditt huvud- eftersom du vet att det inte är alla som förstår dig. Speciellt när din sjukdom är svår att förstå.

En undersökning visar att endast 25 % av de vuxna som lider av psykiska problem, känner att folk kan relatera till människor med psykiska sjukdomar. – En depression är en negativ syn på sig själv, förklarar John F. Greden. -Det är som om allt ses genom ett par väldigt mörka glasögon… det är helt normalt när man är deprimerad och att tänka att ingen förstår dig- och det är riktigt, riktigt jobbigt, säger experten.

8. Depression är av en obestämd storlek.

Varje deprimerad person upplever sjukdomen på sitt sätt- det är därför experterna rekommenderar vårdgivare att behandla depression med empati.

Huffington Post bloggaren Hannah Sentenac uttrycker det så här: – för vissa människor är medicin nödvändigt, för andra är lösningen långsiktig psykoterapi. Jag påstår inte att mitt sätt funkar för andra. Jag konstaterar bara att alla har sitt eget sätt att se ljuset i slutet av tunnel. Och det viktigaste är att hålla sig till den. Ge inte upp, skriver Hannah Sentenac.

 

Nagellack CND Vinylux

För ett par veckor sedan var jag på NKs Beauty Lounge och gjorde ögonbryn och fransar, samtidigt passade jag att göra en Quick manikyr. Det var paketpris på 600 kr vilket var helt överkomligt.

Jag vill självklart själv välja nagellack och färgen ser ni ovan, det jag inte visste var att detta nagellack var lite speciellt. Det sitter perfekt i minst en vecka, det enda rådet jag fick var att lägga på nytt topplack efter ca 3 dagar, vilket jag gjorde.

Lacket satt på perfekt på mig i över 2 veckor, när jag t o m bröt en nagel och var tvungen att klippa ned den, så splittrades inte nagellacket utan var snyggt på.

För dig som inte gillar olika lack som ska härdas med UV-ljus så är detta perfekt att ha på istället. Trots dusch, hårtvättning och annat pyssel med händerna var naglarna lika snygga hela tiden. I framtiden kommer jag alltid att välja CND Vinylux.

#RTVD – Rätten till värdig död

Jag är medlem i en organisation som arbetar för att det ska bli en lagändring angående aktiv dödshjälp (eutanasi), Rätten till värdig död.

Vi har ett diskussionforum på Facebook och jag brukar mest läsa vad andra gör och tycker omkring frågorna. Häromdagen var första gången som jag skrev ett inlägg, och det var för att trådskapren skrev att han tyckte att även kroniskt sjuka skulle ha rätt till dödshjälp.

Mitt svar var följande: ” Om vi ska få allmänheten med oss kan vi inte säga kroniskt sjuka och/eller handikappade eftersom det är oftast det argumentet som används mot dödshjälp. Vi måste vara tydliga med att det handlar om att inte förlänga lidandet för en person som inom en relativ framtid faktiskt ändå kommer att dö. Dödshjälp ska aldrig vara ett alternativ till självmord som är två helt skilda saker. Personligen tycker jag att om man mår dåligt i sin kroniska sjukdom som t ex diabetes osv, bör man söka samtalshjälp för att förstå sin sjukdom. Lever själv med en kronisk smärtsjukdom och skulle inte under några förhållande vilja dö för det, däremot har jag haft självmordstankar pga depression och utmattning, men en helt annan historia och där har samtal och medicin hjälpt mig att gå vidare.”

Problemet är att människor som är emot dödshjälp de är så rädda för själva döden, och tror också att man vill ‘göra sig av’ med gamla, kroniskt sjuka, handikappade och allmänt besvärliga människor. Men det är ju inte det det handlar om. Utan att när man är i livets slutskede, oavsett ålder, ska man kunna välja om man vill dö sakta och kanske med stort lidande, eller att avsluta det här och nu eftersom man troligtvis ändå redan är föreberedd på att man kommer att dö och inte vill lida, att t ex sakta kvävas till döds kan inte vara det ultimata sättet att dö på.

