önskar jag min familj, mina vänner och alla bloggläsare
Månadsarkiv: december 2015
God Jul 2015
God Jul önskar jag alla mina läsare.
Hoppas att alla får en vilsam, vit (sprit- och drogfri) och glad helg med nära och kära.
Till Salu – Cadillac BLS Wagon 2.0 T Flexifuel -08
Till Salu – Cadillac BLS Wagon 2.0 T Flexifuel -08, automat, 175HK,GPS, 9100mil
Info: ABS bromsar, ACC/Klimatanläggning, Antisladdsystem, Antispinn, C-lås, CD-stereo, Elhissar fram och bak, Elspeglar, Farthållare, Fjärrstyrt c-lås, Färddator, Komplett ifylld servicebok, Multifunktionsratt, Navigator (GPS), Servostyrning, Sidoairbag, Stolvärme fram, Svensksåld, Vinter + sommardäck LM fälgar, Yttertemperaturmätare, BOSE högtalare
Pris 75 000 kr /prutmån finns vid snabb affär
Vid intresse skicka ett mess här.
Rummet
Jag var med i en novell-tävling på Tidningen Skriva, max 4000 ord och temat var spöken. Jag vann ingenting (jag hade nog missat att räkna antalet ord), men här kommer den;
Hon stod i hallen, skakade av rädsla. Mamma hade sagt åt henne att det fanns inget farligt i rummet. Det var bara att gå in. Det var mörkt i rummet, läskigt. Vem kunde veta vad som fanns där inne? Eller i garderoben eller under sängen, eller ännu värre bakom gardinen.
Hon kikade genom nyckelhålet till rummet, en svagt ljus silade genom gardinerna. Det kom från gatulamporna utanför. Hon såg ingenting annat.
Försiktigt tryckte hon ned handtaget, rädd för att dörren skulle gnissla, sköt hon upp dörren, sakta. Bara så mycket att hon kunde kika in i dörrglipan.
Där var sängen, nybäddad och fin och med alla gosedjuren upprade längst väggen. Och leksakslådan, garaget med alla sina bilar, och dockorna som satt på golvet i rad. Hon ryste till, det var läskigt med dockornas ögon, de bara stirrade rakt fram.
Men vad var det för fel på sängen, det var en kulle i sängen, som om någon redan låg i den. Hon backade bakåt in i hallen igen. Tvekade, skulle hon våga? Mamma ville att hon skulle gå in i rummet själv. Hon hade aldrig gjort det förut.
Plötsigt kände hon något som strök sig mot hennes ben. Det var bara lille Kisse. Hon blev trygg av Kisses närhet. Hon plockade upp Kisse och jollrade lite lågt med honom, men Kisse fräste till och spjärnade emot så att han kunde hoppa ned.
Hennes underläpp började darra, hon var nära till gråten. Hon visste att hon var tvungen att gå in i det där rummet alldeles själv. Men hon ville inte, ville att mamma skulle vara där. Men mamma hade sagt att hon var en stor flicka nu.
Hon kikade in i dörrglipan igen, den där kullen var kvar i sängen. Hon sköt upp dörren lite mer, så att det kom in mer ljus i rummet. Kullen rörde på sig, gnydde till. Hon smög sig sakta fram till sängen. Vem ligger i sängen undrade hon. Hon försökte stå på tå för att se, men nådde inte riktigt upp. Hon gick sakta runt sängen för att kunna se bättre.
Men den som låg i sängen, låg helt under täcket, det enda hon såg sticka upp var en blond, lockig kalufs. Hon blev mer nyfiken, kände sig jättemodig. Och kröp sakta upp i sängen för att kolla mer.
Hon kom nära kullen, snusade lite på det blonda håret. Och tog sin ena hand och drog försiktigt bort täcket från ansiktet. Det var en liten pojke som låg där. Med runda rosiga kinder och med tummen i munnen.
