Monthly Archives: november 2017

#EFIT – #EttFotoITimmen tisdagen den 21 november 2017

Så var det dags igen för mig att delta i Ett Foto I Timmen, i folkmun kallat för EFIT. Det är vad det låter som, ett foto i timmen. Så häng med på min dag, som inte blir vad jag hade tänkt mig, utan bara hemma, för det snöar i Stockholm och då blir det kaos. Inte för att jag förstår varför, det snöar varje år i hela Sverige. Så för att inte fastna i trafiken har jag ställt in mina ärenden, är inte speciellt sugen på att sitta i bilköer i flera timmar.

10-tiden – vaknar till snö och läser på Facebook att det är trafikkaos i Stockholm

11-tiden – lägger upp ett par julkort jag gjort på instagram (CuckooCardsandPaper)

12-tiden – kollar på mitt favoritprogram när jag äter frukost

13-tiden – åh vad jag älskar snö – NOT!! (utsikt från balkongen)

14-tiden – nyduschad och försöker mig på en selfie

15-tiden – kollar in lägenhetsbyte, vi funderar på att flytta in till stan igen, men det är svårt att få till byten. Alla väntar på den där perfekta lägenheten.

16-tiden – fikar på Gunnarssons, vinterns första Lussebulle, mums

17-tiden – dags för middag på Vapiano

och så resultatet

18-tiden – taket på toan i Skrapan centrum

19-tiden -öppnar ett Happy Mail jag fått. Happy Mail är så roligt att få, jag är med i en facebook-grupp, där vi byter roliga små överraskningar med varandra. Vill du gå med? Ansök här

och självklart måste jag har med lite postcrossing också, de här är korten som jag fick i brevlådan idag, de var från Tyskland, Taiwan och Ryssland

20-tiden – hela Sverige bakar

Och det får bli de sista bilderna för idag. Tack för att du kika in och ett extra tack till dig som lämnade en kommentar

Annonser

25 kommentarer

Filed under EFIT, Film/TV, Postcrossing, pyssel, Recept & Mat

Svart Stjärna av Jesper Ersgård och Joakim Ersgård

Ibland ramlar man över en bok som blir en av de bättre man läst på väldigt länge. Svart Stjärna av Jesper Ersgård och Joakim Ersgård är en sån bok.

JK och jag var i Åbo i helgen och hade ett par timmar att spendera innan båten gick tillbaka till Stockholm. Vi ville sätta oss på ett café och koppla av med något att dricka och läsa. Som tur är, så är Åbo två-språkigt så det var bara att gå in på en bokhandel som också hade svenska böcker för att leta efter något att läsa. Mitt val föll på Svart Stjärna. Visste inget om boken innan, men jag blev nyfiken eftersom den salufördes som en sci-fi bok.

Wow, jag säger bara wow. Vilken bok, spännande från första sidan utan att vara alltför detaljerad men tillräckligt beskrivande för att göra det intressant nog att fortsätta att läsa. Tyvärr har många sci-fi böcker en tendens att bli alltför beskrivande och förklarande, vilket gör att de blir långtråkiga och långa.

Så vad handlar boken om? En SAS-plan på väg tillbaka från USA försvinner på väg in för landning på Arlanda. Ingen vet vart det tog vägen, det bara försvann från radarn. En krisgrupp sätts ihop, där Thana Montgomery ingår. När de sitter i mötet ringer det till en av deltagarna. På telefonsvararen är Thana och Henry, i framtiden. De ringer från en telefon som funnits i förvaring de senaste tre veckorna och Henry sitter hemma i sitt hus och sörjer sin nyss avlidna hustru.

På väg till Dalarna med NASAs expert Dr Hyman försvinner även deras plan, till en annan planet. Var är de, vilken planet är de på, hur kom de dit och sist men inte minst, hur ska de komma tillbaka till jorden.

Boken är extremt spännande och de är svårt att släppa den, och nu när den är färdigläst, längtar man bara till att del 2, Svart Stjärna: himmel i lågor

Lämna en kommentar

Filed under Böcker / Ljudböcker

Spermadonatorn

Nu när Fars Dag närmar sig så ser man på sociala medier frågan om hur du vill tacka din pappa.

Jag är glad för alla människor som har haft en närvarande pappa och speciellt en pappa att tacka för att han finns där för dig när du behöver honom.

I mitt eget fall är han numera degraderad till spermadonatorn. För det är allt han har varit. Visst han fanns som en make för min mamma mina första 8 år, men den mesta tiden jobbade han utomlands. När han var hemma söp han mest och var hotfull. Hans uppfostringsmetoder bestod i att hota och ge en örfil.

När jag och min bror var i just den åldern då föräldrarna skilde sig, skulle vi ut och åka båt med honom och en kompis till honom. Men vi blev kvar vid bryggan, för de var så fulla så de kunde inte styra båten. Utan istället började han gå på om hur tacksamma jag och  min bror skulle vara och vräkte glåpord över vår mamma till oss. Till slut blev vi så rädda och ledsna att när han inte såg, smög vi oss från båten och började gå hemmåt. Vi var i Lill-Jans skogen och var tvugna att ta oss till Ropsten för att sen försöka ta oss över till Lidingö, där vi bodde. Utan pengar och egentligen inte en aning om var vi var, började vi gå och det vi trodde var rätt håll. Då hör vi en bil rusa bakom oss, och i bilen sitter han och kompisen, aspackade, för att jaga rätt på oss. Vi blev så rädda att vi började springa in i skogen och lyckades (hur kommer jag inte ihåg) ta oss till Ropsten och få hjälp av en taxichaufför att ringa till mamma och hon fick prata med chaffisen som sen körde hem oss.

Efter det var han inte i alla fall inte min pappa längre utan bara hans förnamn. Genom åren har jag träffat honom, som tonåring och vuxen, då jag fått egna barn. Men han har alltid anklagat min mamma, genom mig om de mest absurda sakerna. Han skaffade sig en ny familj som han  prioriterade före allt annat.

Och nu är död, och han fortsätter att negligera mig och min bror genom sitt testamente. Han har gett bort allt han äger och har till sin fru och deras gemensamma son ska i sin tur ärva henne. Jo då han hatar oss för att vi är barn av hans f d fru.

Så vad har jag att vara tacksam över? Inte honom i alla fall. Och jag kan ärligt säga att jag hatar honom inte, för hat och kärlek är två motsatser, och om jag hatade honom skulle det betyda att jag hade önskat kärlek från honom. Men det gör jag faktiskt inte, kanske när jag var ett barn, men som vuxen kvinna med egna barn och barnbarn, slösar jag mina känslor på de som är värde det. Och jag är tacksam över att jag idag lever med en snäll man, har två vuxna barn och två jättegulliga barnbarn. Men han – spermadonatorn – har ingen del i det.

1 kommentar

Filed under Familj, Memory Lane