20 minimacarons från Picard

JK och jag gillar den franska frysbutiken Picard och brukar handla där någon gång i månaden. Senast vi var där köpte vi en förpackning om mini macarons (pris 74,90) och igår smakade vi på dem för första gången.

De är i en alldeles lagom storlek och det är fyra olika smaker, alla med choklad som grund, chokladnoisette, chokladmint, chokladkola och körsbärschoklad.

Den absolut godaste var körsbärschokladen, den absolut äckligaste var chokladminten som smakade tandkräm och hade samma konsistens. Noisetten smakade Nutella och det var ju ok och kolan smakade chokladkola.

I det stora hela, nej inte värt pengarna om man inte absolut gillar alla smakerna.

#EFIT – Ett foto i timmen – lördagen 26 april 2013

Det var länge sen jag gjorde EFIT – Ett foto i timmen – men eftersom det är Kulturnatt 2014 i Stockholm och det sammanfaller med EFIT så kan det vara kul att vara med.

Dagen kommer att uppdateras efter hand, tack för att du kikar in och kommentera gärna.

Kl 8.30 – kollar in på EFIT-sidan och ser att det är EFIT idag

Kl 9.30 – polisen Huddinge, passexpeditionen skulle vara öppen enl webben, men de visste de inte om där 🙂

Kl 10.30 – frukost på Cadierbaren, vardagslyx

Kl 11.30 – snart är vi färdigätna

Kl 12.30 – kisspaus och selfie

Kl 13.00 – hämtar program för Kulturnatten

Kl 13.30 – dags för lite matshopping på ICA Maxi Nacka

Kl 14.05 – färdighandlade

Kl 14.30 – lunch på Texas Burger Sickla

Kl 15.30 – de här ställena ska vi kolla in under Kulturnatten, Östasiatiska museet, Armémuseum, Vin- och Spritmuseet, Liljevalchs konsthall, Etnografiska museet, Stockholms stadshus, Judiska museet och Spårvägsmuseet (så får vi se hur mycket vi hinner och orkar med mellan 18-24)

Kl 16.30 – kollar TiVo, inspelat Blacklist

Kl 17.30 – vilar och läser Magikerna av Lev Grossman

Nu bär det iväg ut i Kulturnatten, bloggen kommer att uppdateras när jag kommer hem inatt, välkommen tillbaka 🙂

18.30 – jag och Hello Kitty (foto: Joakim Käller) på Östasiatiska museet

Kl 19.30 – Zombieattack på Armémuseum (barnbarnet Felicia älskar zombies)

Kl 20.30 – föreläsning om trollkarlsdräkten från Östra Sibiren på Etnografiska museet

Kl 21.00 – Art pop utställningen på Spritmuseum

Kl 22.00 – matsånger på Judiska museet

Kl 23.00 – en fika innan det är dags att krypa till sängs

Tack för den här gången!

 

 

Zarités frihet av Isabel Allende

Zarités frihet av Isabel Allende är en roman om slavflickan Zarité på ön Saint-Domingue, det som sen blev Haiti under det stora slavupproret.

Zarité säljs till den franske plantageägaren som förströelse till hans spanska brud när hon kommer till hans hem. Och boken handlar dels om hennes egen berättelse hur hon kommer ihåg den och dels författarens berättelse om alla de personer som kommer och går på plantaget.

På spanska heter boken La isla bajo el mar som betydere ön under havet, vilket ger en mycket bättre förklaring till boken och bokens tema.