Hon fnös lite, tummen i mun, så barnsligt. Hon hade aldrig sugit på tummen. Hon drog ned täcket lite till för att kunna se lite mer. Pojken i sängen gnydde till, han blev nog lite kall. Han hade en rosa Hello Kitty pyjamas på sig. Och hans händer och fötter var pyttesmå. Hon tog en av pojkens händer i sin hand och strök den sakta. Pojken började vrida sig oroligt i sängen, gnydde igen.
Hon kände sig lite modigare nu, det här var inte så farligt. Mamma hade berättad vad som kunde hända och vad hon skulle göra. Hon tog båda sina händer och la på var sin sida om pojkens huvud. Tryckte lite försiktigt. Pojken började röra på sig igen, snodde runt lite, började gråta och ropa på mamma. Men ingen kom, för allt ljud som kom ut ur pojken förblev ljudlöst. Hon satt med händerna runt pojkens huvud, gapade och svalde ljuden. Sakta böjde hon sig fram mot pojkens mun och satte sin mun mot hans mun och drog in. Alla ljud, all luft och allt liv som fanns i pojken försvann.
Efter en stund låg pojken helt stilla. Hon satt på sängen, mätt och belåten. Hon var fylld av pojkens drömmar, minnen, ljud och liv.
Hon skuttade ur sängen, sprang ut i hallen, där mamma stod. Mamma tog henne i handen och sa att hon hade varit duktig, de gled båda ut genom den stängde ytterdörren utan att se sig om.
#EFIT – Ett Foto I Timmen – lördagen den 12 december 2015
Idag är det EFIT, och det är precis som det låter, man tar ett foto i timmen och delar det på sin blogg.
Jag är med ganska oregelbundet, men det här gången tänkte jag försöka vara med. Lämna gärna en kommentar när du kikat in, så besöker jag dig.
Kl 00.30 – spelar spel och tittar på TV, ska väl egentligen gå och lägga mig, men här sitter jag
Kl 01.30 – läser Lyckan, en kinesisk roman. Jag älskar kinesiska romaner, de har ett så underbart sätt att skriva på, mycket liknelser från djurriket.
Kl 02.30 – vaknar till, har svårt att sova, vilket i sig är inte är speciellt ovanligt, men det är värre nu i samband med utmattningen
Kl 03.30 – kisspaus
Kl 06.00 – vaknar av ett astmaanfall
Vaknar några gånger till men orkar inte ta några bilder.
Kl 10.00 – blir väckt av telefonen, pratar med sonen en stund, och sen ett parti med Quizkampen, utmana mig gärna, jag heter akalle där
Kl 11.00 – kollar in vad som har hänt på Facebook
Kl 12.00 – frukosten är klar
Kl 13.00 – På Bondens marknad Södermalm där det också var loppis
Kl 14.00 – fikadags
Kl 15.00 – fortsätter promenaden på Götgatan
Kl 16.00 – hemma igen och pysslar med bloggen
Kl 17.00 – fikar och tittar på House of Cards på Netflix
Kl 18.00 – tittar fortfarande på House of Cards
Kl 19.00 – fixar en kopp te, favorit just nu är Lipton Grön Citrus *mums*
Kl 20.00 – Tittar på Star Wars
Kl 21.00 – tittar fortfarande på Star Wars
Kl 22.00 – jodå filmen håller fortfarande på
Kl 23.00 – min nya hobby är färgläggning för vuxna, så detta har jag pysslat med underkvällen
Så det får bli min sista bild för idag, det lär inte hända så mycket mer idag. Tack för att du kikade in och kul att du lämnade en kommentar. Har jag inte besökt dig än, kommer jag att göra det under morgondagen.
Under EFIT
En fasansfull resa med m/s Victoria Tallink
Jag och svärdottern hade bestämt att vi skulle göra en kort resa till Tallin för att få vila upp oss, jag behövde miljöombyte och hon få göra någonting annat.