På de dödshjälpskliniker som finns i Europa, kan man heller inte bara komma för att dö, utan man måste ha läkarintyg på sin sjukdom, och läkare där ska bedöma att man inte kommer att leva länge till. Så det är inte ‘självmordskliniker’ som motståndare kallar det för.

Men precis som abortfrågan är extremt infekterad för motståndare, är tyvärr även dödshjälpfrågan det. Varför är vi så rädda för att dö? Vi kommer alla att göra det någon gång i framtiden. Jag är mer rädd för att bli liggande som ett paket på ett sjukhus och enda möjligheten att ‘överleva’ är med hjälp av maskiner och smärtstillande, nej tack, det är inte så jag vill dö, sakta och smärtsamt.

Du som läser min blogg och är för aktiv dödshjälp, gå in på RTVDs hemsida och bli medlem och stöd oss i kampen.

 

Bråck på stora kroppspulsådern i magen

Häromdagen ringde doktorn från vårdcentralen för att berätta resultatet av obduktionen av mamma.

Det visade sig att den stora kroppspulsådern i magen hade spruckit, hon hade alltså ett bråck sen ganska lång tid tillbaka.

Det som oroar mig mest är att det finns en viss ärftlighet och även om det är vanliga med denna typ av bråck hos män så finns det ändå en risk att även jag kan ha det. Doktorn rekommenderade mig att se till att jag får min mage ultraljudsundersökt samma år jag fyller 60 för att sedan gå på regelbundna kontroller.

På vårdguiden 1177.se kan man läsa mer om den här sjukdomen

Plötslig hörselnedsättning

Ibland känns min blogg som en medicinblogg, jag har bloggat om min gastric bypass operation, om min knäoperation och lite grann om hur det är att leva med kronisk smärta som fibromyalgi plus depression. Däremellan försöker jag blogga om det som intresserar mig och det är böcker, film och konst.

För ca 1,5 vecka sedan vaknade jag av att vänstra örat kändes konstigt, det kändes som om jag inte hörde och det surrade skitjobbigt. Men jag gick till jobbet ändå men efter halva dagen var jag tvungen att gå hem eftersom jag blev så trött av allt surrande. På lördagen låg jag hela dagen, helt utslagen av ljudet i vänstra örat, jag var dessutom yrslig och mådde illa. På söndagen mådde jag lite bättre, men jag hörde fortfarande dåligt. På måndagen stannade jag hemma från jobbet, jag kände att det här funkar inte att sitta på jobbet  med surret i örat plus att inte höra, dessutom skulle de komma med vår nya diskmaskin o tvättstapel, så JK kunde gå till jobbet och jag var hemma läste mail och väntade på leveransen, men han stannade också och jobbade hemma.

Jag ringde också till vårdguiden på morgonen och den syrran jag pratade med tyckte det lät som om jag hade vaxpropp (vilket jag aldrig haft i hela mitt liv) så JK åkte iväg och köpte grejer så att jag skulle kunna fixa det. Och det blev ju såklart inte bättre faktiskt nästan värre. Jag ringde vårdcentralen på eftermiddagen och syster där sa att jag absolut inte fick göra några fler försök med att ta bort en ev vaxpropp, jag kunde t ex ha öroninflammation, nu hade de inga tider kvar men hon tyckte jag skulle komma in på den öppna mottagningen på tisdagmorgonen.

Sagt o gjort, tisdag morgon och vårdcentralen nästa, JK följde med mig, eftersom jag kände mig yr och ostadig vågade jag helt enkelt inte att ta mig till doktorn själv. Efter en stunds väntan fick jag träffa en jättetrevlig AT-läkare som tog sig an mig med liv o lust, hon gjorde alla möjliga undersökningar, dels för att utesluta att det kunde vara något neurologiskt. Till slut skrev hon en remiss till Öron- näsa och halsmottagningen på Södermalms Läkarmottagning.

När jag var klar hos doktorn var JK tvungen att åka till jobbet, men eftersom dottern hade opererat halsen förra veckan kom hon in och åt frukost med mig medans vi väntade på att mottagningen skulle öppna så att jag kunde få boka en tid.