Så här skriver adlibris: ””Under mina fyrtio år har jag, Zarité Sedella, haft mer tur än många andra slavkvinnor. Jag kommer att leva länge och åldras lycklig eftersom min stjärna – min z’etoile – lyser även när natten är mörk.”
Zarité har verkligen haft tur. Hon föddes i slutet av sjuttonhundratalet som slavinna i kolonin Saint Domingue, sedermera kallad Haiti, och såldes som nioåring till den rike jordägaren Toulouse Valmorain. Men trots det har hon aldrig behövt slava på sockerrörsfälten eller plågas av hettan i kvarnarna, eftersom hon alltid har arbetat som husslav. Hon har delat med sig av sin andlighet och sina hemligheter, och därmed har hon kunnat hjälpa sina släktingar och sin familj att överleva samtidigt som hon invigts i husbondfolkets  sätt att tänka och leva.
Zarité blir mittpunkten i det mikrokosmos som det koloniala samhället utgör: husbonden Valmorain och hans bräckliga spanska hustru Eugenia, deras känslige son Maurice, den kloke doktor Parmentier med sina upplysningsidéer, mulattskan och kurtisanen Violette, medicinkvinnan Tante Rose och den vackre slaven Gambo som manar till uppror. Alla blir de delaktiga i och vittnen till den grymma och våldsamma konflikt som ödelägger Saint Dominque och tvingar dem långt därifrån.
Efter slavupproret på ön får Zarité följa med sin älskare  Valmorain till Nya Orléans, eller New Orleans som vi känner det i dag. Här inleder Zarité ett nytt kapitel i sitt liv och uppnår det hon mest av allt har längtat efter – sin frihet. Bortom smärtan och underkastelsen, bortom sina egna begär och de hon har påtvingats kan Zarité i stillhet blicka tillbaka på sitt liv och äntligen konstatera att hon föddes under en lycklig stjärna: hon har blivit en fri och självständig kvinna. ”

Zathura – Ett rymdäventyr

JK och jag är barnvakt till barnbarnet och han vill gärna se film, tecknat, personligen avskyr jag tecknad film, jag är lite trött på all Disney-fiering så jag försökte föreslå att vi skulle se en riktig film tillsammans istället. Som tur är har vi Netflix vilket gör att om en film inte skulle funka kan man bara stänga av och försöka hitta en annan.

Valet föll på Zathura – Ett rymdäventyr (”Zathura: A Space Adventure”). Beskrivningen av filmen var enligt följande: ”Två bröder hittar ett gammalt brädspel med rymdtema och börjar uttråkade att spela det för att få tiden att gå. Snart upptäcker de att spelet får en kuslig inverkan på omgivningen. Och när de öppnar dörren ser de plötsligt både planeter och kometer.”

Och det lät alldeles lagom spännande, och fördelen med Netflix är också att man kan välja svenskt tal så vi behövde inte sitta och läsa filmen för barnbarnet.

Det visade sig att filmen påminde väldigt mycket om Jumanji vilket absolut inte var en nackdel utan tvärtom, nu efteråt läser jag att filmen är skriven av samma författare som Jumanji så det är inte konstigt att de påminner om varandra.

Filmen börjar med att de två bröderna Danny (Jonah Bobo) och Walter (Josh Hutcherson) står och kastar boll med sin pappa (Tim Robbins) men som vanligt blir det bråk och det är ganska uppenbart att Walter tycker att lillebro Danny är en riktigt plåga. Pappan måste ge sig in till kontoret och försöker väcka storasyster Lisa (Kristen Stewart) för att hon ska passa bröderna men hon vänder sig bara om i sängen och somnar om.

Pappan ger sig av och bröderna börjar bråka igen, Walter jagar Danny genom huset och Danny gömmer sig i mathissen. Walter hittar honom till slut och för att riktigt djävlas med Danny, eftersom Danny är mörkrädd skickar han ner honom i källaren. Danny är vettskrämd, det knäpper och knakar och är mörka skuggor i alla hörn. När värmepannan går på blir han jätterädd och kastar sig mot trappen upp från källaren, där ramlar han på ett spel – Zathura – Ett rymdäventyr, som han tar med sig upp till vardagsrummet där Walter sitter och kollar på sport på TV.

