Ximen Nao och hans sju liv av Mo Yan

Jag brukar försöka i alla fall lästa minst en bok av varje Nobelpristagare i litteratur, när jag beställde böcker på CDON fick  jag fick erbjudande att köpa en inbunden bok för 49 kr så det blev Ximen Nao och hans sju liv av Mo Yan.

Den här boken är en underlag blandning av berättare, dels är den Ximen Nao som berättar som blev skjuten under revolutionen 1950 i Kina pga att han var jordägare och hade anställda och dels är det hans inkarnationer som kommer tillbaka till gården i Ximenbyn där Ximen Nao bodde och verkade. En andra berättare finns också och det är sonen (Lan Jiefang) till bonde Lan Lian, som arbetade hos Ximen Nao  men som numera är fribonde och en nagel i ögat i byns partistsyrelse som arbetade hos Ximen Nao. Boken spänner från 1950 till 2000. Från revultionen 1950 via jordbruks- resp kulturrevultionen till nutidens ekonomiska frihet.

Bokens berättelser känns väldigt surrealistisk eftersom det är djur som berättare om sina liv och känslor, samtidigt som det i sig nog är en ganska typisk kinesik berättartradition att sätta in djur och ge dem mänskliga egenskaper. Boken är tjock men relativt lättläst, om än att den kan bli lite långtråkig i vissa avsnitt då författaren hänvisar till sina andra böcker och skriver av långa styckten från dem.

Vad jag förstår har Mo Yan fått mycket kritik för sitt författarskap att han går den kinesiska regimens ärende, men så upplever jag inte boken utan tvärtom, man får i klartext läsa om  umbäranden för det vanliga folket, medan partifunktionärer lever gott när andra svälter och ser till att fylla sina fickor med mutor.

I det sista kapitlet är det den usla (hans egna ord) författaren Mo Yan som berättar hur det gick.

Mo Yan figurerar i varje berättelse från en liten pojke till en vuxen man.