Men det var nog en av de värsta resor jag varit med om. Inte för att det stormade, jag blir inte sjösjuk och är inte heller speciellt rädd av mig. Men på sättet vi blev behandlade av personalen när en radioantenn blåste in i konferensen och vattenskadade den och några hytter.
Det enda vi fick veta var att vi var tvugna att vända tillbaka till Tallinn för ett ‘tekniskt fel’ . Vad som egentligen hade hänt det kunde familj och vänner läsa i Aftonbladet då Tallink hade gått ut med en presskommunike till media, men inte till passagerarna.
Personalen hade noll koll och gav vresiga svar. Och man kände sig faktiskt ganska maktlös.
Detta brev har jag skickat till TallinkSilja för att få ersättning.
”Jag vill klaga på det sättet vi behandlades på, på denna resa i samband med att båten fick ‘tekniskt fel’ natten mellan 4 och 5 dec.
När jag gick ned till informationen för att få veta mer, fick jag inga svar, bara axelryckningar och att allt skulle fixas nästa dag. Dessutom på morgonen har familjen läst i Aftonbladet om denna olycka med mer information än vad vi fick på båten. Hur kan SiljaTallink gå ut med information till media men inte till passagerarna?
Detta korta svar gjorde att jag hade svårt att sova resten av natten, jag kunde inte kommunicera med min familj då båtens wifi var hårt belastat. Min svärdotter var svårt sjösjuk och hade tagit tabletter för att kunna få någon vila över huvud taget.
På morgonen kommer nytt meddelande i högtalarna att de som skulle kliva av fick hämta nya biljetter eller pengarna tillbaka i receptionen, först kl 8 skulle de som skulle återvända till Stockholm få hjälp. Något jag finner extremt konstigt. De som ändå skulle av, hade ju lika gärna kunnat få en blankett i handen när de klev av med en skriven instruktion hur man begär pengar eller ny resa åter.
I informationshallen på båten var det oordnade köer av folk, det fanns över huvud taget inte något ordning på någonting, personalen kunde inte svara på frågor, kom inte in på bokningssidorna, eftersom båtens wifi delas mellan personal och passagerare, vilket lede till total överbelastning.
Efter flera timmars köande, fick mann rådet att gå ned till terminalen för att där kunde man också göra ombokningar, som tur var fanns det flera kassor öppna så att flera kunde få hjälp på en gång, men trots det hade man inte koll på vilka hytter som fanns lediga på återvändande båt Romantica så väntetiden var lång.
Till saken hör också att mitt barnbarn och min svärdotters barn, hade födelsedagskalas på lördagkvällen som vi skulle delta i, så vi bad om att få flyga hem, inget svar, vi fick bara nya biljetter till kvällens hemresa, pga det fick barnbarnet fira sin födelsedag utan farmor och sin mamma, vilket gjorde henne extremt ledsen, en 8-åring förstår inte varför de som är henne kärast inte kan komma, visst kan man förklara men hon är ledsen ändå.
Informationen har varit dålig, och det enda vi bjöds på som ersättning, var en middag i bufferestaurangen, det är ingen ordentlig ersättning, när kostnaden för mat och tid, är så mycket mer med en dag extra i Tallinn, som man dessutom faktiskt inte känner någon glädje över.
Vi har också fått en ny biljett för 4 pers i A-hytt, men jag och min svärdotter är två olika familjer, så det räcker inte heller som kompensation. Dessutom räcker biljetten bara tilll den sista april. Jag kan nog säga att varken svärdottern eller jag har någon lust att företa en resa med Tallink före sommaren.
Vi kräver full återbetalning av vår resa plus nya biljetter får våra resptive familjer alltså en resa för mig och en resa för min svärdotter som ska gälla till senast augusti ut.”
Så här såg det ut i Taxfreen efter att den stora vågen hade skadat antenn och fönster, jag var där när det hände.
Här kan du läsa artikeln och se en film från Aftonbladet