På spelet står det att man ska vara två spelare för att spela och Danny börjar, medans han tjatar på Walter att han ska vara med, men Walter är totalt ointresserad. När första kortet kommer ut ber Danny Walter att läsa och när han har läst kortet börjar det regna in mereoriter i hela vardagsrummet. De blir förskräckta och gömmer sig i öppna spisen, när det har slutat springer de upp för att väcka Lisa, som tror att det är natt när hon tittar ut genom fönstret, men egentligen seglar huset genom rymden…

… och ny börjar pojkarnas äventyr i sann Jumanji-anda.

Barnbarnet tyckte att vissa sekvenser var lite läskiga, men i det hela en kul och spännande film. För oss vuxna var många delar uppenbara och vi kunde förutse vad som skulle komma härnäst. Men i stort en alldeles utmärkt film att både se tillsammans med barn och även själv, rekommenderas varmt.

Den som gräver en grav av Yrsa Sigurdadottir

Den som gräver en grav av Yrsa Sigurdadottir är hennes andra deckare med advokaten Thora Gudmundsdottir. Denna gången vill en av hennes klienter att hon ska försöka pressa priset på en fastighet han köpt för ett par år sen eftersom han är övertygad om att det spökar. Han erbjuder henne en trevlig och luxuös helg på hans hotell medans hon tittar igenom gamla papper. Hon tar chansen att få komma ifrån lite medans barnen är hos sin pappa men hon hinner inte mer än komma dit förrän arkitekten för hela projektet blir mördad.

Berättelsen är ganska rörig, å ena sidan vill man gärna veta vem som är mördaren men å andra sidan blir det ganska långtråkigt att läsa om advokatens försök att nysta i en historia som hon inte har riktigt koll på och det händer egentligen inte någonting, hon ställer frågor lite hur som och hittar någon ledtråd här eller där, men man upplever ingen spänning genom det hon gör.

Så här skriver Damm förlag om boken: ”En kvinna hittas mördad i närheten av det nyöppnade hotellet utanför Reykjavik. Hon är illa tilltygad, misshandlad och våldtagen. Rovfåglar har hackat på hennes ansikte. Hotellet, som sägs vara hemsökt av spöken, är ett rekreationscenter med new age-förtecken.  Advokaten Þóra Guðmundsdóttir kallas till platsen av hotellets ägare, Jonas, som själv är misstänkt för mordet. Och när Þóra metodiskt börjar sin undersökning visar det sig att de två gårdarna ruvar på gamla familjehemligheter. Hemskheter som ingen vill ska komma i dagen.”

#Bowie i Berlin

Vilken lycka! Jag och JK ska till Berlin ett par dagar i juli och igår läste jag i Antik & Auktion att utställningen David Bowie Is är i Berlin 20 maj till 10 augusti. Eftersom vi inte hade någon möjlighet att ta oss till London då uställningen var på Victoria & Albert så blir det spännande att kunna se den i Berlin istället.

Mörka strömmar av Arnaldur Indridason

Mörka strömmar av Arnaldur Indridason är en isländsk deckare denna gång är det Elinborg som står i centrum. Erlendu Sveinsson har tagit semester och de är i polisteamet får träda fram lite mer.

Jag gillar Arnaldurs deckare som i princip alltid utspelar sig på Island. I den här boken får man se lite mer av Elinborgs privatliv, samtidigt som hon brottas med ordet på en ung man som fått sin hals avskuren.

