Mannen hade läst att Stranger Things på Netflix skulle vara en bra serie. Och en bra serie vill man ju gärna se, i alla fall ge en chans. De tre första avsnitten var en lång transportsträcka innan det börjar hända någonting. Men har man väl tagit sig igenom de tre första avsnitten blir det riktigt, riktigt bra.
Mike (Finn Wolfhard), Lucas (Caleb McLaughlin), Will (Noah Schnapp) och Dustin (Gaten Matarazzo) är fyra stycken nördkillar som inte har det lätt i skolan, de mobbas av två stycken översittare men har tumme med naturkunskapsläraren. Alla fyra gillar rollspel och Mike är den som gör dem. Efter en sen kväll hemma hos Mike ska de andra grabbarna cykla hem. Men Will kommer aldrig hem, han är försvunnen. Samtidigt händer något på forskningsanläggningen som ligger lite utanför den lilla staden, och flickan El (Millie Bobby Brown) lyckas rymma.
Vad är det som händer med de som försvinner, för Will är inte den enda som försvinner. Vem är El? Och vad är det för hemlig forskning som sker? Man får svar på alla frågorna och man blir vekligen förflyttad till 80-talet, innan persondatorerna fanns, innan alla hade internet och innan alla hade mobiltelefoner. Det är uppslagsverk, biblioteket, fish-läsare, lärare och telefon som gäller när man vill veta något.
Winona Ryder som Wills mamma är en riktigt bra come back. Det är mer en fantasy korsad med sci-fi, än skräck, men visst finns det lite skräckiga inslag, som gör att man hoppar till, men de är inte ologiska, som det ofta är i skräckfilmer.
Aurora Aurum - Var dag med mig 