2018

Gott Slut och Gott Nytt 2018 önskar jag till min familj och alla mina vänner och självklart till alla de som läser min blogg.

Nyårslöften har jag slutat att avge, så det blir inga såna i år heller.

God Jul 2017

God Jul till alla mina nära och kära, och självklart till alla er som läser min blogg. Utan er hade det inte varit någon blogg

Glad Lucia

Det här är jag 1964, 8 år gammal. Då varje liten flicka vill vara Lucia.

Spermadonatorn

Nu när Fars Dag närmar sig så ser man på sociala medier frågan om hur du vill tacka din pappa.

Jag är glad för alla människor som har haft en närvarande pappa och speciellt en pappa att tacka för att han finns där för dig när du behöver honom.

I mitt eget fall är han numera degraderad till spermadonatorn. För det är allt han har varit. Visst han fanns som en make för min mamma mina första 8 år, men den mesta tiden jobbade han utomlands. När han var hemma söp han mest och var hotfull. Hans uppfostringsmetoder bestod i att hota och ge en örfil.

När jag och min bror var i just den åldern då föräldrarna skilde sig, skulle vi ut och åka båt med honom och en kompis till honom. Men vi blev kvar vid bryggan, för de var så fulla så de kunde inte styra båten. Utan istället började han gå på om hur tacksamma jag och  min bror skulle vara och vräkte glåpord över vår mamma till oss. Till slut blev vi så rädda och ledsna att när han inte såg, smög vi oss från båten och började gå hemmåt. Vi var i Lill-Jans skogen och var tvugna att ta oss till Ropsten för att sen försöka ta oss över till Lidingö, där vi bodde. Utan pengar och egentligen inte en aning om var vi var, började vi gå och det vi trodde var rätt håll. Då hör vi en bil rusa bakom oss, och i bilen sitter han och kompisen, aspackade, för att jaga rätt på oss. Vi blev så rädda att vi började springa in i skogen och lyckades (hur kommer jag inte ihåg) ta oss till Ropsten och få hjälp av en taxichaufför att ringa till mamma och hon fick prata med chaffisen som sen körde hem oss.

Efter det var han inte i alla fall inte min pappa längre utan bara hans förnamn. Genom åren har jag träffat honom, som tonåring och vuxen, då jag fått egna barn. Men han har alltid anklagat min mamma, genom mig om de mest absurda sakerna. Han skaffade sig en ny familj som han  prioriterade före allt annat.

Och nu är död, och han fortsätter att negligera mig och min bror genom sitt testamente. Han har gett bort allt han äger och har till sin fru och deras gemensamma son ska i sin tur ärva henne. Jo då han hatar oss för att vi är barn av hans f d fru.

Så vad har jag att vara tacksam över? Inte honom i alla fall. Och jag kan ärligt säga att jag hatar honom inte, för hat och kärlek är två motsatser, och om jag hatade honom skulle det betyda att jag hade önskat kärlek från honom. Men det gör jag faktiskt inte, kanske när jag var ett barn, men som vuxen kvinna med egna barn och barnbarn, slösar jag mina känslor på de som är värde det. Och jag är tacksam över att jag idag lever med en snäll man, har två vuxna barn och två jättegulliga barnbarn. Men han – spermadonatorn – har ingen del i det.

Ansjovis och äggmacka

Jag prenumererar på Hemmets åt min moster i Nashville. När jag sände de senaste tidningarna, passade jag på att skicka med lite svensk mat som jag vet att hon vill ha, som Kalles kaviar och ansjovis. Så den här bilden fick jag idag av henne.

En kärleksförklaring

Härom kvällen hade mannen och jag en diskussion.

Morgonen efter fick jag det här i ett e-mail från honom.

Det är inte för inte som du har haft Kali som gudinna när du var ung
för du är faktiskt en sorts Kali för mig som sätter fingret där det
känns som mest och du låter mig inte vila eller lata mig i fantasier.

