Alla hans ex (the Little Black Book)

Alla hans ex (the Little Black Book) är en romantisk komedi med ett slut som man kanske inte riktigt förväntar sig.

Stacy (Brittany Murphy) bor ihop med Derek (Ron Livingston) och har precis fått jobb på en TV-station som co-producent för en dagshow (liknande Ricky Lake och Jerry Springer), ett av jobbet är att komma på idéer till kommande program. Samtidigt brottas Stacy  med sitt förhållande till Derek och hans ovilja med att ta med henne hem till föräldrarna och berätta om sina tidigare förhållanden.

Filmen är ganska tragisk i sitt utförande, drömmen om den rätte och det perfekta jobbet och hur allt bara rämnar för att det inte är perfekt.

Gatukatten Bob av James Bowen

Gatukatten Bob av James Bowen är en sann överlevnadshistoria. James har en träningslägenhet i London, efter 10 år av missbruk försöker han hitta en tillvaro att överleva. Han försörjer sig som gatumusikant och en dag när han kommer hem till sin lägenhet hittar han en övergiven katt i farstun, han ringer på hos grannen i tron att det är deras katt men de vet inte alls vems katten är så James tar med honom hem till sig.

I detta börjar en vänskap som räddar både James och Bob som katten får heta. En berättelse om vänskap, överlevnad, tro på sig själv och andra. En söt historia med ett lyckligt slut.

Man kan hitta Jams och Bob på Facebook.

Cavakungen av Kåre Halldén

Cavakungen av Kåre Halldén är en fristående fortsättning på Champagneführern, deckare inom wine crime genre.

Harald och Isabelle har flyttat till Spanien efter att Isabelle har sålt sin mark i Frankrike, hon vill fortsätta att göra champagne och köper därför en cava bodega. Men allt står inte rätt till i den lilla byn och när Isabelles bästa väninna blir mördad och hittas i Haralds och Isabelles trädgård blir det indragen i en konspiration som vitt överstiger deras fantasi.

Historien är intressant om än lite långdragen, det kändes ibland som att boken aldrig skulle ta slut, vilket är lite synd, men i det stora hela var storyn spännande och skrämmande.

In Time

In Time är en typisk amerikanska sci-fi-film. Full av konspirationsteorier och en värld ingen vill ha.

I en framtid inte alls lång ifrån dig kommer alla människor när de fyller 25 år få en pott med 51 år, när dessa 51 år är förbrukade dör du, och det enda betalningsmedel som finns är just dina år, månader, veckor, dagar, timmar, minuter och sekunder. Ju mer du förbrukar desto fortare dör du och ju mer tid du plussar på ju längre tid lever du och du blir aldrig än dag äldre än 25 år,. Självklart kan du tjäna ihop fler timmar, genom arbete, räntor eller att låna mot hög ränta. Städerna är indelade i olika zoner, där det kostar en massa tid för att ta sig igenom och självklart kostar det mest att ta sig in i den zonen där allra rikaste bor och verkar.

Will Salas (Justin Timberlake) ser sin mamma dö på gatan eftersom hon inte hade tillräckligt med tid för att köpa en bussbiljett och för att komma hem i tid för att skaffa mer tid. Han bestämmer sig för att han ska utmana systemet och får tag i 100 år som gör att han kan ta sig in i den fina zonen. Han tar in på hotell och går på casinot för att spela poker och lyckas väldigt bra, så bra att han plussar på sig 900 år. Han blir inbjuden till en fest gos finansmagnaten Philippe Weis (Vincent Kartheiser) för att spela lite mer poker, där träffar han Phillipes dotter Sylvia Weis (Amanda Seyfried) som lever ett tråkigt och övervakat liv.

Alla rika människor har livvakter eftersom tiden går att stjäla bara genom att ta någon i handen. För att göra en lång historia kort, Sylvia och Will börjar råna banker på tid och ger bort tid till människor allt för att skapa kaos och förvirring i ekonomin, vilket de också lyckas med. De blir jagade av timekeepers, men eftersom det är här en Bonnie and Clyde story med lyckligt slut …. så reser de vidare till nästa stad för att skapa mer förvirring i världen.

Det är kanske inte det bäst gjorde sci-fi-filmen, men helt klart sevärt en tråkigt måndagkväll.

Jazz and the 80’s – the Complete Collection

Det är inte ofta jag blir förtjust i ‘ny’ musik men idag när vi åt frukost på Cadierbaren säger JK hör det är Tainted Love de spelar. I bakgrunden hörde man något jazzigt som spelades lagom högt och var lagom soft.

Jag letade på nätet och hittade att det var från skivan Jazz and the 80’s – the Complete Collection.