Så här skriver adlibris: ”En man hittas i en lägenhet i centrala Reykjavik med halsen avskuren och med flera skärmärken på halsen. Han har också byxorna nerdragna till fötterna och på överkroppen en t-shirt av mer kvinnligt snitt som det står San Francisco på. Under hans säng hittas en lila ullschal.
Elínborg tar denna gång hand om utredningen; Erlendur gav sig ju i väg till sina barndomstrakter på östra Island i förra boken, Frostnätter.
Elínborg känner lukten av tandoorikryddor i schalen – hon är ju intresserad av all slags matlagning, och det är faktiskt hennes näsa som för denna utredning framåt.
I den döda mannens svalg finner man rester av Rohypnol och man kan konstatera att han haft samlag strax innan han dog. Elínborg rotar vidare i den dödas bakgrund och följer spåren bakåt. De leder henne till ett dystert blåshål till landsortshåla, på väg att dö eftersom fisket spelat ut sin roll. Där finns en kyrkogård, inringad av ett stengärde, sluttar ned mot ett blygrått hav.
Som så ofta i Arnaldur Indridasons böcker spelar det förflutna en stor roll för de efterlevande – ingen kommer undan den hämnd som drar genom de mörka strömmar som uppkommit genom gamla illdåd eller oförätter.”

Som alltid är böckerna värda att läsas och underhållningsvärdet är stort.

Sommarbruden av Marita Conlon-McKenna

Sommarbruden av Marita Conlon-McKenna är en söt berättelse om Amy och Dan som ska älskar varandra och ska gifta sig. Dan friar till Amy i det romantiska Venedig och när de kommer hem från sin resa och bröllopet ska planeras blir Amy en riktigt bridezilla.

Man kan tycka att Marita Conlon-McKennas böcker inte är något att ha, att de förskönar verkligheten och är skrivna på ett enkelt sätt och ibland kanske med lite för mycket rosafärgade glasögon. Men på något sätt så tar hon sig in i ens hjärna och hjärta och  man vill gärna veta hur de går för karaktärerna och hur de ska lösa de mindre världsliga problem som uppstår.

Jag har ju tidigare recenserat En liten hattaffär på hörnet, och den här boken andas precis samma känsla som den tidigare. De är helt enkelt feel good-böcker.

Så här skriver adlibris om boken: ”Amy och Dan bor tillsammans i Dublin. De är i trettioårsåldern, upptagna av sina karriärer och har en stor vänkrets. Deras båda familjer tycker att de är som gjorda för varandra, så när Dan friar till Amy under en romantisk weekendresa till Venedig och Amy säger ja blir släkt och vänner eld och lågor. Särskilt Amys mamma Helen, som i egenskap av brudens mor, kan glädja sig åt att planera sin dotters drömbröllop.
Amy och Helen går in för planeringen med liv och lust. Men det är mycket som behöver ordnas och många viljor ska samsas. Till slut växer planeringen Amy över huvudet och allt prat om det stundande bröllopet tär på hennes och Dans relation.
Katastrofen är ett faktum när Dan fått nog och slår upp förlovningen efter ett uppslitande gräl. Amy flyttar in hos sin bästa väninna Jess samtidigt som hennes pappa blir sjuk och måste gå igenom en svår bypassoperation. Dan deppar på sitt håll och inser till sist att han måste stå upp för sin kärlek till Amy och inte låta deras bröllop stå i vägen för den. När Amy säger ja igen vet båda att de själva måste ta kontroll över bröllopet för att det ska bli en fest i kärlekens tecken.”

The Hunger Games: Catching Fire

The Hunger Games: Catching Fire är andra delen av filmerna om Katniss Everdeen (Jennifer Lawrence). De är hemma i Distrikt 12 men ska snart på segerturné runt om i de olika distrikten. President Snow (DonaldSutherland) är inte alls nöjd med att Katniss och Peeta Mellark (Josh Hutcherson) lyckades med sin list att vinna båda två. Han sätter press på Katniss och hon föreslår att de – hon och Peeta – ska gifta sig för att bevisa att de verkligen är kära i varandra.

Ute i distrikten jäser det, allt för att Katniss satte sig upp emot Huvudstaden. Hon möts av hälsningar och visslingar med det slås snabbt ned av de s k Fredsmäklarna, soldater som finns ute i distrikten för att se till att folket gör vad de ska göra, producera för att Huvudstaden ska kunna leva.