Kanske låter knäppt men för mig är du en viktig del av mitt andliga
arbete på ett fysiskt plan.
Du är en människa med fel och brister som såras och ibland har en vass
tunga som kan klyva ved. Samtidigt är du den mest principfasta och
rakryggade individ som jag har träffat någonsin och vem kan inte
förälska sig i dig?

Saving Mr Banks

På Netflix har nu filmen Saving Mr Banks kommit och vi såg den i fredags. Den handlar om hur Walt Disney till varje pris ville köpa rättigheterna av författaren till Mary Poppins. Den förhandlingen har pågått i nästan 20 år.

Å ena sidan får man se författarens barndom i Australien och andra sidan får man följa hennes resa till Hollywood och Disney-studion och arbetet med att göra om boken till filmmanus.

För mig blev filmen lite långdragen, jag kände hur jag retade mig på Emma Thompson i rollen som P L Travers, medans Tom Hanks var en gladlynt Walt Disney som ville alla väl.

En film som inte lämnar några men efter sig. Man blir varken berörd eller upprörd.

Bråck på stora kroppspulsådern i magen

Häromdagen ringde doktorn från vårdcentralen för att berätta resultatet av obduktionen av mamma.

Det visade sig att den stora kroppspulsådern i magen hade spruckit, hon hade alltså ett bråck sen ganska lång tid tillbaka.

Det som oroar mig mest är att det finns en viss ärftlighet och även om det är vanliga med denna typ av bråck hos män så finns det ändå en risk att även jag kan ha det. Doktorn rekommenderade mig att se till att jag får min mage ultraljudsundersökt samma år jag fyller 60 för att sedan gå på regelbundna kontroller.

På vårdguiden 1177.se kan man läsa mer om den här sjukdomen

En systers brev till en annan syster

Det här brevet från min moster i Amerika lästes upp på mammas begravning idag.

Birgith, min syster, min vän…jag saknar dig så.

Vi höll ihop hela vår uppväxtid…i vått och torrt. Det var bara två års skillnad i vår ålder. Vi hade alltid så mycket roligt tillsammans. När vi blev tonåringar hade vi inte samma intressen men det gjorde ingenting, för vi hade roligt ändå.

När vi gick skilda vägar…du flyttade hemifrån och jag några år senare till USA, fortsatte vi  vår kontakt. Du och din familj besökte oss i Wisconsin med tanke på att bosätta er där. Tyvärr blev det inte av och ni flyttade tillbaka till Sverige. Oj vad tomt det blev när ni for.

När kontakten fortsatte via e-mail, tack vare din dotter Annika som hjälpte att starta en familjesajt, blev det så mycket lättare att “pratas vid” vilket vi gjorde så gott som dagligen. Nu går det inte en dag utan att jag tänker…att det här ska jag berätta för Birgith eller jag fotar något som jag är säker på att Birgith kommer att tycka om.

Min fråga är…varför var din tid slut här på jorden? Varför just du och varför denna tid? Du hade ju så mycket att se fram emot.

Saknaden är stor,

inte bara för mig, din storasyster Lillemor men också för Richard, Lisa och Walt

Birgith, min kära syster

Sov i Ro.

Julgranen 2013

Vi hade först inte tänkt sätta upp någon gran i år eftersom mamma gick bort och det kändes lite meningslöst och ledsamt.

Men igår var JK och jag barnvakt till barnbarnen  och då blev det så att vi som en gemensam aktivitet klädde granen. Först skulle JK gå ner i källaren som i princip ligger 5 våningsplan ned från vår lägenhet, utan hiss. Så först kom han upp med granen och sen fick han gå ned och hämta belysningen, som väger bly eftersom det är en amerikansk belysning med en transformator som säkert väger minst 5 kg.

Barnen hade väldigt roligt åt JK när han väl kom upp med det sista, de tyckte han såg rödkokt ut i ansiktet.

Så här fin blev granen.