Kl 11.40 fick jag en tid till doktorn och när jag till slut kom in till honom gjorde han i stort sett samma typ av undersökning som på vårdcentralen plus att han kollade mina ögonrörelser med en kamera. Han konstaderade att min vänstra öga hängde inte med som det skulle och det var tydligen ett tecken på att man hör dåligt på samma öra.

Han ville att jag skulle komma tillbaka nästa dag för att göra en  hörsetest och träffa honom. Dessutom ville han att jag skulle börja med en stark kortisonbehandling för det kunde hjälpa.

På onsdag förmiddag var jag tillbaka på läkarmottagningen för att göra hörseltestet, det gick bra, tror jag. Och efteråt fick jag träffa doktorn och eftersom de kollar hörseln på båda öronen jämför de det ‘friska’ örat mot det som man tror är dåligt och då visade det sig att jag hörde sämre på det vänstra örat och främst diskantljud.

Doktorn konstaterade plötslig hörselnedsättning. Problemet var att när jag var hos honom mådde jag ganska bra och kände att det här går över. Doktorn frågade om jag behövde något och jag tyckte men äsch allt är ju så himla bra (typiskt mig som alltid ska vara så djävla duktig) och jag fick en ny tid i december för ny hörseltest och besök.

På eftermiddagen kom bakslaget, surra och huvudvärkt och ren o skär utmattning. Jag kände att jag ville vara hemma från jobbet resten av veckan men hade också en hel del att göra så jag kände att jag inte kunde, så jag gick till jobbet på torsdagen och på kvällen var vi på gymmet för vår första instruktion. Jag mådde helt klart piss och undrade hur jag skulle orka fredagen. Jag skulle ha möte med min chef och pallrade mig iväg men kände efter halva dagen att nu går jag hem. Och det var skönt, även om det surrar som fan och det är svårt att koppla av.

Och nu är vi här idag, måndag, läkarbesök på vårdcentralen då jag ska be om att få bli sjukskriven, i alla fall minst på halvtid ett tag frammåt för att orka med.

För nu har jag läst in mig lite på plötslig hörselnedsättning. Man vet inte vad det beror på, det händer, och försvinner det inte efter en vecka, brukar det bli permanent. Har man förlorat diskantljudet, blir det permanent.

Läs mer om plötslig hörselnedsättning, 117.se, wikipedia, karolinska.se.

Avhandling om användandet av kortison vid plötslig hörselnedsättning i Auris

Brasiliansk vaxning

Igår var jag och gjorde en brasiliansk vaxning.

Förr brukade jag raka mig, men det är något man måste göra minst varannan dag för att hålla sig stubbfri.

På Styling by Brazil kan man oavsett om man är man eller kvinna får en brasilians vaxning. Man kan självklart vaxa andra delar på kroppen också, själv passade jag på att göra benen samtidigt.

Visst var det lite pirrigt och nervöst att göra en brasiliansk vaxning, speciellt på en salong som man aldrig varit på förut och inte alls vet vad det är för människor som jobbar där.

Men tjejen som gjorde det var professionell och duktig, att ligga med hela härligheten naken och öppen var inga problem, hon smetade på vax, drog och tryckte för att det skulle bli så smärtfritt och enkelt för mig som möjligt.

Du kanske undrar vad brasiliansk vaxning är? Du har hört om det men inte vågar fråga för att inte verka alltför okunnig.

Brasiliansk vaxning är vaxning av ens mest intima kroppsdel. Och då tar de bort allt hår, både det som syns tydligt och det som växer runt blygdläppar och mellan skinkorna. Man får babylen hud. Sen bör man göra om det ca var 4e vecka för att man ska hålla sig hårfri.

 

#Dödshjälp kan bli lagligt i Danmark

Man kan läsa i DN att Folketinget i Danmark ska ta upp frågan om aktiv dödshjälp efter en uppmärksammad dom , dessutom har en opinionsmätning gjort där 70% av danskarna har sagt att de är positiva till aktiv dödshjälp (eutanasi)

Andra länder i Europa som tillåter aktiv dödshjälp är Schweiz, Holland och Belgien, annars är aktiv dödshjälp förbjudet i hela världen.