Ibland vet man inte varför man valde en bok, och när man läser känns det som man har kastat bort sin tid. En sån bok är Min stora kärlek av Sarah Dunn. Det ska väl föreställa att vara någon slags romcom/chic-lit, men den är bara långrandig och flamsig.
Alisons pojkvän sen 4 år gör slut på telefonen och Alison är tvungen att upptäcka hur det är att vara singel igen. Och hon har panik. För hon längtar ju så himla mycket efter sin gamla pojkvän som har gått tillbaka till sin high school förälskelse.
Och så håller det på i hela boken. På ett putslustigt sätt, som inte är ett dugg kul.