Den gamla spelledaren är avrättad och den nya – Plutarch Heavensbee (Philip Seymour Hoffman) – har kommit på den geniala idéen att de gamla vinnarna ska tävla i de 75 spelet. I Distrikt 12 finns det bara tre vinnare, Katniss, Peeta och Haymitch Abernathy (Woody Harrelson) så det blir självklart Katniss som måste spela för Distrikt 12 tillsammans med någon av de manliga vinnarna, Peeta har redan bestämt sig för att han ska vara med oavsett vilket namn som blir draget. Haymitch namn blir draget och Peeta anmäler sig som frivillig.

De andra vinnarna i de andra distrikten är inte glada, de har blivit lovade att vinner man behöver man aldrig delta i ett Hungerspel igen, men pga Katniss (för alla vet att presidentent vill bli av med henne) så måste de vara med i detta spel, ett spel värre än någonsin.

Den här filmen är mycket bättre än den första filmen, de har skippat Katniss tankar och gråtmildhet utan har mer fokuserat på andra deltagare i filmen och låtit det bli ett mer samarbete skådespelarna emellan. Nu ska det bli spännande att se de två sista filmerna, för självklart har man delat upp sista boken i två filmer. Pengar, pengar, pengar.

Här är min recension av filmen Hunger Games, och böckerna Hungerspelen, Fatta Eld och Revolt

Last Vegas

Last Vegas är en film om ett gäng gubbar 60+ som ska åka iväg till Las Vegas för en svensexa. Det ska vara en komedi, men tyvärr levererar den inte vad den lovar trots fyra stycken mycket bra skådespelare. De får liksom inte till replikerna, visst är det kul att se fyra gubbar som ‘borde’ sitta på hemma och spela bingo, åka till Las Vegas och göra det helt oväntade, att vinna pengar, ha stort party och flirta med unga tjejer, men det blir aldrig roligt.

Killarna växte upp tillsammans i New York, arbete, barn och familj har gjort att de bor i olika delar av USA, men nu ska den ständige ungkarlen Billy (Michael Douglas) gifta sig till slut med sin 30+ flickvän (till hennes pappas förtret) och de ska gifta sig i Las Vegas, men innan bröllopet bjuder Billy in sina kompisar Sam (Kevin Kline) som bor i Naples, Florida och Archie (Morgan Freeman) som bor hos sin son i New Jersey efter en lättare stroke att hämta deras vän Paddy (Robert De Niro) som fortfarande bor kvar på samma gata i Brooklyn, New York för en trip till Las Vegas för en svensexa.

Paddy har precis mist sin fru som han var gift med i över 40 år och sin ungdomsförälskelse, han har blivit en gammal surgubbe och han är arg på alla, men de lyckas lura med honom till Las Vegas. Och när de kommer dit visar det sig att de har glömt att boka hotellrum och hotellet de hade tänkt bo på renoveras. I baren på det gamla hotellet hör de härlig jazzmusik och  när de går dit ser de Diana (Mary Steenburgen) som på ålderns höst tagit jobb som nattklubbsångerska.

De tar sig till ett annat hotell med hjälp av Diana, för där ska kapellet där Billy ska gifta sig vara och Archie passar på att lägga upp sin pension på ett spelbord – $ 15 000 – för att spela ‘lite’. De andra blir förskräckta och försöker hindra honom, men Archie tycker att man lever bara en gång.

De får se honom förlora 9 000 dollar på ett bräde och blir helt förskräckta och ber honom att sluta spela och han går med på det, men när de räknar ihop hans marker visar det sig att han har vunnit $ 102 000.

För att göra en lång historia kort (ni får se filmen för att veta vad som hände sen) så erbjuder hotellet grabbarna en svit och de ställer till med världens fest. 50 cent gör ett litet inhopp för att klaga på gubbarna som stör hans sömn.

Det är lite romantik, det är lite flamsigt men aldrig riktigt roligt. Synd för det hade kunnat bli en riktigt bra film.