Sen nästan 2 år tillbaka har jag varit sjukskriven för utmattning. Man kan tro att det är en ganska enkel sjukdom, vila lite så är man fit for fight igen. Men tyvärr så är det inte så. Jag kan må jättebra den ena dagen för att nästa dag känna att jag knappt kommer ur sängen. Det är tufft att inte orka. I hjärnan är jag mitt vanliga jag, men i kroppen är jag inte samma person. Och vissa dagar inte i skallen heller. Jag glömmer saker, glömmer ord, orkar inte läsa, se på TV, gå på bio, träffa människor, varken familj eller vänner.
Och händer något som inte tillhör den vanliga inrutade rutinen som jag skaffat mig hemma, som också är tryggheten, då faller allt, och då menar jag allt. Ett ovänligt ord, en snäsning eller bara trixit att få upp blixtlåset på byxorna, som faller hela världen runt omkring en och jag ramlar ned i ett djupt hål som tar lång tid att kravla sig upp ur.
Den tuffaste biten är också att ha med jobbet och företagshälsvården. De gör allt för att pusha mig till att gå tillbaka till jobbet, och har jag en bra dag när jag är där, så visst klart jag ska börja jobba igen. Har jag en dålig dag ser jag inte ens morgondagen framför mig. Och hur förklarar man för någon som mår bra och i princip aldrig varit sjuk en dag i sitt liv att jag inte orkar tänka frammåt, inte en timme frammåt och speciellt inte kanske en månad eller två?
Aurora Aurum - Var dag med mig 