Oftast ogillar jag covers, speciellt om de är dåligt arrade, men här är det så himla skönt gjort, man hör melodislingan men det är jazzigt och lite funkigt och helt njutbart. Jag t o m gillade Prince Purple Rain.

Klicka på länken ovan och du kommer direkt in på skivan i Spotify.

#EFIT – Ett Foto I Timmen – 13 juli 2013 (9 juli)

Idag är det EFIT – Ett Foto I Timmen, men jag gjorde min EFIT den 9 juli eftersom det var min födelsedag, så hela min dag postas på en gång, skriv gärna en kommentar när du besöker mig, det gör mig glad

Kl 7 – Jag öppnar födelsedagskortet jag fick från min dotter på tisdagen

Kl 8 – dags för en dusch

Kl 9 – selfie på balkongen (fast JK tog bilden)

Kl 10 – dags att fira födelsedagen med frukost på Cadierbaren

Kl 11 – här är gänger som firade mig, dottern, sonhustru, sonen  och JK

Kl 11.30 – fick vi födelsedagsbakelser som vi blev bjudna på

Kl 12 – nu är vi nästan färdiga med frukosten

Kl 13 – står vi i Åhlens p-garaget ( i veckan överraskade jag JK med att ha sålt vår gamla Jeep och köpt oss en begagnad Cadillac istället)

Kl 14.30 – hemma och ligger och slappar i soffan, ute skiner solen

Kl 16 – fotar jag födelsedagspresenterna

Kl 17 – spelar jag på Facebook

Kl 17.30 – sitter vi på Caliente och äter tapas och jag dricker sangria rose (kör inte) och JK dricker cola light (kör)

Kl 18.30 – hemma igen, nu en kopp te

Kl 20.30 – läser Ximen Nao och hans sju liv av Mo Yan

Kl 21.30 – vi tittar på ett inspelat Gypsy sister, JK älskar och förfasas över programmet

Kl 22 – nä nu är jag trött och orkar inte mer, dagen har varit lång och full av roliga saker och efter bara 4 timmars sömn natten innen tar krafterna slut, god natt

 

 

 

 

 

 

#Transformers 4 – Age of Extinction

Så har då Transformers 4 kommit på bio – Transformers: Age of Extinction. Nu är det ett x antal år efter det stora slaget i Chicago, då Autobots och Deceptions slogs mot varandra och Autobots förvisades från USA då man trodde att alla Deceptions var slagna.

Men det visar sig att många Autobots har gömt sig. Och det har skapats en hemlig styrka på CIA, Black operation, som ska jaga reda på alla ‘aliens’ i USA, det har t o m utfästs stora belöningar för den som tipsar.

Cade Yeager (Mark Wahlberg) är en uppfinnare och datatekniker som samlar på skrot, många har mist sina arbeten och försöker hitta på egna för att hanka sig fram. Cade är på skrotjakt, främst dataskrot och hittar en stor trailerdragare i en gammal biosalong, han får köpa den för några dollar. Han tar med sig den och börjar mecka med den, det visar sig vara Optimus Prime. Yeagers medhjälpare tjallar för CIA och helt plötsligt är hela gården full av soldater.

De lyckas fly och nu börjar jakten på Optimus Prime, hans mänskliga medhjälpare och vem är det som jagar och vad finns det för bakomliggande motiv att ta fast honom.

Det är 2 timmar och 45 minuters full action, filmen slackar lite i mitten, men annars är tempot högt och man sitter spänd för att få veta vad som ska hända i nästa scen.

Själv är jag barnsligt förtjust i Transformers-filmerna och speciellt katastroffilmer, vilket gör att jag får verkligen får full pott i den här filmen.

Schysst produktplacering i filmen av flera bilmärken, se mer här på engelska wikipedia

Ximen Nao och hans sju liv av Mo Yan

Jag brukar försöka i alla fall lästa minst en bok av varje Nobelpristagare i litteratur, när jag beställde böcker på CDON fick  jag fick erbjudande att köpa en inbunden bok för 49 kr så det blev Ximen Nao och hans sju liv av Mo Yan.

Den här boken är en underlag blandning av berättare, dels är den Ximen Nao som berättar som blev skjuten under revolutionen 1950 i Kina pga att han var jordägare och hade anställda och dels är det hans inkarnationer som kommer tillbaka till gården i Ximenbyn där Ximen Nao bodde och verkade. En andra berättare finns också och det är sonen (Lan Jiefang) till bonde Lan Lian, som arbetade hos Ximen Nao  men som numera är fribonde och en nagel i ögat i byns partistsyrelse som arbetade hos Ximen Nao. Boken spänner från 1950 till 2000. Från revultionen 1950 via jordbruks- resp kulturrevultionen till nutidens ekonomiska frihet.

