Apornas planet: Uppgörelsen

Jag hade sett fram emot att se Apornas planet: Uppgörelsen men blev grymt besviken. Filmen var alldels för platt och romantisk.

Det jag gillat med de tidigare filmerna är just det komplexa mellan djur och människa och hur vi människor förstör och inte förstår. Och när djuren, i det här fallet apor, för möjlighet att utvecklas så gör de uppror men blir de lämnade i fred bryr de sig inte om människorna.

Men i den här tredje filmen fokuserade man alldeles för mycket på mänsklis känslor applicerade på aporna, romans, svartsjuka, avundsjuka osv vilket på något sätt förtar den intelligenta och det konstruktiva i de tidigare filmerna.

Aporna bor i skogen långt från San Fransisco och bryr sig inte om människorna och människorna tar sig inte till skogen eftersom de vet att aporna bor där.

En dag kommer ett gäng med människor till skogen och springer på de apor som vaktar lägret, människorna vill ta sig till ett gammalt kraftverk för att se om det går att starta. De lyckas att nå till fredliga förhandlingar med aporna, men självklart urartar det sig, dels pga skjutglada personer i människo-gruppen och dels pga Caesars närmaste man egentligen själv vill ha makten.

Många apor och människor dör innan båda grupperna kan dra sig tillbaka och slicka sina sår, om det blir en uppföljare hoppas jag att den belyser apa/människa på ett helt annat sätt än det gjordes i den här filmen.