Hobbit: Smaugs ödemark

Hobbit Smaugs ödemark

Så har man följt med JK för att se Hobbit: Smaugs ödemark och det var nog de längsta 2,5 timme som jag har suttit på bio utan att gå därifrån. För även om jag tyckte filmen var långtråkig och barnslig så tyckte ju inte JK det.

Sagan om ringen-trilogin hade en spänning, mörker och ett vuxet sätt att vara i filmerna. Men i de  här filmerna är dvärgarna några roliga figurer som gör kullerbyttor och fjantar sig i största allmänhet om de inte dricker sig fulla på öl eller mjöd. Det känns ganska nedvärderande för alla kortvuxna personer.

Nu har jag inte läst Tolkiens Bilbo men jag har svårt att tänka  mig att han bara porträtterade dem som små roliga gubbar.

Vi får också återse Orlando Bloom som Legolas i den här filmen, han bor hos sin far alvkungen Thranduil (Lee Pace), dit dvärgarna blir förda efter att ha gott vilse i mörkerskogen och blivit tillfångatagna av jättespindlar.

Mikael Persbrandt spelar enslingen och hamnskiftaren Beorn. Stephen Fry gör borgmästaren i Sjöstaden riktigt riktigt bra, men fortfarande som en lustig figur.

Och det är det som är så synd med filmen, även den tidigare, att alla är små eller stora lustiga figurer som ska roa oss i några timmar. Iställer för att vara ett berättande drama om ondska och godhet, krig och fred, svält och rikedom, så blir det bara platt fall och lite lustigt.

Och visst kommer jag att se den tredje filmen också, inte för att jag vill och är ett fan, utan för JK är det.

Advertisements

Lämna en kommentar

Filed under Film/TV

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s