Jag är absolut inte något fan av Fast and Furious-filmerna, men på skärtorsdagen stod TVn på och det fanns inget speciellt att titta på och The Fast and Furious: Tokyo Drift började, jaja tänkte vi, den kan gå. Men hur det nu kom sig så fastnade jag ändå framför filmen, dels pga bilarna och racet och dels pga handlingen. Okej handlingen är ju inte den mest fantastiska, utan mer av typen sedelärande. Du ska stå upp för vem du är och ta konsekvenserna av det.
Men hur som; Lucas Black (Sean Boswell) är en strulig tonåring som älskar att raca med sin bil, men nu är måttet rågat, hans mamma pallar inte att hämta ut honom hos polisen fler gånger och han får en sista varning, skärp dig eller det blir fängelse. Mamman bestämmer sig för att Lucas helt enkelt får flytta till sin pappa som är marinsoldat på en bas i Japan, närmare bestämt nära Tokyo.
När han kommer dit märker Lucas av kulturkrockarna, men han blir förvånad när han märker att tonåringar i Japan är trots allt inte så olika tonåringar i USA, de gillar också bilar och att raca. Skolans tuffaste kille blir självklart utmanad av Lucas och sen är kriget igång. Och det blir bilracing genom Tokyos gator, i bergen och i garage, och det är väl i stort vad hela filmen går ut på.
Klart sevärd om man gillar bilar och racing, annars ska man nog se en annan film.
Aurora Aurum - Var dag med mig 