Bokens berättelser känns väldigt surrealistisk eftersom det är djur som berättare om sina liv och känslor, samtidigt som det i sig nog är en ganska typisk kinesik berättartradition att sätta in djur och ge dem mänskliga egenskaper. Boken är tjock men relativt lättläst, om än att den kan bli lite långtråkig i vissa avsnitt då författaren hänvisar till sina andra böcker och skriver av långa styckten från dem.

Vad jag förstår har Mo Yan fått mycket kritik för sitt författarskap att han går den kinesiska regimens ärende, men så upplever jag inte boken utan tvärtom, man får i klartext läsa om  umbäranden för det vanliga folket, medan partifunktionärer lever gott när andra svälter och ser till att fylla sina fickor med mutor.

I det sista kapitlet är det den usla (hans egna ord) författaren Mo Yan som berättar hur det gick.

Mo Yan figurerar i varje berättelse från en liten pojke till en vuxen man.

#Cadillac BLS Wagon 2008

I onsdags ringde sonen och frågade om jag ville ta en fika med honom efter sjukgymnsaten, vilket jag självklart ville. Jag blir alltid avslappnad och glad i hans sällskap. Han ville sedan åka och kolla efter stolsben till en pall han skulle fixa till sin hall, så vi åkte til Sätra och det gick ganska fort, han frågade om jag kunde tänka mig gå förbi Citroen när vi ändå var där, han och hans sambo funderar på att byta bil.

Sagt och gjort, säljaren kom fram till oss, presenterade sig och sonen berättade vad han önskade sig, när han skulle visa vilka bilar han hade inne, gick vi förbi en Cadillac, en sån här ska du köpa tyckte jag till sonen. Nej tack svarade han. Själv kunde jag inte låta bli att kika in i bilen och provsitta den. En helt annan sak än en 10 år gammal misskött Jeep Liberty.

Hur som sonen ställde en del frågor till säljaren och det gjorde jag med, på bilen som sonen var intresserad av. Säljaren ville kolla saker i datorn och vi gick till hans säljstation, medans sonen ringde till sambon började vi prata om Cadillacen, för enl säljaren var det fem intressenter på den. Vilket jag då menade på att om någon kom in och la 90 000 på bordet så var det väl inget snack om vem som fick köpa. Och som jag sa att det hade inte jag och då började så klart säljsnacket, provkör bilen, jag kan ge dig en bra deal. Visst svarade jag, jag är intresserad men jag har en Jeep jag måste bli av med. Vi löser det svarade han. Jag skrattade och sa att vi har en låneskuld som måste lösas. Och skulden är högre än vad bilen är värd.

Sonen och jag tog bilen på en provtur och den var helt underbar att köra, sonen körde också och gillade den med. När vi kom tillbaka var det ytterligare säljsnack men i slutänden ville jag ju ha bilen och vi kom överens, den löste Jeepen med den kvarvarande skulden och jag köpte en Cadillac.

Som det kan gå ibland.

Det roligaste var att ringa till JK och berätta. Ring ring. JK. Hej älskling, jag är på en bilfirma och har sålt Jeepen. Har du? Vad bra svarade JK. Mmmm men så har jag köpt en ny bil. Va??? inte en annan Jeep va? Näää en annan bil. En Fiat frågade JK förhoppningsfull. Knappast skrattade jag. Har du köpte en Cadillac flämtade JK. Jupp fnittrade jag. Jag hörde JK svälja flera gånger och jag skrattade lyckligt.

Efter jobbet hämtade jag upp JK i Jeepen och vi åkte tillsammans till bilfirman och hämtade Cadillacen tog en provtur på Nynäshamnsvägen mot Jordbro och nu är även JK övertygad om att vi har gjort ett bra byte.

Otäck dröm

Natten mellan lördagen och söndagen hade jag en riktigt otäck dröm. Jag drömde att min dotter var död och att hennes pappa kom hem till mig och Joakim för att trösta mig, men jag ville inte ha honom där, jag ville sörja i fred. Men vi sätter oss ned och pratar om hennes död och hur det gick till, då kommer dottern med i vårt samtal (fast hon är död). Vi pratar om hur hon dog och hon pratar om hur mycket hon saknar oss.

Det är ett konstigt samtal mellan mig och hennes pappa och att hon finns med fast ändå inte finns  med.

Jag vaknar och inser att det är en dröm, men den var så intensiv och verklig så jag kan inte släppa den utan det känns i hela kroppen, jag är tvungen att väcka JK och prata med honom om drömman, men han är ju ganska trött eftersom klockan är mitt i natten, så jag går upp och han somnar om, jag sätter mig vid datorn för att försöka koppla av men det tog mig över två timmar att skaka av mig drömmen och jag kunde gå och lägga mig igen.